Jonathan Harker anländer till byn Passburg i Transsylvanien för att arbeta som bibliotekarie (tror jag) för greve Dracula som bor i ett slott i skogen. Han hinner knappt anlända innan han själv förvandlas till en vampyr av greven och hans senaste adept, den vackra Tanja. Mina Harker anländer kort därefter men istället för att genast söka upp Jonathan stannar hon hos vännen Lucy som blivit oförklarligt sjuk - om det nu egentligen är så oförklarligt. Lucy har nämligen haft nattligt besök av greven och medan Mina försöker få tag i Jonathan dör hon. Van Helsing anländer till byn för att kämpa mot vampyrerna. 
 
Inledningssekvensen ser ut som något ur ett dataspel från mitten av 90-talet. Och därifrån går det raskt utför. "Dracula 3D" är patetiskt dålig. Någon enstaka scenografirelaterad detalj känns som Dario Argento men annars är det skit rakt igenom. Uselt skådespeleri, usel dubbning, oengagerat och tråkigt foto. Slött, oengagerat berättande med ett icke-manus som spretar åt alla möjliga håll och som inte hänger samman för fem öre. Det är helt omöjligt att försöka följa med i berättelsen, främst just för att det inte existerar någon berättelse. Claudio Simonetti är den enda som går ur denna soppa med hedern någorlunda i behåll. Återigen påminns jag om att det är dags att börja återbesöka Argentos klassiska filmer på BluRay. Hoppet om att han ska åstadkomma något sevärt i modern tid är numera ute. Tragiskt är min sammanfattande tanke om "Dracula 3D".
 
Läs även mina texter om:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Producerat/författat av Argento:
 
 

Dracula 3D (2012)

Dario Argento Kommentera
 
Jonathan Harker anländer till byn Passburg i Transsylvanien för att arbeta som bibliotekarie (tror jag) för greve Dracula som bor i ett slott i skogen. Han hinner knappt anlända innan han själv förvandlas till en vampyr av greven och hans senaste adept, den vackra Tanja. Mina Harker anländer kort därefter men istället för att genast söka upp Jonathan stannar hon hos vännen Lucy som blivit oförklarligt sjuk - om det nu egentligen är så oförklarligt. Lucy har nämligen haft nattligt besök av greven och medan Mina försöker få tag i Jonathan dör hon. Van Helsing anländer till byn för att kämpa mot vampyrerna. 
 
Inledningssekvensen ser ut som något ur ett dataspel från mitten av 90-talet. Och därifrån går det raskt utför. "Dracula 3D" är patetiskt dålig. Någon enstaka scenografirelaterad detalj känns som Dario Argento men annars är det skit rakt igenom. Uselt skådespeleri, usel dubbning, oengagerat och tråkigt foto. Slött, oengagerat berättande med ett icke-manus som spretar åt alla möjliga håll och som inte hänger samman för fem öre. Det är helt omöjligt att försöka följa med i berättelsen, främst just för att det inte existerar någon berättelse. Claudio Simonetti är den enda som går ur denna soppa med hedern någorlunda i behåll. Återigen påminns jag om att det är dags att börja återbesöka Argentos klassiska filmer på BluRay. Hoppet om att han ska åstadkomma något sevärt i modern tid är numera ute. Tragiskt är min sammanfattande tanke om "Dracula 3D".
 
Läs även mina texter om:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Producerat/författat av Argento:
 
 
Alternativa titlar: Werewolf's Shadow, Night of the Walpurgis, The Werewolf vs the Vampire Woman.
 
Det var tack vare den underbart överdramatiska trailern (nedan) som jag upptäckte denna film som på den brittiska DVD-utgåvan heter ”Werewolf Shadow”. Nämnda utgåva innehåller den oklippta filmen. Helheten är dubbad till engelska men de scener som tidigare saknats har spanskt tal och engelsk textning. Underbart!
 
Elvira och hennes vän Genevieve beger sig ut till den avlägsna landsbygden. Planen är att forska i det öde som på medeltiden drabbade grevinnan Wandesa, en galen tyrann som drack oskulders blod innan hon till slut avrättades för sina brott. Tyvärr har damerna missbedömt hur mycket bensin som behövs för resan. Turligt nog möter de den charmanta Waldemar Daninsky som bor i ett vackert hus i närheten. Då han endast har sin psykiskt sjuka syster till sällskap övertalar han Elvira och Genevieve att stanna hos honom ett par dagar medan bränslefrågan avklaras. Elvira inser ganska snart att saker och ting inte står rätt till. Snart har trion lyckats väcka Wandesa till liv då det visar sig att hon faktiskt är en vampyr. När grevinnan sätter tänderna i Genevieve befinner sig Elvira plötsligt i livsfara. Som om detta inte vore nog avslöjar Waldemar att han förvandlas till varulv vid fullmåne. Hur ska det nu gå?
 

Här kan vi tala om en film där folk beter sig minst sagt märkligt. Det ska väl regissören León Klimovsky ha credit för. De yrkesprofessionella karaktärerna är föga professionella medan alla andra agerar så mystiskt som möjligt för mystikens skull. Det lockar till en hel del medkännande skratt. Dessutom används en sorts homoerotisk undertext för de kvinnliga karaktärerna som givetvis bara handlar om ett effektsökeri men som oavsiktligt gör filmen en aning mer dubbelbottnad. Märkligt! Men märkligast av allt är att det känns som om målgruppen för ”Werewolf Shadow” inte är heterosexuella män, trots att alla kvinnors blusar slits sönder hela tiden, utan faktiskt en specifik man, nämligen Paul Naschy själv. Han har författat filmen under sitt riktiga namn och även om han inte står för regin finns det en rejäl mängd narcissism som genomsyrar ”Werewolf Shadow”. Det gör den faktiskt än mer underhållande.
 
"Werewolf Shadow” har riktigt fin scenografi och fina miljöval. Fotot är både vackert och innovativt på sina ställen. Musiken å sin sida förflyttar en genast till tidsperioden då filmen kom. Sammantaget har filmen en riktigt mysig stämning. Det finns till och med en liten dos obehag med i vissa sekvenser. En stor del är dessutom inspelad dagtid men med det nattfilter som var så typiskt för den här tiden. Jag älskar det! Det bidrar med mycket stämning och absurdhet till en berättelse som är både härligt osammanhängande och minst sagt absurd. Paul Naschy (taget namn) var visst någon sorts ikon och föregångare inom spansk skräckfilm. Det finns fler filmer där han gestaltar Waldemar Daninsky men tyvärr har jag inte sett någon annan än ”Werewolf Shadow”. Får nog ändra på det framöver! Den här filmen är nämligen riktigt underhållande och flyter överlag på riktigt bra utan att bli seg eller långtråkig trots en del tjatiga inslag. Helt klart värd att kollas in!
 

Werewolf Shadow (1971)

Skräckfilm 2 kommentarer
Alternativa titlar: Werewolf's Shadow, Night of the Walpurgis, The Werewolf vs the Vampire Woman.
 
Det var tack vare den underbart överdramatiska trailern (nedan) som jag upptäckte denna film som på den brittiska DVD-utgåvan heter ”Werewolf Shadow”. Nämnda utgåva innehåller den oklippta filmen. Helheten är dubbad till engelska men de scener som tidigare saknats har spanskt tal och engelsk textning. Underbart!
 
Elvira och hennes vän Genevieve beger sig ut till den avlägsna landsbygden. Planen är att forska i det öde som på medeltiden drabbade grevinnan Wandesa, en galen tyrann som drack oskulders blod innan hon till slut avrättades för sina brott. Tyvärr har damerna missbedömt hur mycket bensin som behövs för resan. Turligt nog möter de den charmanta Waldemar Daninsky som bor i ett vackert hus i närheten. Då han endast har sin psykiskt sjuka syster till sällskap övertalar han Elvira och Genevieve att stanna hos honom ett par dagar medan bränslefrågan avklaras. Elvira inser ganska snart att saker och ting inte står rätt till. Snart har trion lyckats väcka Wandesa till liv då det visar sig att hon faktiskt är en vampyr. När grevinnan sätter tänderna i Genevieve befinner sig Elvira plötsligt i livsfara. Som om detta inte vore nog avslöjar Waldemar att han förvandlas till varulv vid fullmåne. Hur ska det nu gå?
 

Här kan vi tala om en film där folk beter sig minst sagt märkligt. Det ska väl regissören León Klimovsky ha credit för. De yrkesprofessionella karaktärerna är föga professionella medan alla andra agerar så mystiskt som möjligt för mystikens skull. Det lockar till en hel del medkännande skratt. Dessutom används en sorts homoerotisk undertext för de kvinnliga karaktärerna som givetvis bara handlar om ett effektsökeri men som oavsiktligt gör filmen en aning mer dubbelbottnad. Märkligt! Men märkligast av allt är att det känns som om målgruppen för ”Werewolf Shadow” inte är heterosexuella män, trots att alla kvinnors blusar slits sönder hela tiden, utan faktiskt en specifik man, nämligen Paul Naschy själv. Han har författat filmen under sitt riktiga namn och även om han inte står för regin finns det en rejäl mängd narcissism som genomsyrar ”Werewolf Shadow”. Det gör den faktiskt än mer underhållande.
 
"Werewolf Shadow” har riktigt fin scenografi och fina miljöval. Fotot är både vackert och innovativt på sina ställen. Musiken å sin sida förflyttar en genast till tidsperioden då filmen kom. Sammantaget har filmen en riktigt mysig stämning. Det finns till och med en liten dos obehag med i vissa sekvenser. En stor del är dessutom inspelad dagtid men med det nattfilter som var så typiskt för den här tiden. Jag älskar det! Det bidrar med mycket stämning och absurdhet till en berättelse som är både härligt osammanhängande och minst sagt absurd. Paul Naschy (taget namn) var visst någon sorts ikon och föregångare inom spansk skräckfilm. Det finns fler filmer där han gestaltar Waldemar Daninsky men tyvärr har jag inte sett någon annan än ”Werewolf Shadow”. Får nog ändra på det framöver! Den här filmen är nämligen riktigt underhållande och flyter överlag på riktigt bra utan att bli seg eller långtråkig trots en del tjatiga inslag. Helt klart värd att kollas in!
 
 John Carpenter's Vampires (1998)
Det finns ju en risk med att se om filmer som man en gång tyckte om. Oftast behöver jag se en film mer än en gång för att kunna bilda mig en, vad jag hoppas är, rättvis uppfattning. Men uppenbarligen finns det en risk även med att se om sådant som inte tilltalade en. Det blev smärtsamt tydligt igår när jag firade in sommarlovet/semestern med att återvända till John Carpenters ”Vampires” med James Woods, Daniel Baldwin och Sheryl Lee i huvudrollerna. Jag såg den när det begav sig och eftersom jag då precis hänryckts av regissörens fantastiska ”Halloween” ville jag innerligt tycka att ”Vampires” var bra, vilket var helt omöjligt. Gårdagens omtitt avslöjade att mitt minne inte riktigt stämde, för filmen är inte dålig. Den är usel. Skådespeleriet från alla, effekterna, det oengagerade fotot och den sövande klippningen. För att inte tala om manuset. Logik existerar inte överhuvudtaget. Krydda detta med en rejäl dos homofobi och förnedrande behandling av kvinnor, eller snarare kvinnan i Sheryl Lees gestaltning och det sammanfattar ”Vampires” riktigt bra. Vad i hela friden tänkte Carpenter? Tänkte han alls?
 
Black Swan (2010)
Även höga förväntningar är sådant som på egen hand kan sänka en film. ”Black Swan” i regi av Darren Aronofsky är absolut inte dålig. Ensemblen med Natalie Portman i spetsen gör ett riktigt gediget jobb. Fotot är snyggt, soundtracket välvalt. Filmen får mig till och med att vilja se närmsta balettuppsättning av ”Svansjön”. Men trots att det ”Black Swan” bjuder på en ganska småtrevlig, om man nu kan använda det ordet, underhållning blir jag inte engagerad ett dugg i berättelsen. Jag misstänker att det inte beror så mycket på filmen i sig, utan snarare mina extremt höga förväntningar. Samtidigt gnager det lite i bakhuvudet att Aronofsky även gjorde ”Requiem for a Dream”, en film som jag tycks vara ganska så ensam om att inte gilla överhuvudtaget. Där störde jag mig dock på precis ALLT medan ”Black Swan” som sagt har sina fördelar. Med anledning av texten ovan angående ”Vampires” får framtiden utvisa huruvida ”Black Swan” får sin rättmätiga omtitt i mitt hem...

Kortfattat: Carpenter och Aronofsky

Blandat 6 kommentarer
 John Carpenter's Vampires (1998)
Det finns ju en risk med att se om filmer som man en gång tyckte om. Oftast behöver jag se en film mer än en gång för att kunna bilda mig en, vad jag hoppas är, rättvis uppfattning. Men uppenbarligen finns det en risk även med att se om sådant som inte tilltalade en. Det blev smärtsamt tydligt igår när jag firade in sommarlovet/semestern med att återvända till John Carpenters ”Vampires” med James Woods, Daniel Baldwin och Sheryl Lee i huvudrollerna. Jag såg den när det begav sig och eftersom jag då precis hänryckts av regissörens fantastiska ”Halloween” ville jag innerligt tycka att ”Vampires” var bra, vilket var helt omöjligt. Gårdagens omtitt avslöjade att mitt minne inte riktigt stämde, för filmen är inte dålig. Den är usel. Skådespeleriet från alla, effekterna, det oengagerade fotot och den sövande klippningen. För att inte tala om manuset. Logik existerar inte överhuvudtaget. Krydda detta med en rejäl dos homofobi och förnedrande behandling av kvinnor, eller snarare kvinnan i Sheryl Lees gestaltning och det sammanfattar ”Vampires” riktigt bra. Vad i hela friden tänkte Carpenter? Tänkte han alls?
 
Black Swan (2010)
Även höga förväntningar är sådant som på egen hand kan sänka en film. ”Black Swan” i regi av Darren Aronofsky är absolut inte dålig. Ensemblen med Natalie Portman i spetsen gör ett riktigt gediget jobb. Fotot är snyggt, soundtracket välvalt. Filmen får mig till och med att vilja se närmsta balettuppsättning av ”Svansjön”. Men trots att det ”Black Swan” bjuder på en ganska småtrevlig, om man nu kan använda det ordet, underhållning blir jag inte engagerad ett dugg i berättelsen. Jag misstänker att det inte beror så mycket på filmen i sig, utan snarare mina extremt höga förväntningar. Samtidigt gnager det lite i bakhuvudet att Aronofsky även gjorde ”Requiem for a Dream”, en film som jag tycks vara ganska så ensam om att inte gilla överhuvudtaget. Där störde jag mig dock på precis ALLT medan ”Black Swan” som sagt har sina fördelar. Med anledning av texten ovan angående ”Vampires” får framtiden utvisa huruvida ”Black Swan” får sin rättmätiga omtitt i mitt hem...