Catacombs (2007)

Kommentera
 
Veronica har fått ett enkelt vykort från sin syster Carolyn i Paris som uppmanar henne att komma till den franska huvudstaden. Eftersom Veronica är den mänskliga definitionen av begreppet ”passiv” gör hon som blivit tillsagd, trots att hon verkar ha en del psykiska problem. Väl på plats i Paris tar Carolyn med henne till den hippaste klubben som finns, den som ligger nere i katakomberna under stan. Systern och hennes vänner ser till att Veronica snabbt serveras platsens hemska och blodiga historia, inte minst den om det galna missfostret med fårmasken som jagar folk i tunnlarna. Någon timme senare blir mardrömmen verklighet och Veronica tvingas irra omkring i gångarna i jakt på en utgång samtidigt som mördaren och andra faror lurar i mörkret. Hur ska det gå?
 
”Catacombs” är regisserad och författad av Tomm Coker och David Elliot. De har lyckats knåpa ihop en film som är extremt 80-talsdoftande, men tyvärr enbart i negativ mening. Jag hade absolut inga förväntningar, men det hjälpte inte. ”Catacombs” är provocerande idiotisk. Bildspråket är hysteriskt och extremt enerverande. Filmen börjar med en meningslös prolog som sedan tjatas och upprepas om och om igen till förbannelse. Och tro inte att det blir en gnutta stämningsfullt, obehagligt eller spännande för det. Tvärtom. Pink spelar Carolyn men det har ingen betydelse överhuvudtaget. Karaktären Veronica är så bortkommen och passiv att hon får Bella i ”Twilight” att framstå som en handlingskraftig och driven person. Hon är så osannolikt sexistiskt skriven och gestaltad att det inte finns någon ursäkt.
 
 
”Catacombs” hör absolut till kategorin skräckfilmer som befolkas av karaktärer som är så blåsta att en vill se dem dö så snabbt de bara kan för att filmen ska bli så kort som möjligt. Tyvärr drar Coker och Elliot ut på lidandet i all evighet (och jag lider än). Veronica konstaterar både i inledningen och i slutet att alla som hon mött under sina 48 timmar i Paris kommer dö. Gäller det även till exempel den omotiverat högfärdiga tullpersonalen, taxichaufförerna, alla festare i katakomberna, poliserna, och folket på flygplatsen också? Det får vi aldrig veta och tyvärr är den frågan det mest intressanta med ”Catacombs”...