A life in movies 1

7 kommentarer



Liksom Filmitch och Royal with Cheese tar jag mig nu an denna lista som går ut på att lista en film för varje levnadsår. Eftersom jag hunnit med några år delar jag upp inlägget i tre delar och först ut är åttiotalet. Jag måste erkänna att detta var en riktigt utmaning och viss ångest med alla filmer som måste väljas bort...


1980: Star Wars Episode V - The Empire Strikes Back
Jag har sagt det förr och säger det igen: jag hade den goda smaken att hitta ut till världen samma dag som min absoluta favoritfilm oavsett genre hade premiär. Sjutton år senare fick jag också se den på bio, då såklart i Special Edition-versionen. Jag har i olika sammanhang här i bloggen nämnt denna film och varför jag gillar den så mycket, men kan sammanfatta det hela på följande korta vis: regi, manus, foto, musik, skådespeleri, scenografi, ljussättning, klippning, osv osv osv...


1981: Christiane F - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo
Uli Edels ångestfyllda och realistiska, verklighetsbaserade film om Christiane som går från lättare till tyngre droger, och total misär, är helt fenomenal. Edel undviker de värsta klyschorna och filmen får ibland en nästan dokumentär känsla.


1982: E.T - The Extra Terrestrial
Det är ju ett rent helvete att försöka gallra ut en film från detta år. Den långa versionen av Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander" tål att nämnas, liksom Tobe Hoopers "Poltergeist". Men då nämnda Bergmanfilm egentligen är en TV-variant tar Steven Spielbergs "E.T" hem priset. Det finns många bottnar i den här filmen och jag tolkar in hel del skilda teman i den, men absolut inte något religiöst vilket ju är ganska vanligt. En oerhört vacker och smärtsam film med ett hjärtskärande och fint slut.


1983: Star Wars Episode VI - Return of the Jedi
Även om "The Empire Strikes Back" är min favorit är det inget snack om saken att Richard Marquands "Return of the Jedi" också ska vara med. Jag gillar den känsla av slutgiltighet som präglar filmen, en känsla som förstärks när Emperor Palpatine anländer till den nya Dödsstjärnan. Oavsett vad jag anser om prequel-filmerna tycker jag de genom nämnda karaktär förstärker känslan av att slutet närmar sig. Och nu svär jag i kyrkan, men jag tycker John Williams slutmusik under firandet i Special Edition-versionen vinner över Ewok-låten alla dagar...

 
1984: The Terminator
James Camerons "The Terminator" innebar en liten överraskning när jag såg om den för ungefär ett år sedan. Filmen har starkt driv och jag tycker dessutom att den är riktigt obehaglig. Schwarzeneggers robot och Michael Myers har en hel del gemensamt. Tycker till och med denna överträffar "Terminator II".


1985: Day of the Dead
Tidigare i år tog jag mig igenom George A Romeros "Dead"-filmer på nytt och liksom "The Terminator" gick "Day of the Dead" emot mitt minne och överraskade stort. Den är välskriven, spännande och framförallt intressant. Tycker den innehåller en stämning som antyder endast två val: antingen försöka börja om eller ge upp. Något mellanting tycks inte existera.


1986: Blue Velvet
Detta år innebar inget svårt val. Enda alternativet är David Lynchs "Blue Velvet", som i mångt och mycket bygger på samma tema som "Twin Peaks": en snygg yta som döljer betydligt otäckare saker. Rörande, spännande, provocerande och skrämmande. Dennis Hoppers fullständigt galne Frank Booth skulle jag inte ens vilja möta i en folkmassa på ljusa dagen...


1987: Prince of Darkness
John Carpenters stämningsfulla och obehagliga film om ett märkligt fynd i en gammal kyrka utspelar sig under en och samma helg och i princip i samma miljöer. Jag gillar det verkligen och drogs in i berättelsens speciella atmosfär. Som vanligt bidrar Carpenters och Alan Howarths musik enormt.


1988: Frantic
Denna Roman Polanski-film med Harrison Ford i jakt på sin kidnappade fru i Paris hör inte till regissörens starkaste filmer. Den är inte helt igenom spännande och gåtan är heller inte särskilt intressant. Men den har någonting som jag inte kan sätta fingret på och som fascinerar mig, antagligen någon sorts hotfull stämning. Soundtracket av Morriconne och Grace Jones bidrar en hel del.


1989: Jésus de Montréal
Denna fransk-kanadensiska film av Denys Arcand har jag bara sett en gång men jag minns den som fascinerande. En teatergrupp arbetar med ett skådespel om Jesu lidande samtidigt som medlemmarna i gruppen genomgår liknande händelser i sina egna liv. Långsamt berättad, bra musik och foto samt en intressant handling gör att denna film kvalar in på listan på ett annars ganska ointressant filmår.

Det var åttiotalet! I nästa del: 90-talet. Och då blir det inte enbart positiva tongångar... 

 
1 Fiffi:

skriven

Kul!!

Intressanta filmer du valt, inte helt självklara. Tror det är EN film på din lista som hamnat på min :)

2 BlueRoseCase:

skriven

Haha, vad kul!

3 Sofia:

skriven

Kul lista med flera intressanta val, PoD och Frantic var ju lite oväntade. Och har det någonsin funnits någon tveksamhet om att första Terminator överträffar T2? Förhållandet mellan dem tycker jag påminner om det mellan Alien och Aliens. Ettorna är "råare" med mer fräschör i historierna medan tvåorna bygger vidare på konceptet med balls to the walls-action.

4 BlueRoseCase:

skriven

Träffande jämförelse, Sofia! Håller helt med!

5 Aficionadon:

skriven

Kul grej att göra på bloggen, några riktigt bra filmer fick du med också!

6 filmitch:

skriven

Börjar med att konstatera att du hade en spännande lista jag ser fram mot fortsättningen. Har faktiskt sett alla filmerna förutom Bahnhof Zoo. Tack för den påminnelsen de jag halvt och halvt glömt bort filmen. Star Wars har aldrig varit någon större hit hos mig men jag förstår att de filmerna hamnar på listor lite här och där. Annars var det bra och en del oväntade kanditader. tack för länkningen.

7 Martin:

skriven

Intressant lista med intressanta val.

Frantic har jag inte hört talas om, men bara din förklaring kring Morricone/Jones-soundtracket gör mig intresserad av den.

Ser fram emot kommande delar :)