År 1990 gjorde George A. Romeros gamla medarbetare, effektmästaren Tom Savini, en nyinspelning på "Night of the Living Dead". Något som nog är rätt unikt med denna produktion är att Romero själv skrev manus och producerade tillsammans med John A. Russo och Russell Streiner som båda var inblandade i originalet på manus- och produktionsfronten. Den sistnämnde spelade också Johnny. Remaken följer samma handling som originalfilmen. Barbara och Johnny besöker i denna version sin mors grav men blir snart attackerade av märkliga människor på kyrkogården. Johnny får sätta livet till medan Barbara lyckas fly till en avsides bondgård. Och där befinner sig snart en grupp människor, desperata efter skydd från de köttätande liken som samlas utanför...

Jag tror man får ut mest av "Night of the Living Dead 1990" om man sett originalet. Både Romero och Savini leker nämligen med det vi redan vet. Vissa kameravinklar och viss regi är lånade. Första repliken är "They're coming to get you, Barbra" redan i bilfärden till kyrkogården och Johnny fortsätter sedan retas. De flesta karaktärer, utom paret Cooper, har fler dimensioner än i originalet och berörs på ett annat sätt av de märkliga händelserna. Barbra börjar som den chockade kvinnan men skärper till sig. Tyvärr övertygar inte Patricia Tallman i rollen. Tony Todd, mer känd som "Candyman", är dock riktigt bra som Ben. Men det jag saknar i Savinis version är den stämning som originalet hade, eller någon stämning överhuvudtaget. Här finns varken känslan av hot eller obehag. Och jag saknar nyhetssändningarna i radio och TV med sin falska trygghet som också fanns i originalfilmen. Trots allt anser jag att Tom Savinis variant av "Night of the Living Dead" är sevärd, främst om du sett originalet. Det finns mycket av Romero i filmen genom manuset, både i hanteringen av vapen men även hans speciella mörka humor smyger sig in i bilderna. Det här var den andra av tre Romero-relaterade zombiefilmer som jag tänkt ta upp. 

Night of the Living Dead (1990)

Skräckfilm 4 kommentarer


År 1990 gjorde George A. Romeros gamla medarbetare, effektmästaren Tom Savini, en nyinspelning på "Night of the Living Dead". Något som nog är rätt unikt med denna produktion är att Romero själv skrev manus och producerade tillsammans med John A. Russo och Russell Streiner som båda var inblandade i originalet på manus- och produktionsfronten. Den sistnämnde spelade också Johnny. Remaken följer samma handling som originalfilmen. Barbara och Johnny besöker i denna version sin mors grav men blir snart attackerade av märkliga människor på kyrkogården. Johnny får sätta livet till medan Barbara lyckas fly till en avsides bondgård. Och där befinner sig snart en grupp människor, desperata efter skydd från de köttätande liken som samlas utanför...

Jag tror man får ut mest av "Night of the Living Dead 1990" om man sett originalet. Både Romero och Savini leker nämligen med det vi redan vet. Vissa kameravinklar och viss regi är lånade. Första repliken är "They're coming to get you, Barbra" redan i bilfärden till kyrkogården och Johnny fortsätter sedan retas. De flesta karaktärer, utom paret Cooper, har fler dimensioner än i originalet och berörs på ett annat sätt av de märkliga händelserna. Barbra börjar som den chockade kvinnan men skärper till sig. Tyvärr övertygar inte Patricia Tallman i rollen. Tony Todd, mer känd som "Candyman", är dock riktigt bra som Ben. Men det jag saknar i Savinis version är den stämning som originalet hade, eller någon stämning överhuvudtaget. Här finns varken känslan av hot eller obehag. Och jag saknar nyhetssändningarna i radio och TV med sin falska trygghet som också fanns i originalfilmen. Trots allt anser jag att Tom Savinis variant av "Night of the Living Dead" är sevärd, främst om du sett originalet. Det finns mycket av Romero i filmen genom manuset, både i hanteringen av vapen men även hans speciella mörka humor smyger sig in i bilderna. Det här var den andra av tre Romero-relaterade zombiefilmer som jag tänkt ta upp. 


Minns ni den leende nationalgardisten som rånade ungdomarna i "Diary of the Dead"? Det gör ingenting om ni glömt honom, vi bjuds på en tillbakablick från nämnda ögonblick. För mannen, som går under namnet Sarge Crockett, är en av huvudpersonerna i George A Romeros senaste zombiefilm, "Survival of the Dead". Som vanligt följer vi en grupp människor, däribland Sarge, som söker efter en fristad långt borta från oroligheterna mellan levande och döda. Efter diverse turer hamnar de på ön Plum och dras in i stridigheterna mellan öns två släkten, familjen Muldoon och familjen O'Flynn. Trots att världen befolkas av köttätande lik är tvisten mellan familjernas "leading old men" viktigare...

Det jag kände redan under "Diary of the Dead" och som förstärks i "Survival of the Dead" är att båda filmerna utgör någon sorts subgenre under Romeros egna, tidigare zombiefilmer. De passar inte riktigt in i regissörens tidigare verk och de tillför egentligen ingenting till zombiegenren i stort. I "Survival of the Dead" tycks George A Romero vilja berätta mer om sin syn på samhällets rasism och främlingsfientlighet. All heder åt detta. Problemet är bara att han slarvar bort det med nåt som påminner skrämmande mycket om buskis, dålig humor, dåliga effekter och vansinnigt mycket influenser, bland annat religiösa anspelningar, som gör hela upplevelsen till en enda soppa som dränker alla vettiga budskap och tankar. Och sanningen att säga tilltalas jag inte av att följa ytterligare en parallell handling där katastrofen drabbat världen på nytt. Skådespeleriet är inte speciellt bra men jag roas av den närvaro som åtminstone Kenneth "Windom Earl" Welsh har även om han spelar med glimten i ögat. Och då är vi framme vid ytterligare ett stort problem: är "Survival of the Dead" menad som en skräckfilm eller som en komedi? Jag vet inte svaret på den frågan. Tyvärr. Jag skulle vilja säga att jag hoppas att detta är George A Romeros sista film om de levande döda. Men jag vill ge honom en chans till. En chans till att göra om och göra rätt och avsluta på topp med en film i samma stil som "Night of the Living Dead", "Dawn of the Dead", "Day of the Dead" eller till och med "Land of the Dead". Den sistnämnda i bemärkelsen att berättelsen utvecklas framåt. Men några förhoppningar om den saken när jag inte. Och därmed har jag nått slutet på denna serie fristående filmer. Nästan. Jag kommer nämligen passa på att se om tre direkt relaterade filmer till dessa framöver och skriva även om dem.

Survival of the Dead (2009)

Filmserier 6 kommentarer


Minns ni den leende nationalgardisten som rånade ungdomarna i "Diary of the Dead"? Det gör ingenting om ni glömt honom, vi bjuds på en tillbakablick från nämnda ögonblick. För mannen, som går under namnet Sarge Crockett, är en av huvudpersonerna i George A Romeros senaste zombiefilm, "Survival of the Dead". Som vanligt följer vi en grupp människor, däribland Sarge, som söker efter en fristad långt borta från oroligheterna mellan levande och döda. Efter diverse turer hamnar de på ön Plum och dras in i stridigheterna mellan öns två släkten, familjen Muldoon och familjen O'Flynn. Trots att världen befolkas av köttätande lik är tvisten mellan familjernas "leading old men" viktigare...

Det jag kände redan under "Diary of the Dead" och som förstärks i "Survival of the Dead" är att båda filmerna utgör någon sorts subgenre under Romeros egna, tidigare zombiefilmer. De passar inte riktigt in i regissörens tidigare verk och de tillför egentligen ingenting till zombiegenren i stort. I "Survival of the Dead" tycks George A Romero vilja berätta mer om sin syn på samhällets rasism och främlingsfientlighet. All heder åt detta. Problemet är bara att han slarvar bort det med nåt som påminner skrämmande mycket om buskis, dålig humor, dåliga effekter och vansinnigt mycket influenser, bland annat religiösa anspelningar, som gör hela upplevelsen till en enda soppa som dränker alla vettiga budskap och tankar. Och sanningen att säga tilltalas jag inte av att följa ytterligare en parallell handling där katastrofen drabbat världen på nytt. Skådespeleriet är inte speciellt bra men jag roas av den närvaro som åtminstone Kenneth "Windom Earl" Welsh har även om han spelar med glimten i ögat. Och då är vi framme vid ytterligare ett stort problem: är "Survival of the Dead" menad som en skräckfilm eller som en komedi? Jag vet inte svaret på den frågan. Tyvärr. Jag skulle vilja säga att jag hoppas att detta är George A Romeros sista film om de levande döda. Men jag vill ge honom en chans till. En chans till att göra om och göra rätt och avsluta på topp med en film i samma stil som "Night of the Living Dead", "Dawn of the Dead", "Day of the Dead" eller till och med "Land of the Dead". Den sistnämnda i bemärkelsen att berättelsen utvecklas framåt. Men några förhoppningar om den saken när jag inte. Och därmed har jag nått slutet på denna serie fristående filmer. Nästan. Jag kommer nämligen passa på att se om tre direkt relaterade filmer till dessa framöver och skriva även om dem.


Ett gäng filmstudenter spelar in en skräckfilm ute i skogen när de nås av nyheten om att döda vaknat till liv och attackerar människor. Situationens allvar står snart klart för gänget och tillsammans med en av lärarna ger de sig ut på vägarna i ett försök att nå sina familjer. Alltihop dokumenteras av blivande regissören Jason som ser sin chans att sprida sanningen om vad som egentligen pågår eftersom nyheterna tycks säga något helt annat.

Jag tyckte "Diary of the Dead" var helt okej som underhållning första gången jag såg den, vilket bara är för ett och ett halvt år sen. Denna gång var jag dock inte speciellt road. George A Romero lyckas blanda in främst rasism och frågor om sanningen när vem som helst kan ladda upp klipp på internet men det hela känns pliktskyldigt. Att vi får följa handlingen genom en karaktärs filmkamera, som i "Rec" eller "The Blair Witch Project", känns rätt oinspirerat. Det är som om Romero gillade den typen av upplägg men inte utvecklade det hela vidare. Att filmen sedan börjar samtidigt som "Night of the Living Dead" men i nutid gör inte heller saken bättre. En tjusning med de tidigare filmerna är just hur Romero låtit historien utvecklas. Skam att säga, men vem som helst hade kunnat göra "Diary of the Dead". De typiska Romero-kännetecknen är för svaga. Det blir aldrig skrämmande eller spännande. Snarare känns det hela lite fjantigt. Nu återstår bara en film i min "... of the dead"-genomgång och det är "Survival of the Dead". Eftersom jag inte sett den tidigare, inte ens en trailer, ska det bli intressant att få uppleva den ur ett helt opåverkat perspektiv. 

Diary of the Dead (2007)

Filmserier 8 kommentarer


Ett gäng filmstudenter spelar in en skräckfilm ute i skogen när de nås av nyheten om att döda vaknat till liv och attackerar människor. Situationens allvar står snart klart för gänget och tillsammans med en av lärarna ger de sig ut på vägarna i ett försök att nå sina familjer. Alltihop dokumenteras av blivande regissören Jason som ser sin chans att sprida sanningen om vad som egentligen pågår eftersom nyheterna tycks säga något helt annat.

Jag tyckte "Diary of the Dead" var helt okej som underhållning första gången jag såg den, vilket bara är för ett och ett halvt år sen. Denna gång var jag dock inte speciellt road. George A Romero lyckas blanda in främst rasism och frågor om sanningen när vem som helst kan ladda upp klipp på internet men det hela känns pliktskyldigt. Att vi får följa handlingen genom en karaktärs filmkamera, som i "Rec" eller "The Blair Witch Project", känns rätt oinspirerat. Det är som om Romero gillade den typen av upplägg men inte utvecklade det hela vidare. Att filmen sedan börjar samtidigt som "Night of the Living Dead" men i nutid gör inte heller saken bättre. En tjusning med de tidigare filmerna är just hur Romero låtit historien utvecklas. Skam att säga, men vem som helst hade kunnat göra "Diary of the Dead". De typiska Romero-kännetecknen är för svaga. Det blir aldrig skrämmande eller spännande. Snarare känns det hela lite fjantigt. Nu återstår bara en film i min "... of the dead"-genomgång och det är "Survival of the Dead". Eftersom jag inte sett den tidigare, inte ens en trailer, ska det bli intressant att få uppleva den ur ett helt opåverkat perspektiv.