Sinister (2012)

4 kommentarer
 
Familjen Oswalt flyttar till ett nytt hus och en ny stad och direkt gör polisen klart för dem att de inte är välkomna. Pappa Ellison är nämligen författare som skriver böcker om verkliga kriminalfall, böcker där han ofta kritiserar polisens arbete. Familjen är vana att flytta med honom men vad de inte vet är att huset de flyttar in i den här gången är en före detta brottsplats där en familj hängdes i ett träd på bakgården. Ellison håller tyst om det antagligen både för att inte oroa familjen och för att han hoppas att nästa bok ska få honom tillbaka in i rampljuset med allt vad det innebär. Men knappt hinner familjen flytta in förrän märkligheterna börjar. Ellison hittar en kartong med gamla smalfilmer och en projektor på vinden. Det visar sig att någon filmat tidigare mord, i familjens hus och på andra platser. Illa berörd men samtidigt fascinerad försöker Ellison förstå vem som lämnat kvar materialet. Allt pekar på en seriemördare och frågan är om familjen går säkra.
 
Scott Derrickson, som gjorde ”The Exorcism of Emily Rose”, har både medförfattat och regisserat ”Sinister”. Den börjar oerhört skrämmande med en av de filmer Ellison ska hitta på vinden lite längre fram i berättelsen och det sätter premissen och tonen för helheten på ett fint sätt. Tyvärr lyckas inte filmen hålla mig kvar oavbrutet i den speciella värld som den först drar in en i. Jag glider ur flera gånger. Det är som om Derrickson hela tiden pendlar mellan bra och dåliga berättarval, bra och dålig smak och det skapar en enorm obalans. Och det finns mer att störa sig på. Produktplaceringen är helt skamlös och könsrollerna i familjen är hopplöst förlegade (men därmed också realistiska) och det påverkar berättandet. Vad gör Ellisons fru egentligen mer än att ta hand om barnen och skylla deras brister på maken samtidigt som hon hävdar att hon alltid gjort allt för att stötta honom och hans karriär? Hon förblir helt anonym i övrigt, vi får inte ens veta vad hon jobbar med, om hon nu arbetar vill säga.
 
 
Trots ovan nämnda brister tycker jag ”Sinister” är härligt skrämmande i sin råa realism (främst i fråga om hemmafilmerna och hur de påverkar Ellison). Det är när det övernaturliga gör sitt verkliga inträde som den tappar mig totalt. Dessutom blir den väldigt förutsägbar och håller på alldeles för länge. Om jag ska ironisera lite så handlar inte ”Sinister” om något annat än hoten mot kärnfamiljen: en ansträngd ekonomi, alkohol, ouppfostrade barn och först och främst om något så föråldrat som Mannens kamp med mansrollen och försörjningen av sin familj. Ändå blir filmens ”budskap” något helt annat, nämligen att allt för kreativa barn leder till kärnfamiljens och i förlängningen samhällets förfall. Sanslöst!
 
Skämt åsido, ”Sinister” är mycket väl sevärd fram till att mysteriet börjar klarna. Den är som sagt otroligt skrämmande och stämningsfull för det mesta fram till dess, inte minst genom soundtracket som Christopher Young bidragit till. Men med tanke på vad jag tycker om upplösningen, eller sista tredjedelen av filmen, väljer jag att hoppa över uppföljaren.
 
1 rememberthiis.blogg.se:

skriven

Har bara sett tvåan , borde kanske se denna med :p

2 Scifishop:

skriven

Hej,

Vi skulle vilja komma i kontakt med dig om möjligt. Nås på info@scifishop.se

Mvh

Thomas

3 BlueRoseCase:

skriven

Jamen, det tycker jag! Större delen av filmen är som sagt ändå sevärd.

4 Sofia:

skriven

En mycket positiv överraskning för min del, även inklusive det övernaturliga. Men visst är filmen som allra bäst när den är en slags found footage!