Nightmare

Såg hela serien "Flickan vid Stenbänken" från 1989 på DVD i helgen. Nio avsnitt är det totalt och när jag kom igång kunde jag inte sluta. Det här var en favorit när jag var liten och visst engagerar den än idag. Scenen ovan har jag aldrig glömt och till och med nu skickade den rysningar längs ryggraden på mig. Berta får höra historien om den hemsökta diligensen; om inte en bibel finns under sätet visar sig spöket. På väg tillbaka till slottet Rosengåva med sin mystik drömmer Berta en mardröm. Det glada spöket är misstänkt likt skådespelerskan Lissie Alandh. Någon credit får inte vålnaden i eftertexterna.

"Flickan vid Stenbänken" i regi av Marianne Ahrne baseras på Maria Gripes böcker. Och det märks att man klämt ihop flera böcker till en enda serie. Den blir inte riktigt intressant förrän i tredje avsnittet då Berta och Carolin/Carl reser till Rosengåva för att fungera som sällskap till tvillingarna Arild och Rosilda. Ändå är dom inledande avsnitten viktiga. Skådespeleriet är överlag riktigt bra. Anita Björk som bräckliga Amalia är lysande och Viveca Lindfors är helt fenomenal i sin lilla roll som Storråda. Tyvärr kan man inte säga detsamma om Anna Edlund i rollen som Carolin/Carl. "Nyutexaminerad scenskole-elev" tänkte jag varje gång hon dök upp i bild. Hon passar inte alls in i registret av udda och härliga karaktärer. Hennes tekniska replikleverering skär i öronen. Jag rekommenderar serien främst för dess stämning och dom många gåtorna. Slutscenerna i sista avsnittet mindes jag nästan otäckt väl.

Obehagstema: Vålnaden...

Temainlägg 3 kommentarer

Nightmare

Såg hela serien "Flickan vid Stenbänken" från 1989 på DVD i helgen. Nio avsnitt är det totalt och när jag kom igång kunde jag inte sluta. Det här var en favorit när jag var liten och visst engagerar den än idag. Scenen ovan har jag aldrig glömt och till och med nu skickade den rysningar längs ryggraden på mig. Berta får höra historien om den hemsökta diligensen; om inte en bibel finns under sätet visar sig spöket. På väg tillbaka till slottet Rosengåva med sin mystik drömmer Berta en mardröm. Det glada spöket är misstänkt likt skådespelerskan Lissie Alandh. Någon credit får inte vålnaden i eftertexterna.

"Flickan vid Stenbänken" i regi av Marianne Ahrne baseras på Maria Gripes böcker. Och det märks att man klämt ihop flera böcker till en enda serie. Den blir inte riktigt intressant förrän i tredje avsnittet då Berta och Carolin/Carl reser till Rosengåva för att fungera som sällskap till tvillingarna Arild och Rosilda. Ändå är dom inledande avsnitten viktiga. Skådespeleriet är överlag riktigt bra. Anita Björk som bräckliga Amalia är lysande och Viveca Lindfors är helt fenomenal i sin lilla roll som Storråda. Tyvärr kan man inte säga detsamma om Anna Edlund i rollen som Carolin/Carl. "Nyutexaminerad scenskole-elev" tänkte jag varje gång hon dök upp i bild. Hon passar inte alls in i registret av udda och härliga karaktärer. Hennes tekniska replikleverering skär i öronen. Jag rekommenderar serien främst för dess stämning och dom många gåtorna. Slutscenerna i sista avsnittet mindes jag nästan otäckt väl.