Call Girl (2012)
Hundra år efter alla andra har jag till sist sett Mikael Marcimains omtalade film "Call Girl", mest omtalad kanske för de uppenbara referenserna till Olof Palmes eventuella inblandning i den så kallade Bordellhärvan på sjuttiotalet, än för verkets filmiska kvaliteter. Själv fastnar jag vid det sistnämnda, för plötsligt känner jag ett enormt hopp inför svensk film. "Call Girl" träffar helt rätt, trots det överdrivna användandet av tidsreferenser som ska påminna oss om tidsperioden. Skådespeleriet är lysande rakt igenom och det är roligt att få se Pernilla August i en riktigt annorlunda roll mot de hon för det mesta fått spela. Manuset av Marietta von Hausswolff von Baumgarten är otroligt gediget, foto, scenografi och klippning likaså. Större delen av Mattias Bärjeds fantastiska soundtrack hamnade direkt på min filmspellista. Kontentan? "Call Girl" är både engagerande genom karaktärerna och spännande/intressant som kriminaldrama. Den känns väldigt osvensk - och samtidigt väldigt svensk. Hoppas detta är början på en ny trend inom svensk film: att faktiskt göra något nytt (utan att snegla på Hollywood - alltför mycket)! 
 
Sommarstället (2013)
Om det mesta var väldigt rätt i filmen ovan så är det precis tvärtom i fallet med "Sommarstället" som går att se på SVT Play. Precis som med "Äntligen midsommar" eller vad den nu hette så känns "Sommarstället" som ännu en film som försöker sälja sig lite med hjälp av den tröttsamma svenska synden. Regissörerna är två, Johan von Reybekiel och Marcus Werner Hed, men trots detta lyckas de inte åstadkomma någon berättelse alls. Nästan alla karaktärer smälter in i bakgrunden även om några ibland får ta i så de spricker. Skådespeleriet är det väl inget större fel på, även om skådespelarna själva inte verkar veta vad det handlar om. Det blir så klart kräftor, sprit, fylla och den obligatoriska otroheten, denna gång mellan två kusiner, även om jag som åskådare verkar vara ensam om att reagera över det nära släktskapet hos det förbjudna kärleksparet. Det är med andra ord mycket i den här korta långfilmen som lämnar en riktigt besk eftersmak på ett sätt som den nog inte avsåg göra...
 
Dead and Buried (1981)
Vi fortsätter på det tvivelaktiga spåret med skräckfilmen "Dead and Buried" i regi av Gary Sherman, en regissör vars referenser inkluderar "Poltergeist III" och med det sagt anar du nog vilken nivå "Dead and Buried" ligger på. Det händer konstiga saker i den lilla sömniga staden Potters Bluff. Folk dör och återuppstår. Sheriffen Danny vädrar en konspiration av något slag som hans egen väna hustru tycks vara en del av. Vad är det egentligen som händer? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Själva twisten med historien är rätt kul, men samtidigt fullständigt omöjlig och ologisk med tanke på upplägget i filmen. Å andra sidan är logik ett begrepp som bör lämnas utanför helt och hållet i sammanhanget. "Dead and Buried" är en småunderhållande smörja ifall du är på rätt humör. Själv roade jag mig med att räkna in antalet "Dallas"-gästskådespelare som dyker upp under filmens gång - de är många! Och så Robert Englund då förstås.
 
Himmel och pannkaka (1977)
Det ser ut som om jag kommer överdosera på nostalgi i sommar. Givetvis är det Öppet arkiv på SVT som ligger bakom när nu miniserien "Himmel och pannkaka" dykt upp på sajten. Har bara sett två avsnitt så långt och en del minnesbilder har väckts till liv. Det verkligt intressanta hittills är inte nostalgin, utan karaktärerna och deras relationer till varandra och sin omgivning. Inte helt muntert. Intressant!

Kortfattat: blandade filmupplevelser och mer nostalgi

Blandat Kommentera
Call Girl (2012)
Hundra år efter alla andra har jag till sist sett Mikael Marcimains omtalade film "Call Girl", mest omtalad kanske för de uppenbara referenserna till Olof Palmes eventuella inblandning i den så kallade Bordellhärvan på sjuttiotalet, än för verkets filmiska kvaliteter. Själv fastnar jag vid det sistnämnda, för plötsligt känner jag ett enormt hopp inför svensk film. "Call Girl" träffar helt rätt, trots det överdrivna användandet av tidsreferenser som ska påminna oss om tidsperioden. Skådespeleriet är lysande rakt igenom och det är roligt att få se Pernilla August i en riktigt annorlunda roll mot de hon för det mesta fått spela. Manuset av Marietta von Hausswolff von Baumgarten är otroligt gediget, foto, scenografi och klippning likaså. Större delen av Mattias Bärjeds fantastiska soundtrack hamnade direkt på min filmspellista. Kontentan? "Call Girl" är både engagerande genom karaktärerna och spännande/intressant som kriminaldrama. Den känns väldigt osvensk - och samtidigt väldigt svensk. Hoppas detta är början på en ny trend inom svensk film: att faktiskt göra något nytt (utan att snegla på Hollywood - alltför mycket)! 
 
Sommarstället (2013)
Om det mesta var väldigt rätt i filmen ovan så är det precis tvärtom i fallet med "Sommarstället" som går att se på SVT Play. Precis som med "Äntligen midsommar" eller vad den nu hette så känns "Sommarstället" som ännu en film som försöker sälja sig lite med hjälp av den tröttsamma svenska synden. Regissörerna är två, Johan von Reybekiel och Marcus Werner Hed, men trots detta lyckas de inte åstadkomma någon berättelse alls. Nästan alla karaktärer smälter in i bakgrunden även om några ibland får ta i så de spricker. Skådespeleriet är det väl inget större fel på, även om skådespelarna själva inte verkar veta vad det handlar om. Det blir så klart kräftor, sprit, fylla och den obligatoriska otroheten, denna gång mellan två kusiner, även om jag som åskådare verkar vara ensam om att reagera över det nära släktskapet hos det förbjudna kärleksparet. Det är med andra ord mycket i den här korta långfilmen som lämnar en riktigt besk eftersmak på ett sätt som den nog inte avsåg göra...
 
Dead and Buried (1981)
Vi fortsätter på det tvivelaktiga spåret med skräckfilmen "Dead and Buried" i regi av Gary Sherman, en regissör vars referenser inkluderar "Poltergeist III" och med det sagt anar du nog vilken nivå "Dead and Buried" ligger på. Det händer konstiga saker i den lilla sömniga staden Potters Bluff. Folk dör och återuppstår. Sheriffen Danny vädrar en konspiration av något slag som hans egen väna hustru tycks vara en del av. Vad är det egentligen som händer? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Själva twisten med historien är rätt kul, men samtidigt fullständigt omöjlig och ologisk med tanke på upplägget i filmen. Å andra sidan är logik ett begrepp som bör lämnas utanför helt och hållet i sammanhanget. "Dead and Buried" är en småunderhållande smörja ifall du är på rätt humör. Själv roade jag mig med att räkna in antalet "Dallas"-gästskådespelare som dyker upp under filmens gång - de är många! Och så Robert Englund då förstås.
 
Himmel och pannkaka (1977)
Det ser ut som om jag kommer överdosera på nostalgi i sommar. Givetvis är det Öppet arkiv på SVT som ligger bakom när nu miniserien "Himmel och pannkaka" dykt upp på sajten. Har bara sett två avsnitt så långt och en del minnesbilder har väckts till liv. Det verkligt intressanta hittills är inte nostalgin, utan karaktärerna och deras relationer till varandra och sin omgivning. Inte helt muntert. Intressant!