Tankar om: första avsnittet av The X-Files säsong 10

Kommentera
 
Så har då äntligen den tionde säsongen (om en kan kalla den för säsong med tanke på att den består av få avsnitt) av "The X-Files" rullat igång och jag har precis sett första avsnittet som mötts av något blandade omdömen. Vanligtvis är ju undertecknad tveksam till uppföljare, fortsättningar, remakes och reboots men när det gäller "The X-Files" har jag mest sett fram emot den eftersom säsong ett till nio var tillräckligt fristående för att kunna följas upp. Frågan är om den nya omgången motsvarar förväntningarna?
 
Vi kastas direkt in i handlingen när programledaren för ett "sanningssägande" TV-program, Tad O'Malley, sammanför före detta agenterna Mulder och Scully. Han är nämligen övertygad om att sista ordet inte är sagt i frågan om utomjordingarnas aktivitet på vår planet, om det nu rör sig om utomjordingar överhuvudtaget. Konspirationen mot mänskligheten tycks i alla avseenden fortfarande vara igång och till sist nås en viss cigarettrökande man av nyheten om att Skinner öppnat arkiv X på nytt...
 
Inledningen på avsnittet är helt fenomenalt (även om jag är något besviken över att de allra första originalförtexterna från 1993, med Mitch Pileggi tillagd, används). Själva avsnittet är med sina fyrtio minuter vansinnigt intensivt och det blir ingen långsam återintroduktion av Mulder och Scully. Jag kan inte se hur Chris Carter och gänget kunde göra det annorlunda samtidigt som det går lite för snabbt i vändningarna. Det inledande avsnittet känns både som en fortsättning och ett pilotavsnitt och egentligen är det inte negativt. Mitt engagemang väcks och det är underhållande. Kort sagt är det en början. Slutet är spännande på samma sätt som så många avsnitt i originalsäsongerna och antagligen är det det som gör att jag nästan ryser sönder. Jag ser helt klart fram emot de återstående avsnitten och återkommer med en sammanfattning när jag sett alla.