Les Rivières Pourpres (2000)
Två hårdkokta snutar löser varsitt fall uppe i de franska alperna. Den ena fokuserar på ett mystiskt mord medan den andra undersöker en gravskändning. Det ska visa sig att de båda fallen hänger samman och att våra hjältar står inför ett avslöjande som kan rubba ordningen i samhället. Mathieu Kassovitz har fått till en film som dels är stämningsfull, dels oerhört parodisk. Det verkar som om han sneglat en hel del åt Dario Argento och det förklarar säkert också slutresultatets märkliga blandning. Jag älskar miljöerna, fotot och musiken. Det finns ett underliggande hot i bakgrunden och eftersom jag är extremt svag för sådant gör det att jag har överseende med många frågetecken. Nu tror jag heller inte att "De blodröda floderna" är menat som annat än lättsam underhållning för stunden. Som det fungerar den utmärkt!
 
Lykkevej (2003)
När Saras man meddelar att han träffat en annan rasar den fina ytan. Saras besvikelse gör att hon lämnar allt och då maken dessutom snuvar henne på de pengar som tillfaller henne tvingas hon flytta till det billigaste alternativet. Valet faller på ett litet nedgånget hus i Valby. Hon hinner knappt flytta in förrän hon dras in i grannarnas tillvaro samtidigt som hon gör allt för att försöka klara sig själv. Morten Arnfreds "Lykkevej" är ingen pulshöjare direkt. Den puttrar på i makligt tempo. Vi vet från första stund och för varje karaktärsintroduktion vad som ska hända och hur deras utveckling ser ut. Men det gör faktiskt inte så mycket. Jag var på rätt humör för att bara slötitta uppenbarligen. Behållningen är skådespeleriet, främst Birthe Neumann som Sara. Jag gillar hennes gestaltning väldigt mycket vilket i sin tur gör att jag engageras av karaktären.
 
Lesbian Vampire Killers (2009)
Titeln var för korkad för att jag skulle kunna stå emot den. Jag visste heller ingenting om filmen. Hade jag gjort det hade jag givetvis aldrig sett den. Att upphovsmännen velat göra en film i samma stil som ”Shaun of the Dead” och liknande fyndiga parodier råder det väl ingen tvekan om. För att säkra succén har huvudrollerna tilldelats Matthew Horne och James Corden aka Gavin och Smithy i ”Gavin & Stacey”. Det gör ont att se dem i denna smörja. ”Lesbian Vampire Killers” missar all eventuell potential men värst är att filmen saknar hjärta helt och hållet. Istället blir det en extremt stereotyp, heteronormativ, homofobisk, patriarkal soppa. Det känns som om den är gjord för killgäng som förväntas sitta och brunstbröla tillsammans för att markera sin heterosexualitet/maskulinitet. Ett totalt misslyckande på många plan. Vidrigt.

Kortfattat: en salig påskblandning

Blandat 6 kommentarer
Les Rivières Pourpres (2000)
Två hårdkokta snutar löser varsitt fall uppe i de franska alperna. Den ena fokuserar på ett mystiskt mord medan den andra undersöker en gravskändning. Det ska visa sig att de båda fallen hänger samman och att våra hjältar står inför ett avslöjande som kan rubba ordningen i samhället. Mathieu Kassovitz har fått till en film som dels är stämningsfull, dels oerhört parodisk. Det verkar som om han sneglat en hel del åt Dario Argento och det förklarar säkert också slutresultatets märkliga blandning. Jag älskar miljöerna, fotot och musiken. Det finns ett underliggande hot i bakgrunden och eftersom jag är extremt svag för sådant gör det att jag har överseende med många frågetecken. Nu tror jag heller inte att "De blodröda floderna" är menat som annat än lättsam underhållning för stunden. Som det fungerar den utmärkt!
 
Lykkevej (2003)
När Saras man meddelar att han träffat en annan rasar den fina ytan. Saras besvikelse gör att hon lämnar allt och då maken dessutom snuvar henne på de pengar som tillfaller henne tvingas hon flytta till det billigaste alternativet. Valet faller på ett litet nedgånget hus i Valby. Hon hinner knappt flytta in förrän hon dras in i grannarnas tillvaro samtidigt som hon gör allt för att försöka klara sig själv. Morten Arnfreds "Lykkevej" är ingen pulshöjare direkt. Den puttrar på i makligt tempo. Vi vet från första stund och för varje karaktärsintroduktion vad som ska hända och hur deras utveckling ser ut. Men det gör faktiskt inte så mycket. Jag var på rätt humör för att bara slötitta uppenbarligen. Behållningen är skådespeleriet, främst Birthe Neumann som Sara. Jag gillar hennes gestaltning väldigt mycket vilket i sin tur gör att jag engageras av karaktären.
 
Lesbian Vampire Killers (2009)
Titeln var för korkad för att jag skulle kunna stå emot den. Jag visste heller ingenting om filmen. Hade jag gjort det hade jag givetvis aldrig sett den. Att upphovsmännen velat göra en film i samma stil som ”Shaun of the Dead” och liknande fyndiga parodier råder det väl ingen tvekan om. För att säkra succén har huvudrollerna tilldelats Matthew Horne och James Corden aka Gavin och Smithy i ”Gavin & Stacey”. Det gör ont att se dem i denna smörja. ”Lesbian Vampire Killers” missar all eventuell potential men värst är att filmen saknar hjärta helt och hållet. Istället blir det en extremt stereotyp, heteronormativ, homofobisk, patriarkal soppa. Det känns som om den är gjord för killgäng som förväntas sitta och brunstbröla tillsammans för att markera sin heterosexualitet/maskulinitet. Ett totalt misslyckande på många plan. Vidrigt.