John Carpenter's Vampires (1998)
Det finns ju en risk med att se om filmer som man en gång tyckte om. Oftast behöver jag se en film mer än en gång för att kunna bilda mig en, vad jag hoppas är, rättvis uppfattning. Men uppenbarligen finns det en risk även med att se om sådant som inte tilltalade en. Det blev smärtsamt tydligt igår när jag firade in sommarlovet/semestern med att återvända till John Carpenters ”Vampires” med James Woods, Daniel Baldwin och Sheryl Lee i huvudrollerna. Jag såg den när det begav sig och eftersom jag då precis hänryckts av regissörens fantastiska ”Halloween” ville jag innerligt tycka att ”Vampires” var bra, vilket var helt omöjligt. Gårdagens omtitt avslöjade att mitt minne inte riktigt stämde, för filmen är inte dålig. Den är usel. Skådespeleriet från alla, effekterna, det oengagerade fotot och den sövande klippningen. För att inte tala om manuset. Logik existerar inte överhuvudtaget. Krydda detta med en rejäl dos homofobi och förnedrande behandling av kvinnor, eller snarare kvinnan i Sheryl Lees gestaltning och det sammanfattar ”Vampires” riktigt bra. Vad i hela friden tänkte Carpenter? Tänkte han alls?
 
Black Swan (2010)
Även höga förväntningar är sådant som på egen hand kan sänka en film. ”Black Swan” i regi av Darren Aronofsky är absolut inte dålig. Ensemblen med Natalie Portman i spetsen gör ett riktigt gediget jobb. Fotot är snyggt, soundtracket välvalt. Filmen får mig till och med att vilja se närmsta balettuppsättning av ”Svansjön”. Men trots att det ”Black Swan” bjuder på en ganska småtrevlig, om man nu kan använda det ordet, underhållning blir jag inte engagerad ett dugg i berättelsen. Jag misstänker att det inte beror så mycket på filmen i sig, utan snarare mina extremt höga förväntningar. Samtidigt gnager det lite i bakhuvudet att Aronofsky även gjorde ”Requiem for a Dream”, en film som jag tycks vara ganska så ensam om att inte gilla överhuvudtaget. Där störde jag mig dock på precis ALLT medan ”Black Swan” som sagt har sina fördelar. Med anledning av texten ovan angående ”Vampires” får framtiden utvisa huruvida ”Black Swan” får sin rättmätiga omtitt i mitt hem...

Kortfattat: Carpenter och Aronofsky

Blandat 6 kommentarer
 John Carpenter's Vampires (1998)
Det finns ju en risk med att se om filmer som man en gång tyckte om. Oftast behöver jag se en film mer än en gång för att kunna bilda mig en, vad jag hoppas är, rättvis uppfattning. Men uppenbarligen finns det en risk även med att se om sådant som inte tilltalade en. Det blev smärtsamt tydligt igår när jag firade in sommarlovet/semestern med att återvända till John Carpenters ”Vampires” med James Woods, Daniel Baldwin och Sheryl Lee i huvudrollerna. Jag såg den när det begav sig och eftersom jag då precis hänryckts av regissörens fantastiska ”Halloween” ville jag innerligt tycka att ”Vampires” var bra, vilket var helt omöjligt. Gårdagens omtitt avslöjade att mitt minne inte riktigt stämde, för filmen är inte dålig. Den är usel. Skådespeleriet från alla, effekterna, det oengagerade fotot och den sövande klippningen. För att inte tala om manuset. Logik existerar inte överhuvudtaget. Krydda detta med en rejäl dos homofobi och förnedrande behandling av kvinnor, eller snarare kvinnan i Sheryl Lees gestaltning och det sammanfattar ”Vampires” riktigt bra. Vad i hela friden tänkte Carpenter? Tänkte han alls?
 
Black Swan (2010)
Även höga förväntningar är sådant som på egen hand kan sänka en film. ”Black Swan” i regi av Darren Aronofsky är absolut inte dålig. Ensemblen med Natalie Portman i spetsen gör ett riktigt gediget jobb. Fotot är snyggt, soundtracket välvalt. Filmen får mig till och med att vilja se närmsta balettuppsättning av ”Svansjön”. Men trots att det ”Black Swan” bjuder på en ganska småtrevlig, om man nu kan använda det ordet, underhållning blir jag inte engagerad ett dugg i berättelsen. Jag misstänker att det inte beror så mycket på filmen i sig, utan snarare mina extremt höga förväntningar. Samtidigt gnager det lite i bakhuvudet att Aronofsky även gjorde ”Requiem for a Dream”, en film som jag tycks vara ganska så ensam om att inte gilla överhuvudtaget. Där störde jag mig dock på precis ALLT medan ”Black Swan” som sagt har sina fördelar. Med anledning av texten ovan angående ”Vampires” får framtiden utvisa huruvida ”Black Swan” får sin rättmätiga omtitt i mitt hem...