När Lucio Fulcis "The House by the Cemetary" i sin mastiga BluRay-utgåva dök upp på rea hos Discshop i veckan kunde jag inte låta bli att slå till. Nu har den alldeles precis snurrat färdigt i min BluRay-spelare och även om jag inte ens påbörjat extramaterialet skulle jag redan vilja påstå att det var ett prisvärt köp och för närvarande har jag till och med övergivit mina tankar på att sälja vidare den. Det är också intressant att notera hur mycket som faktiskt fastnat i minnet trots att det är evigheter sedan jag såg filmen, då antagligen rejält massakrerad, på VHS.
 
Familjen Boyle flyttar tillfälligt från New York till ett litet hus utanför Boston. Pappa Norman ska fortsätta det arbete som en kollega aldrig slutförde då denna först dödade sin älskarinna och sedan tog livet av sig. Mamma Lucy känner obehag för platsen genast medan sonen Bob blivit varnad av en flicka i en tavla att hålla sig borta därifrån. Redan tidigt står det klart att huset, som ligger vid en liten kyrkogård, bär på hemligheter. Folk tycks känna igen Norman trots att han aldrig tidigare varit där, en mystisk barnflicka dyker upp, konstiga knarranden och barnagråt hörs om nätterna. Dessutom ruvar platsen på ond bråd död och en grav mitt i hallen. Vad är det egentligen som gömmer sig i källaren? Och har det något med den mystiske dr Freudstein att göra?
 
 
Av Lucio Fulcis filmer, de jag sett vill säga, undrar jag om inte "The House by the Cemetary" är den som bäst döljer bristen på handling och logik. Filmen rullar på i ett riktigt fint tempo och en del sekvenser är riktigt bra, antingen för fotot eller för att de är suggestiva eller både och. Fotot överlag är riktigt fint och miljöerna väl valda. Huvudtemat av Walter Frizzati är mer eller mindre en klassiker (med all rätt) och övrig musik fungerar också bra. Skådespeleriet är som vanligt blandat. Dubbningen är givetvis underhållande dålig och i Bobs fall riktigt hemsk. Filmen introduceras på den här utgåvan av en vuxen Giovanni Frezza som passar på att be om ursäkt för Bobs röst och samtidigt försäkra att den inte tillhörde honom. Fyndigt och roligt! Catriona MacColl medverkar i denna, precis som i övriga fristående filmer i Fulcis dödstrilogi som inkluderar "City of the Living Dead" och "The Beyond".
 
Mitt återbesök i huset vid kyrkogården var överraskande angenämt. Fulci har fått till en viss stämning och den här utgåvan får som sagt stanna kvar i min lilla samling åtminstone ett tag till. Jag ser fram emot att ta itu med extramaterialet som bland annat innehåller intervjuer och kommentatorspår. BluRay-utgåvan, importerad från England, innehåller filmens engelska och italienska soundtrack samt textning av båda versionerna. Jag såg den med den engelska dubbningen denna gång eftersom det språket enligt MacColl användes under inspelningen.  Filmen ser ut och låter så bra som den kan i BluRay-formatet, men kan såklart inte jämföras med filmer vars negativ nog haft bättre förvaring och restaurerats. Och "House by the Cemetary" tror jag faktiskt jag kommer se om framöver. Dr Freudstein är ju rejält obehaglig när han äntligen visar sig mot slutet. En oväntad överraskning och B-skräckfilmsklassiker!

Quella Villa Accanto Al Cimitero (1981)

Skräckfilm 2 kommentarer
 
När Lucio Fulcis "The House by the Cemetary" i sin mastiga BluRay-utgåva dök upp på rea hos Discshop i veckan kunde jag inte låta bli att slå till. Nu har den alldeles precis snurrat färdigt i min BluRay-spelare och även om jag inte ens påbörjat extramaterialet skulle jag redan vilja påstå att det var ett prisvärt köp och för närvarande har jag till och med övergivit mina tankar på att sälja vidare den. Det är också intressant att notera hur mycket som faktiskt fastnat i minnet trots att det är evigheter sedan jag såg filmen, då antagligen rejält massakrerad, på VHS.
 
Familjen Boyle flyttar tillfälligt från New York till ett litet hus utanför Boston. Pappa Norman ska fortsätta det arbete som en kollega aldrig slutförde då denna först dödade sin älskarinna och sedan tog livet av sig. Mamma Lucy känner obehag för platsen genast medan sonen Bob blivit varnad av en flicka i en tavla att hålla sig borta därifrån. Redan tidigt står det klart att huset, som ligger vid en liten kyrkogård, bär på hemligheter. Folk tycks känna igen Norman trots att han aldrig tidigare varit där, en mystisk barnflicka dyker upp, konstiga knarranden och barnagråt hörs om nätterna. Dessutom ruvar platsen på ond bråd död och en grav mitt i hallen. Vad är det egentligen som gömmer sig i källaren? Och har det något med den mystiske dr Freudstein att göra?
 
 
Av Lucio Fulcis filmer, de jag sett vill säga, undrar jag om inte "The House by the Cemetary" är den som bäst döljer bristen på handling och logik. Filmen rullar på i ett riktigt fint tempo och en del sekvenser är riktigt bra, antingen för fotot eller för att de är suggestiva eller både och. Fotot överlag är riktigt fint och miljöerna väl valda. Huvudtemat av Walter Frizzati är mer eller mindre en klassiker (med all rätt) och övrig musik fungerar också bra. Skådespeleriet är som vanligt blandat. Dubbningen är givetvis underhållande dålig och i Bobs fall riktigt hemsk. Filmen introduceras på den här utgåvan av en vuxen Giovanni Frezza som passar på att be om ursäkt för Bobs röst och samtidigt försäkra att den inte tillhörde honom. Fyndigt och roligt! Catriona MacColl medverkar i denna, precis som i övriga fristående filmer i Fulcis dödstrilogi som inkluderar "City of the Living Dead" och "The Beyond".
 
Mitt återbesök i huset vid kyrkogården var överraskande angenämt. Fulci har fått till en viss stämning och den här utgåvan får som sagt stanna kvar i min lilla samling åtminstone ett tag till. Jag ser fram emot att ta itu med extramaterialet som bland annat innehåller intervjuer och kommentatorspår. BluRay-utgåvan, importerad från England, innehåller filmens engelska och italienska soundtrack samt textning av båda versionerna. Jag såg den med den engelska dubbningen denna gång eftersom det språket enligt MacColl användes under inspelningen.  Filmen ser ut och låter så bra som den kan i BluRay-formatet, men kan såklart inte jämföras med filmer vars negativ nog haft bättre förvaring och restaurerats. Och "House by the Cemetary" tror jag faktiskt jag kommer se om framöver. Dr Freudstein är ju rejält obehaglig när han äntligen visar sig mot slutet. En oväntad överraskning och B-skräckfilmsklassiker!
 
I Dunwich, en liten stad så anonym att den knappt finns på kartan, håller hemska saker på att hända. I New York får mediet Mary en vision av hur prästen i den lilla staden hänger sig ute på kyrkogården. Enligt legenden öppnar han därmed porten till helvetet. Och visst börjar fler människor dö i Dunwich under övernaturliga omständigheter. Tillsammans med reportern Peter lämnar Mary New York, efter att hon till synes dött men sedan vaknat i kistan just innan den begravs, för att försöka hjälpa till i Dunwich. Väl på plats kan de konstatera att legenden stämmer. Nu är det upp till dem att försöka stänga porten till helvetet innan Allhelgonanatten. Annars kommer de döda vakna till liv för att äta de levande.
 
Som vanligt när Lucio Fulci sitter i registolen är det effekterna som står i fokus. "City of the Living Dead" som denna film är mer känd som har en lika svår som ologisk handling att försöka hänga med i. Även detta är typiskt för Fulci. Jag såg "City of the Living Dead" för längesedan på en VHS-utgåva där filmen såklart var rejält klippt. Detta var alltså första gången som jag såg den oklippta versionen och jag får erkänna att jag faktiskt tittade bort några gånger när det blev för mycket äckel och då brukar jag ändå inte vara särskilt känslig. Det finns en ovanligt stark aggressivitet i splattret och våldet som får mig att undra om Fulcis egna demoner var särskilt drivande under inspelningsperioden. Så här i efterhand vet jag faktiskt inte riktigt vad jag har sett. Berättelsen har inget driv, men den är ändå inte helt oäven. Lucio Fulci har lyckats få till några sekvenser som är riktigt obehagliga. Miljöerna är väl valda och Fabio Frizzis soundtrack, som finns att avnjutas på Spotify, bidrar mycket. Men om jag rekommenderar "City of the Living Dead"? Njaa, det skulle väl i så fall vara för att se hela filmen och som grädde på moset serveras det helt obegripliga slutet.  
 
Läs även min arkiverade text om "The Beyond".

Paura Nella Città Dei Morti Viventi (1980)

Skräckfilm 5 kommentarer
 
I Dunwich, en liten stad så anonym att den knappt finns på kartan, håller hemska saker på att hända. I New York får mediet Mary en vision av hur prästen i den lilla staden hänger sig ute på kyrkogården. Enligt legenden öppnar han därmed porten till helvetet. Och visst börjar fler människor dö i Dunwich under övernaturliga omständigheter. Tillsammans med reportern Peter lämnar Mary New York, efter att hon till synes dött men sedan vaknat i kistan just innan den begravs, för att försöka hjälpa till i Dunwich. Väl på plats kan de konstatera att legenden stämmer. Nu är det upp till dem att försöka stänga porten till helvetet innan Allhelgonanatten. Annars kommer de döda vakna till liv för att äta de levande.
 
Som vanligt när Lucio Fulci sitter i registolen är det effekterna som står i fokus. "City of the Living Dead" som denna film är mer känd som har en lika svår som ologisk handling att försöka hänga med i. Även detta är typiskt för Fulci. Jag såg "City of the Living Dead" för längesedan på en VHS-utgåva där filmen såklart var rejält klippt. Detta var alltså första gången som jag såg den oklippta versionen och jag får erkänna att jag faktiskt tittade bort några gånger när det blev för mycket äckel och då brukar jag ändå inte vara särskilt känslig. Det finns en ovanligt stark aggressivitet i splattret och våldet som får mig att undra om Fulcis egna demoner var särskilt drivande under inspelningsperioden. Så här i efterhand vet jag faktiskt inte riktigt vad jag har sett. Berättelsen har inget driv, men den är ändå inte helt oäven. Lucio Fulci har lyckats få till några sekvenser som är riktigt obehagliga. Miljöerna är väl valda och Fabio Frizzis soundtrack, som finns att avnjutas på Spotify, bidrar mycket. Men om jag rekommenderar "City of the Living Dead"? Njaa, det skulle väl i så fall vara för att se hela filmen och som grädde på moset serveras det helt obegripliga slutet.  
 
Läs även min arkiverade text om "The Beyond".


Filmitch recenserade tidigare Lucio Fulcis "Zombie Flesh Eaters" och detta inspirerade mig till att återvända till den enda Fulci-film jag har på DVD, nämligen "E Tu Vivrai Nel Terrore - L'aldilà", mer känd som "The Beyond". Detta är filmen som Europe tillägnade låten "Seven Doors Hotel". Handlingen utspelar sig på ett hotell i Louisana, först i slutet av 1920-talet då konstnären Schweick mördas av en lynchmobb efter att ha anklagats för trolldom. Hotellet är byggt på en av de sju portarna till helvetet och trots att Schweick hävdar att endast han kan rädda stadens befolkning spikar de upp honom på väggen och kastar syra i ansiktet på honom. Ungefär femtio år senare ärver New York-bon Liza hotellet och bestämmer sig för att rusta upp det och öppna på nytt. Men inom hotellets väggar finns krafter som vill annorlunda...

"The Beyond" var ungefär som jag mindes den. Det är onekligen den av Lucio Fulcis filmer (av de jag sett vill säga) som fungerar bäst rent dramaturgiskt även om det blir långa pauser då diverse gore eller dåliga splattereffekter ska visas upp, allt från spikar genom huvuden till fejkspindlar som sliter kött ur fejkansikten. Visst är det också rätt roande med de ständiga inzoomningarna på öppna sår och pulserande blod. Zombierna som dyker upp i slutet måste skjutas flera gånger i magen först trots att det står klart rätt snart att de dör efter ett skott i huvudet. I huvudrollerna ser vi Catriona MacColl som Liza och David Warbeck som dr MacCabe. Den förstnämnda har arbetat med Fulci i fler filmer. Då tänker jag på "City of the Living Dead" och "The House By the Cemetary". Warbeck spelar den goda doktorn med ett allvar som bara gör karaktären än mer roande då han i ena stunden mer eller mindre anklagar Liza för att vara sänd från helvetet för att i nästa hävda att han som läkare vill ha rationella förklaringar på allt det märkliga. Fabio Frizzis musik är fantastiskt och fotot är rätt vackert på sina ställen. Manuset saknar all logik men det kan jag stå ut med. "The Beyond" känns inspirerad och det räcker rätt långt som underhållning. Det finns en del enkla men effektfulla lösningar i filmen, som att låta inledningens sepiatoner övergå till färg genom elden som härjar bakom förtexterna. Att se om "The Beyond" har gett mig lust att se om fler av Lucio Fulcis filmer. Trots att helheten såklart inte riktigt håller som film finns det en viss stämning i "The Beyond" som jag tilltalas av. Och som sagt, Frizzis musik bidrar en hel del. 

E Tu Vivrai Nel Terrore - L'aldilà (1981)

Lucio Fulci 6 kommentarer


Filmitch recenserade tidigare Lucio Fulcis "Zombie Flesh Eaters" och detta inspirerade mig till att återvända till den enda Fulci-film jag har på DVD, nämligen "E Tu Vivrai Nel Terrore - L'aldilà", mer känd som "The Beyond". Detta är filmen som Europe tillägnade låten "Seven Doors Hotel". Handlingen utspelar sig på ett hotell i Louisana, först i slutet av 1920-talet då konstnären Schweick mördas av en lynchmobb efter att ha anklagats för trolldom. Hotellet är byggt på en av de sju portarna till helvetet och trots att Schweick hävdar att endast han kan rädda stadens befolkning spikar de upp honom på väggen och kastar syra i ansiktet på honom. Ungefär femtio år senare ärver New York-bon Liza hotellet och bestämmer sig för att rusta upp det och öppna på nytt. Men inom hotellets väggar finns krafter som vill annorlunda...

"The Beyond" var ungefär som jag mindes den. Det är onekligen den av Lucio Fulcis filmer (av de jag sett vill säga) som fungerar bäst rent dramaturgiskt även om det blir långa pauser då diverse gore eller dåliga splattereffekter ska visas upp, allt från spikar genom huvuden till fejkspindlar som sliter kött ur fejkansikten. Visst är det också rätt roande med de ständiga inzoomningarna på öppna sår och pulserande blod. Zombierna som dyker upp i slutet måste skjutas flera gånger i magen först trots att det står klart rätt snart att de dör efter ett skott i huvudet. I huvudrollerna ser vi Catriona MacColl som Liza och David Warbeck som dr MacCabe. Den förstnämnda har arbetat med Fulci i fler filmer. Då tänker jag på "City of the Living Dead" och "The House By the Cemetary". Warbeck spelar den goda doktorn med ett allvar som bara gör karaktären än mer roande då han i ena stunden mer eller mindre anklagar Liza för att vara sänd från helvetet för att i nästa hävda att han som läkare vill ha rationella förklaringar på allt det märkliga. Fabio Frizzis musik är fantastiskt och fotot är rätt vackert på sina ställen. Manuset saknar all logik men det kan jag stå ut med. "The Beyond" känns inspirerad och det räcker rätt långt som underhållning. Det finns en del enkla men effektfulla lösningar i filmen, som att låta inledningens sepiatoner övergå till färg genom elden som härjar bakom förtexterna. Att se om "The Beyond" har gett mig lust att se om fler av Lucio Fulcis filmer. Trots att helheten såklart inte riktigt håller som film finns det en viss stämning i "The Beyond" som jag tilltalas av. Och som sagt, Frizzis musik bidrar en hel del.