I och med flytten har ComHem bombarderat mig med TV-kanaler för att försöka fånga mig som kund. Det har gett mig tillfälle att återknyta bekantskapen med dr David Banner och hans gröna alterego som visas frekvent på TV4 Science Fiction och TV4 Guld. Jag har ingen koll på vilka säsonger som går, men efter att ha kollat in ett par avsnitt återvände jag till några av de som jag har på DVD i tidiga samlingsutgåvor. Jag har sett för lite av serien i vuxen ålder för att kunna uttala mig om dess kvalitet, men när jag såg om pilotavsnittet på DVD insåg jag att det faktiskt är riktigt, riktigt bra. Kenneth Johnson, som bland annat gjort "V", var den som fick i uppgift att föra över serietidningsfiguren Hulken till TV-mediet. Det är också han som skrivit och regisserat pilotavsnittet (samt det lika genombearbetade långfilmsavsnittet "Married" som inledde säsong två).

Det som slog mig vid en omtitt av pilotavsnittet är hur enkelt det är. Handlingen är enkel, dialogen är enkel, skådespeleriet är rakt på och även fotot är enkelt. Tillsammans med Joe Harnells inspirerade och medryckande musik blir det ovannämnda enkla väldigt effektfullt och på något vis komplext. Det är väldigt lätt att glömma logiska luckor och den otroliga handlingen för att istället enbart låta sig underhållas. Bill Bixby är riktigt bra som Banner. Detsamma gäller Susan Sullivan (Maggie i "Falcon Crest") som kollegan Elaina. Deras samspel gör att det känns synd att Sullivans karaktär egentligen enbart medverkar för att skapa en premiss för Banners omkringflackande i den efterföljande TV-serien. Banners sorg över den döda hustrun, vars olycksaliga död är anledningen till att han forskar kring övernaturlig styrka hos människor i extrema situationer, i relation till den vemodiga och fram till slutet outtalade kärleken mellan honom och Elaina ger också berättelsen ett djup. Jag gillar också hur Jack Colvins envise journalist McGee egentligen är ute efter att avslöja den forskning som David och Elaina bedriver och hur det gör att han får upp ögonen för Hulken. Och jag gillar definitivt Lou Ferrignos, i jämförelse med TV-serien, mörkare och hotfullare gestaltning av den gröne varelsen. Intressant nog framställs Hulken på samma sätt även senare i ovan nämnda "Married". Gemensamma nämnare i Ferrignos gestaltning är nog Kenneth Johnson. 

Scenen ovan, där David för andra gången genomgår en förvandling (och får veta vad det är som händer genom att Elaina bevittnar det hela), är ett bra exempel på det enkla men effektfulla med pilotavsnittet. Kollegorna har gjort allt för att försöka framkalla den styrka som David tycker sig minnas att han hade kvällen innan, dock utan att lyckas. Anledningen är såklart att de inte förstått vilken känsla det var som satte igång det hela. Det här är första gången som klassiska "The Lonely Man" hörs i sin helhet, även det effektfullt då melodin trevat sig fram genom hela avsnittet med de inledande tonerna. Dessutom tycker jag den här scenen är rätt obehaglig.

I nästa Hulken-relaterade inlägg tänkte jag titta närmare på dubbelavsnitten "The First Part I & II" från den näst sista säsongen.  

Nostalgi: The Incredible Hulk del 1 av 2

TV Kommentera

I och med flytten har ComHem bombarderat mig med TV-kanaler för att försöka fånga mig som kund. Det har gett mig tillfälle att återknyta bekantskapen med dr David Banner och hans gröna alterego som visas frekvent på TV4 Science Fiction och TV4 Guld. Jag har ingen koll på vilka säsonger som går, men efter att ha kollat in ett par avsnitt återvände jag till några av de som jag har på DVD i tidiga samlingsutgåvor. Jag har sett för lite av serien i vuxen ålder för att kunna uttala mig om dess kvalitet, men när jag såg om pilotavsnittet på DVD insåg jag att det faktiskt är riktigt, riktigt bra. Kenneth Johnson, som bland annat gjort "V", var den som fick i uppgift att föra över serietidningsfiguren Hulken till TV-mediet. Det är också han som skrivit och regisserat pilotavsnittet (samt det lika genombearbetade långfilmsavsnittet "Married" som inledde säsong två).

Det som slog mig vid en omtitt av pilotavsnittet är hur enkelt det är. Handlingen är enkel, dialogen är enkel, skådespeleriet är rakt på och även fotot är enkelt. Tillsammans med Joe Harnells inspirerade och medryckande musik blir det ovannämnda enkla väldigt effektfullt och på något vis komplext. Det är väldigt lätt att glömma logiska luckor och den otroliga handlingen för att istället enbart låta sig underhållas. Bill Bixby är riktigt bra som Banner. Detsamma gäller Susan Sullivan (Maggie i "Falcon Crest") som kollegan Elaina. Deras samspel gör att det känns synd att Sullivans karaktär egentligen enbart medverkar för att skapa en premiss för Banners omkringflackande i den efterföljande TV-serien. Banners sorg över den döda hustrun, vars olycksaliga död är anledningen till att han forskar kring övernaturlig styrka hos människor i extrema situationer, i relation till den vemodiga och fram till slutet outtalade kärleken mellan honom och Elaina ger också berättelsen ett djup. Jag gillar också hur Jack Colvins envise journalist McGee egentligen är ute efter att avslöja den forskning som David och Elaina bedriver och hur det gör att han får upp ögonen för Hulken. Och jag gillar definitivt Lou Ferrignos, i jämförelse med TV-serien, mörkare och hotfullare gestaltning av den gröne varelsen. Intressant nog framställs Hulken på samma sätt även senare i ovan nämnda "Married". Gemensamma nämnare i Ferrignos gestaltning är nog Kenneth Johnson. 

Scenen ovan, där David för andra gången genomgår en förvandling (och får veta vad det är som händer genom att Elaina bevittnar det hela), är ett bra exempel på det enkla men effektfulla med pilotavsnittet. Kollegorna har gjort allt för att försöka framkalla den styrka som David tycker sig minnas att han hade kvällen innan, dock utan att lyckas. Anledningen är såklart att de inte förstått vilken känsla det var som satte igång det hela. Det här är första gången som klassiska "The Lonely Man" hörs i sin helhet, även det effektfullt då melodin trevat sig fram genom hela avsnittet med de inledande tonerna. Dessutom tycker jag den här scenen är rätt obehaglig.

I nästa Hulken-relaterade inlägg tänkte jag titta närmare på dubbelavsnitten "The First Part I & II" från den näst sista säsongen.