Efter att ha attackerats av en oprovocerat aggressiv man på ett folktomt tåg flyr Élisabeth genom det franska landskapet. Vart hon än kommer möter hon människor med en märklig smitta som gör dem våldsamma och galna samtidigt som de ruttnar bort. Hopplösheten breder ut sig. Élisabeth är säker på att blir bra om hon bara lyckas ta sig till sin fästman ute på en vingård.
 
Efter att ha stiftat bekantskap med Jean Rollins filmer "Le Viol du Vampire", "Le Frisson des Vampires" och "Requiem Pour Un Vampire" kände jag att jag behövde ett par års paus innan jag återvände till hans speciella filmvärld. Och nu är alltså pausen över. Men efter att ha sett "Les Raisins de la Mort", på DVD utgiven under namnet "Grapes of Death" behöver jag nog ytterligare en paus. Samtidigt är denna film av de jag sett den mest enkla att ta till sig. Handlingen är väldigt linjär och kronologisk. Rollin verkar vilja säga mycket om miljöförstöring, kemiska bekämpningsmedel och alkoholkonsumtion men exakt vad han är ute efter är såklart mer diffust. Trots att effekter och make up är extremt simpla och spekulativa och trots att "Les Raisins de la Mort" ställer höga krav på åskådaren att engagera sig i den långsamma och upprepande berättelsen har Rollin lyckats få till en riktigt jobbig stämning. Filmen lämnar en obekväm känsla efter sig. Det gör mig nyfiken att se fler av hans filmer. Men det får nog dröja några år till dess...

Les Raisins de la Mort (1978)

Skräckfilm 3 kommentarer
 
Efter att ha attackerats av en oprovocerat aggressiv man på ett folktomt tåg flyr Élisabeth genom det franska landskapet. Vart hon än kommer möter hon människor med en märklig smitta som gör dem våldsamma och galna samtidigt som de ruttnar bort. Hopplösheten breder ut sig. Élisabeth är säker på att blir bra om hon bara lyckas ta sig till sin fästman ute på en vingård.
 
Efter att ha stiftat bekantskap med Jean Rollins filmer "Le Viol du Vampire", "Le Frisson des Vampires" och "Requiem Pour Un Vampire" kände jag att jag behövde ett par års paus innan jag återvände till hans speciella filmvärld. Och nu är alltså pausen över. Men efter att ha sett "Les Raisins de la Mort", på DVD utgiven under namnet "Grapes of Death" behöver jag nog ytterligare en paus. Samtidigt är denna film av de jag sett den mest enkla att ta till sig. Handlingen är väldigt linjär och kronologisk. Rollin verkar vilja säga mycket om miljöförstöring, kemiska bekämpningsmedel och alkoholkonsumtion men exakt vad han är ute efter är såklart mer diffust. Trots att effekter och make up är extremt simpla och spekulativa och trots att "Les Raisins de la Mort" ställer höga krav på åskådaren att engagera sig i den långsamma och upprepande berättelsen har Rollin lyckats få till en riktigt jobbig stämning. Filmen lämnar en obekväm känsla efter sig. Det gör mig nyfiken att se fler av hans filmer. Men det får nog dröja några år till dess...


Del ett:
Fyra kvinnor bor i ett slott. De påstår sig vara vampyrer men en psykoanalytiker vägrar acceptera detta och försöker därför få dem att förstå att det inte finns några vampyrer. Allt går åt helvete.
Del två:
En mystisk vampyrdrottning med ett fyllegubbskratt dyker upp just efter att allt gick åt helvete i del ett. Vampyrdrottningens plan är att... ja, vad?

Herregud, alltså. I sin debutfilm är Jean Rollin mer osammanhängande än någonsin. Filmen är indelad i två delar. Något direkt anledning till detta finns inte. Fotot är snyggt, inte minst eftersom det är svartvitt, och musiken fungerar också riktigt bra. Men filmen i övrigt är mest påfrestande. Den första halvtimmen (del ett) är intressant men Rollin gör det omöjligt att hålla isär karaktärer och händelser genom sitt ryckiga berättande. Del två saknar innehåll helt. Jag försöker koncentrera mig men tankarna vandrar iväg. Om man är nyfiken på Jean Rollins filmer ska man absolut inte börja med att bekanta sig med denna! "Le Viol Du Vampire" finns utgiven på DVD under titeln "Rape of the Vampire".

Le Viol Du Vampire (1968)

Skräckfilm 3 kommentarer


Del ett:
Fyra kvinnor bor i ett slott. De påstår sig vara vampyrer men en psykoanalytiker vägrar acceptera detta och försöker därför få dem att förstå att det inte finns några vampyrer. Allt går åt helvete.
Del två:
En mystisk vampyrdrottning med ett fyllegubbskratt dyker upp just efter att allt gick åt helvete i del ett. Vampyrdrottningens plan är att... ja, vad?

Herregud, alltså. I sin debutfilm är Jean Rollin mer osammanhängande än någonsin. Filmen är indelad i två delar. Något direkt anledning till detta finns inte. Fotot är snyggt, inte minst eftersom det är svartvitt, och musiken fungerar också riktigt bra. Men filmen i övrigt är mest påfrestande. Den första halvtimmen (del ett) är intressant men Rollin gör det omöjligt att hålla isär karaktärer och händelser genom sitt ryckiga berättande. Del två saknar innehåll helt. Jag försöker koncentrera mig men tankarna vandrar iväg. Om man är nyfiken på Jean Rollins filmer ska man absolut inte börja med att bekanta sig med denna! "Le Viol Du Vampire" finns utgiven på DVD under titeln "Rape of the Vampire".


Jag är lite förvirrad över vilken titel på detta verk av Jean Rollin som är den rätta. I början av filmen heter den "Requiem Pour Un Vampire" (Rekviem för en vampyr) men på IMDB och affischen heter den "Vierge et Vampire". Titeln är å andra sidan bara en del av det förvirrade helhetsintryck som filmen ger.

Två unga kvinnor är på flykt tillsammans med en man. De jagas av människor i en annan bil och mannen blir skjuten. De undkommer förföljarna och när mannen dött sätter kvinnorna eld på honom och bilen. Flykten fortsätter då de verkar vara rädda för alla som kommer i närheten. Via en kyrkogård hamnar de i ett mystiskt torn. Där hamnar de två huvudpersonerna i klorna på en kvinna med huggtänder, hennes medhjälpare och en trio primitiva män. Det visar sig att samtliga tjänar den sista vampyren.

"Requiem Pour Un Vampire" är mer osammanhängade än föregående film jag skrev om, men det är också det osammanhängande som gör den mer lättsedd, konstigt nog. Här behöver man inte direkt anstränga sig för att hänga med i handlingen. Det finns ingen egentlig handling. Jean Rollin har ansträngt sig med personregin lite mer den här gången. Samtidigt innehåller filmen en del komiska brister, som att den döde mannen blinkar och andas tydligt när han får bensinen hälld över sig. Fotot är fortfarande vackert. Stämning är lite obehaglig och mycket fascinerande. Musiken är riktigt bra och bidrar till nämnda stämning. Vissa scener, som där de brutala männen förlustar sig med fångarna i kryptan, är alldeles för långa och verkar mest gå ut på att visa upp så mycket naket som möjligt. Problemet med bristen på handling är att det blir svårt att känna något engagemang för de två unga kvinnorna. De potentialer till vändpunkter som dyker upp i slutet går om intet. Jag börjar inse att Rollins filmer inte lämpar sig för slötittande. Och jag vill fortfarande ha mer.

Requiem Pour Un Vampire / Vierge et Vampire (1973)

Skräckfilm 2 kommentarer


Jag är lite förvirrad över vilken titel på detta verk av Jean Rollin som är den rätta. I början av filmen heter den "Requiem Pour Un Vampire" (Rekviem för en vampyr) men på IMDB och affischen heter den "Vierge et Vampire". Titeln är å andra sidan bara en del av det förvirrade helhetsintryck som filmen ger.

Två unga kvinnor är på flykt tillsammans med en man. De jagas av människor i en annan bil och mannen blir skjuten. De undkommer förföljarna och när mannen dött sätter kvinnorna eld på honom och bilen. Flykten fortsätter då de verkar vara rädda för alla som kommer i närheten. Via en kyrkogård hamnar de i ett mystiskt torn. Där hamnar de två huvudpersonerna i klorna på en kvinna med huggtänder, hennes medhjälpare och en trio primitiva män. Det visar sig att samtliga tjänar den sista vampyren.

"Requiem Pour Un Vampire" är mer osammanhängade än föregående film jag skrev om, men det är också det osammanhängande som gör den mer lättsedd, konstigt nog. Här behöver man inte direkt anstränga sig för att hänga med i handlingen. Det finns ingen egentlig handling. Jean Rollin har ansträngt sig med personregin lite mer den här gången. Samtidigt innehåller filmen en del komiska brister, som att den döde mannen blinkar och andas tydligt när han får bensinen hälld över sig. Fotot är fortfarande vackert. Stämning är lite obehaglig och mycket fascinerande. Musiken är riktigt bra och bidrar till nämnda stämning. Vissa scener, som där de brutala männen förlustar sig med fångarna i kryptan, är alldeles för långa och verkar mest gå ut på att visa upp så mycket naket som möjligt. Problemet med bristen på handling är att det blir svårt att känna något engagemang för de två unga kvinnorna. De potentialer till vändpunkter som dyker upp i slutet går om intet. Jag börjar inse att Rollins filmer inte lämpar sig för slötittande. Och jag vill fortfarande ha mer.