En film som jag ångrar att jag sett

16 kommentarer


När Filmitch frågade mig om jag ville vara med på det här temat, att skriva om en film som jag ångrar att jag sett, tyckte jag det lät som både ett roligt och enkelt tema att plita ner en text för. Roligt var det, men enkelt... nej, där misstog jag mig. För jag insåg ganska snabbt att det finns olika anledningar till ånger. För att filmen var dålig. För att den innehöll en sekvens som var alltför ”drabbande”. För att den tvingar en att tänka om kring ett visst ämne. Och så vidare och så vidare...

Precis som med negativa erfarenheter i livet insåg jag att jag har samma positiva synsätt även på de dåliga filmerna: något har jag lärt mig av att se dem (men uppenbarligen inte att undvika liknande skräp i framtiden). Så hur väljer man en film för ett sådant här tema? Särskilt när man sett så många filmer som är så dåliga att de inte är värda att uppmärksammas en gång till?

Jag har i alla fall valt Wes Cravens kultklassiker ”The Last House on the Left”, en film som för mig är synonym med B-filmsskådisen David Hess. Hans porträtt av Krug i nämnda film är minst sagt otäckt. Anledningen till att jag ångrar att jag såg ”The Last House on the Left” är att filmen kröp under skinnet på mig och att den har stannat kvar där sedan dess. Handlingen kretsar kring två unga tjejer som ska ut och roa sig i stan men som stöter på ett gäng bestående av mordiska psykopater. Båda våldtas och mördas brutalt. Gänget kommer sedan till den ena tjejens föräldrahem och föräldrarna inser snabbt vilka de har vid sitt middagsbord – och beslutar sig för att hämnas flickorna.

”The Last House on the Left” kom förvisso 1972 men jag undrar om den inte än idag inspirerar och påverkar de nya våldsskräckfilmerna. Craven själv påstår att de flesta var höga under filminspelningen. Oavsett om det stämmer eller bara är en del av mytologin kring själva filmen så har Craven fått till en väldigt dokumentär känsla trots det spekulativa ämnet. Och det är kanske det dokumentära som gjorde mig så illa berörd. Trots att våldet och övergreppen är extrema tyckte jag det hela kändes realistiskt, kanske inte i själva skildringen men att det faktiskt skulle kunna hända. Att jag dessutom har svårt för att se människor som förnedras extremt på film gör ju inte heller saken bättre. Att det sedan inte finns någon uppenbar anledning för galningarna att bete sig som de gör, utan att de agerar utifrån sina impulser gjorde mig både förbannad och och illa till mods. Sen kan man ju fråga sig om föräldrarnas blodiga hämnd är befogad, det vill säga om hämnd genom ”öga för öga” verkligen handlar om rättvisa.

”The Last House on the Left” är ändå sevärd (det finns såklart en remake men den är jag ointresserad av att se just för att det är en remake). Som filmupplevelse ångrar jag den inte, för den är verkligen en upplevelse. Men ångern beror som sagt på av vilka anledningar som jag inte kan glömma den. För den gjorde mig illamående både psykiskt och fysiskt, en bedrift som bara ”Eden Lake” lyckats med för min del tidigare, även om jag tyckte den filmen mest var dålig.

Kolla nu in:

Filmitch

Fiffi

FLMR

Addepladde

Rörliga bilder och tryckta ord

Voldo

Fripp

Jojjenito

Plox

The Velvet Café

Except Fear

Micke Movie
 
1 Pladd:

skriven

Din upplevelse påminner lite om mitt Paradise Lost-trauma. I mitt fall blev film och verklighet svårt att skilja på helt plötsligt, något jag inte tyckte var helt angenämt.



För övrigt har jag inte sett Last House on the Left. Det verkar vara en riktig rysare dock, så jag ser fram emot att göra det. Hoppas jag inte ångrar det bara. ;)

2 Henke:

skriven

Intressant inlägg. Jag såg Eden lake när den gick på tv för ett tag sedan och blev riktigt illa berörd av den. Slutscenen är bland det mest fasansfulla jag sett på länge. Och då är slutscenen bara ljud...



Får se om jag tar mig för och ser filmen som du här "tipsat" om! ;)



Jag länkar till din blogg från min.

3 Fiffi:

skriven

Det här är verkligen en hemsk film, så hemsk en film kan bli tror jag. Den satte sig innanför skinnet även på mig och detta trots att jag såg remaken först och sedan detta original (och båda får en solkar femma av mig).

4 Micke:

skriven

Jag tycker att The Last House On The Left är en av Wes Cravens bästa filmer. En bra film ska väcka känslor.

5 Steffo:

skriven

Ännu en intressant vinkling av temat!

Jag har dock bara sett remaken (som jag tyckte var rätt bra!)



Eden Lake kan vara en av de "bästhemskaste" filmer man skådat på år och dag...

6 filmitch:

skriven

Förstår den tankegång -finns filmer man velat haft osedda men ändå inte. I mitt fall rör det sig om Eden lake som jag drar mig för att se om smat Irresivible som ligger i samma klass som ovan nämnda.

När det rör sig om TLHOTL har jag bara sett nyinspelningen som var bra men den påverkade mig inte lika mkt som de exempel jag nämnde.

7 Sofia:

skriven

En jättebra text om en jätteotrevlig film med intressanta funderingar. Vi tycks vara många som har fastnat i Cravens dokumentära känsla. Däremot känner jag mig kanske inte lika tagen av Eden Lake som många här tycktes bli.

8 Jojjenito:

skriven

Jag har inte sett The Last House on the Left, och det är nog tveksamt om jag kommer göra det efter att ha läst din text om den. Vissa filmer håller jag mig borta ifrån eller så tar det åtminstone lång tid innan jag kommer fram till att jag vill se dem och sen verkligen gör det. Så var det t ex med Irrévresible. Den där serbiska filmen och den om tusenfotingar... nja, tveksamt.



Och Fiffi ger TLHOTL en femma (och även en femma till remaken), intressant...

9 Micke:

skriven

Kan du byta ut min länk till den här, som går direkt till inlägget:

http://mickemovie.bloggagratis.se/2012/04/13/7736396-en-film-som-jag-angrar-att-jag-sett/

10 BlueRoseCase:

skriven

Fixat! :D

11 Micke:

skriven

David Hess som spelade Krug fick efter TLHOTL nästan bara spela samma roll, t.ex. i Hitch-Hike (1977) och The House On The Edge Of The Park (1980), som regisserades av Ruggero Deodato.

12 Anonym:

skriven

JAG KOMMER! 28 juni aker jag till stockholm, bilar upp!!!.? Sa jag lar vara i stan 30 juli hahaha.

13 BlueRoseCase:

skriven

Men titta så fint det faller sig, för jag kommer nog vara i Kiruna till början av augusti. Frågan är bara om jag verkligen klarar att åka upp redan i slutet av juni...

14 Anonym:

skriven

nej men det har blir ju helt perfekt. om jag kommer 30 juni sa har vi ju massor med tid att utforska kiruna natten hahahah fy fan vad det later akligt.for jag kommer inte aka tillbaka foran mitten pa augusti..... kom ihag nu att paminna mig om allt som jag skulle beratta. o jo har nu kollat 90% av alla woody filmer o ar beroende av han. alla filmer ar ju dom samma, men fan dom ar sa skona att kolla pa. jo o en till sak angaende ditt titigere inlagg. det gar inte att spara pa allt, jag haller pa att drunkna i dvder, det ar sa billigt att kopa en ny film varje helg sa man har miljoner (manga woody filmer). pa aldre dar sa vilja ha sa lite som mojligt av matriella saker. visst sparar jag pa det som har ett sentimentalt varde, men vad skall jag gora med resten? gar inte att salja dom, en ny woody film kostar typ 30 kr i affaren.

15 BlueRoseCase:

skriven

Hahahaha! Jaa, det låter lite suspekt. Hahaha! Jaså, så det där med att skära ner på materiella ting är ett ålderstecken alltså? Dom filmer du inte kan sälja borde du sätta en etikett på där du skriver att du är klar med den och att det är dags för nästa person att se den. Därefter lämnar du den på någon offentlig plats där den kan hittas...

16 Svart Noir:

skriven

Är några veckor sen med att kommentera egentligen, men jag såg din blogg först nu. Intressant val med tanke på att det inte är en film som du tyckte var kass och slöseri med tid (vilket de flesta verkar ha valt). Remaken är faktiskt helt okej. Här kan du läsa vad jag har skrivit om The Last House on the Left (1972):



http://thepicturesthatgotsmall.blog.com/2012/04/18/the-last-house-on-the-left/