The Wolf Man (1941)

2 kommentarer
 
Larry Talbot återvänder hem till Talbot Castle efter arton års frånvaro. Hans äldre bror, den egentliga arvingen till godset, är död och det är Larrys uppgift att träda in i hans frånvaro. Hemma väntar fadern som genast får en bra kontakt med sin son. Dessutom spanar Larry in, bokstavligt talat, vackra Gwen som bor ovanför antikaffären som hennes far driver. Trots att hon redan är förlovad kan hon inte motstå Larrys charm. Men säg den lycka som varar. Allt prat om varulvar visar sig rätt så omgående vara sant. När Larry blir biten av en mystisk varg förs varulvsförbannelsen över på honom.
 
Häromveckan slog jag till och köpte Universals BluRay-box med de klassiska monsterfilmerna från 1930- och 40-talet (inklusive sladdisen ”Creature from the Black Lagoon”). Den första filmen att avnjutas ur boxen blev förstås ”The Wolf Man”, mest för att det var så länge sedan jag såg men också för att jag mindes den som svagast av de gamla monsterfilmerna. Nu är det i och för sig lika många år sedan jag såg ”Dracula”, som jag också minns som svag, men mitt minne av ”The Wolf Man” visade sig inte vara helt fel. ”The Wolf Man” är regisserad av George Waggner och skriven av Curt Siodmak. Den sistnämnda har många äldre, dåliga skräckfilmer på sitt samvete och visst finns det en hel del brister i manuset även när det gäller den här filmen. Waggner lyckas dock rädda upp en hel del, främst tack vare den stämningsfulla scenografin och riktigt bra skådespelare.
 
 
Talbot blev förstås Lon Chaney JR:s paradroll, men Chaney backas dessutom upp av bland andra Bela Lugosi, Maria Ouspenskaya (vars karaktär också dök upp i fler filmer) och min ständiga favorit Claude Raines som Talbot senior. Många av de andra skådespelarna fick möta varulven igen i andra roller i fler Universal-filmer (se nedan). Varulvens utseende och outfit med den omsorgsfullt knäppta skjortan blev och är en tidlös klassiker och liksom i fallet med Boris Karloffs Frankenstein-monster är det väl just denna varulv vi tänker på när vi hör ordet. Skrämmande är den förstås inte, även om ljudeffekterna i kombination med Chaneys fysiska gestaltning faktiskt skapar en ganska fin illusion. Och även om ”The Wolf Man” knappast är något mästerverk skulle jag ändå vilja påstå att det hör till skräckallmänbildningen att ha sett den. Den är riktigt fin på BluRay och fungerar helt okej som underhållning för stunden.
 
Trots det tragiska slutet tvingades Larry Talbot lida av sin förbannelse i fler filmer, närmare bestämt ”Frankenstein Meets the Wolf Man”, ”House of Frankenstein” och ”House of Dracula”.
 
1 Steffo:

skriven

Härligt! Ytterligare en som fallit för den fina Universal-boxen! Köpte den i somras och här finns ju ett koppel gamla nostalgi-godingar! :-)

Kul att du också tar en dust med Wolfis! Jag har ju tjatat mig varm om denna som en skön liten nostalgitripp i Halloween-tider. Precis som du skriver; inte direkt skrämmande men snygg kuslighet med hjälp av bra scenografi!
Ändå lite ikonisk va...trots att tidens tand malt på den...?

2 BlueRoseCase:

skriven

Egentligen tänkte jag bara köpa mina favoriter Frankenstein och Bride of Frankenstein, men då boxen var på rea tyckte jag det var värt hundra spänn till för att få se om flera gamla klassiker!