Precis som i somras tänkte jag recensera avsnitt för avsnitt av nya omgången av "Dallas". Om jag nu orkar igenom hela vill säga (någon som betvivlar det?). I måndags sparkade säsong två igång i USA med dubbla avsnitt och dessa var banne mig inte lätta att få tag i. Turligt för mig kom ett annat Dallas-fan av originalet till undsättning.
 
Härmed är en spoilervarning utfärdad för denna och kommande texter!
 
På Ewing Energies försöker Christopher, Bobby, Elena och John Ross samsas om utrymmet. Den sistnämnde låtsas i alla fall då han i samarbete med JR gör allt för att underminera och utmanövrera sin farbror, kusin och före detta flickvän. Christopher och Elena å sin sida är lyckliga, trots orosmolnet kring Christophers äktenskap med kvinnan som återvänder till Dallas med sin riktiga identitet: Pamela Rebecca Barnes. Han vill ogiltigförklara äktenskapet baserat på det bedrägeri som det byggde på. Pamela däremot jobbar för en skilsmässa som kan ge henne en bit av Ewing Energies. Christopher har fått tag i Tommys riktiga syster, men vilken sida står hon på egentligen? Och hur nära varann är John Ross och Pamela på väg att komma?
 
Harris Ryland kräver tillbaka utpressningsmaterialet från Ann i utbyte mot information om parets försvunna dotter, Emma. Ann går med på bytet bara för att upptäcka att Emma inte vill ha med sin mor att göra, vilket får henne att bryta ihop. Bobby inleder en undersökning kring vem det egentligen var som kidnappade Emma som barn. Spåren leder tillbaka till Ryland och hans mor.
 
Rättsläkaren som Sue Ellen mutade i första säsongen träder fram i media i samband med sin avgång - och kostar Sue Ellen guvernörsposten. Hon är nära att ta till flaskan på nytt, men räddas ironiskt nog av ett besök från JR och John Ross. JR lovar att hjälpa Sue Ellen undan ett hotande åtal, vilket han också håller och som resulterar i den fina scenen ovan. JR kommer också med en varning till Pamela. Om hon med faderns företag Barnes Global hotar familjen Ewing kommer JR kämpa med Bobby och Christopher.
 
Den andra säsongen startar med en annan känsla jämfört med föregående omgång. Fotot fortsätter trycka upp miljöer i ansiktet på åskådaren men inte med samma frenesi som tidigare. Musiken är fortfarande intetsägande. Och Jesse Metcalfe levererar sina repliker med exakt samma tonfall och samma småflin som tidigare, oavsett vad han säger. Min irritation över nämnda skådis/karaktär håller med andra ord också i sig. Josh Henderson tar John Ross till nya nivåer och det är riktigt fint att se honom sätta Metcalfe/Christopher på plats. Än bättre blir det när Pamela får göra detsamma. Kärlekshistorien mellan henne och Christopher trodde jag inte för ett ögonblick på. Julie Gonzalo är strålande som en betydligt tuffare version av sin karaktär och det är nära på rysning i scenen där hon utan omsvep berättar för Bobby och Christopher att hon är dotter till Cliff och Afton. Att hon sedan lierar sig med John Ross är pricken över i.
 
Emma Bell som Emma Brown-Ryland och Mitch Pileggi som Harris Ryland ansluter sig till huvudensemblen (vilket verkar ha gett vinjettskaparna frispel med tanke på hur de totalt fått inledningen ur synk). Emma verkar bli en intressant karaktär medan Harris Ryland är mer nedtonad på nåt vis. Hoppas han blir lika vidrig som i föregående säsong. Även Judith Light som Harris iskalla mor verkar lovande. Patrick Duffy känns lite energilös, Linda Gray är hur cool som helst medan Larry Hagman såklart lyser upp minsta lilla sekvens. Jag kan verkligen inte föreställa mig en fortsättning utan honom. Jag gillar Brenda Strong också men i de två inledande avsnitten får hon mest grina och det blir minst sagt påfrestande. Det nya kontorslandskapet i gamla Ewing Oil-byggnaden faller mig också i smaken, den smärtsamt dåliga bluescreen-skylinen till trots. Sammanfattningsvis har säsong två potential, särskilt om man drar ner mer på utrymmet för Metcalfe och Jordana Brewster som såklart blir dubbelt så tråkiga tillsammans. Jaja, to be continued...

Dallas: Battle Lines / Venomous Creatures

TV 3 kommentarer
 
Precis som i somras tänkte jag recensera avsnitt för avsnitt av nya omgången av "Dallas". Om jag nu orkar igenom hela vill säga (någon som betvivlar det?). I måndags sparkade säsong två igång i USA med dubbla avsnitt och dessa var banne mig inte lätta att få tag i. Turligt för mig kom ett annat Dallas-fan av originalet till undsättning.
 
Härmed är en spoilervarning utfärdad för denna och kommande texter!
 
På Ewing Energies försöker Christopher, Bobby, Elena och John Ross samsas om utrymmet. Den sistnämnde låtsas i alla fall då han i samarbete med JR gör allt för att underminera och utmanövrera sin farbror, kusin och före detta flickvän. Christopher och Elena å sin sida är lyckliga, trots orosmolnet kring Christophers äktenskap med kvinnan som återvänder till Dallas med sin riktiga identitet: Pamela Rebecca Barnes. Han vill ogiltigförklara äktenskapet baserat på det bedrägeri som det byggde på. Pamela däremot jobbar för en skilsmässa som kan ge henne en bit av Ewing Energies. Christopher har fått tag i Tommys riktiga syster, men vilken sida står hon på egentligen? Och hur nära varann är John Ross och Pamela på väg att komma?
 
Harris Ryland kräver tillbaka utpressningsmaterialet från Ann i utbyte mot information om parets försvunna dotter, Emma. Ann går med på bytet bara för att upptäcka att Emma inte vill ha med sin mor att göra, vilket får henne att bryta ihop. Bobby inleder en undersökning kring vem det egentligen var som kidnappade Emma som barn. Spåren leder tillbaka till Ryland och hans mor.
 
Rättsläkaren som Sue Ellen mutade i första säsongen träder fram i media i samband med sin avgång - och kostar Sue Ellen guvernörsposten. Hon är nära att ta till flaskan på nytt, men räddas ironiskt nog av ett besök från JR och John Ross. JR lovar att hjälpa Sue Ellen undan ett hotande åtal, vilket han också håller och som resulterar i den fina scenen ovan. JR kommer också med en varning till Pamela. Om hon med faderns företag Barnes Global hotar familjen Ewing kommer JR kämpa med Bobby och Christopher.
 
Den andra säsongen startar med en annan känsla jämfört med föregående omgång. Fotot fortsätter trycka upp miljöer i ansiktet på åskådaren men inte med samma frenesi som tidigare. Musiken är fortfarande intetsägande. Och Jesse Metcalfe levererar sina repliker med exakt samma tonfall och samma småflin som tidigare, oavsett vad han säger. Min irritation över nämnda skådis/karaktär håller med andra ord också i sig. Josh Henderson tar John Ross till nya nivåer och det är riktigt fint att se honom sätta Metcalfe/Christopher på plats. Än bättre blir det när Pamela får göra detsamma. Kärlekshistorien mellan henne och Christopher trodde jag inte för ett ögonblick på. Julie Gonzalo är strålande som en betydligt tuffare version av sin karaktär och det är nära på rysning i scenen där hon utan omsvep berättar för Bobby och Christopher att hon är dotter till Cliff och Afton. Att hon sedan lierar sig med John Ross är pricken över i.
 
Emma Bell som Emma Brown-Ryland och Mitch Pileggi som Harris Ryland ansluter sig till huvudensemblen (vilket verkar ha gett vinjettskaparna frispel med tanke på hur de totalt fått inledningen ur synk). Emma verkar bli en intressant karaktär medan Harris Ryland är mer nedtonad på nåt vis. Hoppas han blir lika vidrig som i föregående säsong. Även Judith Light som Harris iskalla mor verkar lovande. Patrick Duffy känns lite energilös, Linda Gray är hur cool som helst medan Larry Hagman såklart lyser upp minsta lilla sekvens. Jag kan verkligen inte föreställa mig en fortsättning utan honom. Jag gillar Brenda Strong också men i de två inledande avsnitten får hon mest grina och det blir minst sagt påfrestande. Det nya kontorslandskapet i gamla Ewing Oil-byggnaden faller mig också i smaken, den smärtsamt dåliga bluescreen-skylinen till trots. Sammanfattningsvis har säsong två potential, särskilt om man drar ner mer på utrymmet för Metcalfe och Jordana Brewster som såklart blir dubbelt så tråkiga tillsammans. Jaja, to be continued...