Return to Sleepaway Camp (2008)

2 kommentarer
 
Välkommen till Camp Manabe! Här har mänsklighetens avskum samlats i skepnad av ungdomar och lägerledare. Vilka som hör till respektive kategori är inte alltid helt lätt att avgöra, men det de har gemensamt är att de alla representerar människans allra sämsta sidor. Utom Ronnie. Han är en åldrad lägerledare som upplevde Angelas hemska massaker 25 år tidigare, vilket han aldrig glömt. När folk på Camp Manabe börjar dö är Ronnie övertygad om att Angela kommit tillbaka, även om det mesta för oss åskådare pekar på mobbaren/mobboffret Alan...
 
”Return to Sleepaway Camp” verkar i stort sett ignorera del två och tre. Robert Hiltzik som gjorde originalet är tillbaka i regissörsstolen och trots att filmen borde vara härligt 80-talsdoftande, den har alla förutsättningar för det, så är ”Return to Sleepaway Camp” mest en handlingsfattig smörja av vidrigheter. Dessutom upprepar Hiltzik en del scener och inslag från ”Sleepaway Camp” och det känns inte särskilt inspirerat. Filmen börjar med en åksjukeframkallande sekvens och följs av ett övertydligt ljussatt foto som massakreras fullständigt av den överdrivna och enerverande musiken. Om Hiltzik haft något att berätta, eller velat säga något, kunde faktiskt ”Return to Sleepaway Camp” ha fungerat som satir. Tyvärr verkar regissören helt omedveten om den förlorade potentialen.
 
 
Paul DeAngelo återvänder till sin ”roll” som lägerledaren Ronnie från originalfilmen och detsamma gör Jonathan Tiersten som Ricky även om han inte direkt får något att göra (vilket ur skådespelarsynpunkt inte behöver vara negativt). Eftersom jag inte visste något alls om filmen blev det förväntade överraskningsmomentet i slutet en överraskning på riktigt då det visar sig att Angela faktiskt är mördaren. Hon spelas precis som i originalet av Felissa Rose, som dessutom gör dubbla roller eftersom hon även spelar Angelas alias i filmen. Jag kände inte igen henne och det får väl ändå sägas vara ett gott betyg.
 
”Return to Sleepaway Camp” är alldeles för rå och sadistisk för att vara underhållande. Egentligen är det enbart det horribla agerandet från nästintill samtliga i ensemblen som gör att jag orkar lida mig genom spektaklet, även om det känns som en något tvivelaktig anledning. Slutet borgar givetvis för ännu en uppföljare, men den lyser alltjämt med sin frånvaro. Tack och lov får en väl säga. Sammanfattningsvis kan jag rekommendera originalet ”Sleepaway Camp” som underhållning för stunden, men som så ofta är uppföljarna ingenting att slösa tid på.
 
1 Filmfett McFilmfett:

skriven

Well your ass stinks!

2 BlueRoseCase:

skriven

En av många repliker väl värda att glömma! ;)