My Bloody Valentine 3D (2009)

En kommentar
 
I den lilla staden Harmony är kolgruvan allt. En olycka inträffar där ett antal gruvarbetare omkommer medan en skadas. Först skylls det hela på unge Tom som ska ha slarvat med säkerheten men närmare undersökningar visar att den skadade, Harry Warden, mördat de andra innan explosionen inträffade. Ett år senare kommer Harry tillbaka till gruvan för att döda fler, närmare bestämt ett gäng ungdomar som festar i gruvan (!). Tom, hans flickvän Sarah och deras ”vän” Axel undkommer. Ytterligare tio år passerar och lagom till tioårsjubileumet av Harrys sista massaker återvänder Tom till stan. Axel är sheriff och gift med Sarah som han behandlar illa. Snart börjar morden igen. Är Harry Warden verkligen död?
 
Åh herregud. Vet inte vad jag ska skriva. Vill inte ödsla tid på att skriva om den här skiten. Jag får helt enkelt skylla mig själv med tanke på att jag liksom i fallet med remaken av ”Prom Night” ju hört oändligt mycket negativt om ”My Bloody Valentine 3D”. För regin står Patrick Lussier som arbetat inom mängder med skräckfilm men uppenbarligen inte lärt sig någonting alls. Det är kul att se Tom Atkins från ”The Fog” och ”Halloween III – Season of the Witch” men om han innebär någon behållning så är det isåfall filmens enda. Lussier försöker provocera med effekter, mord och blod men det blir bara skrattretande utstuderat och inte skrattretande som i underhållande. Tvärtom.
 
”My Bloody Valentine 3D” följer 80-talsskräckmodellen och enbart i negativ mening. Jensen Ackles ser uttråkad ut. Kerr Smith spelar över så det står härliga till. Jaime King (från ”Silent Night”) som Sarah är ännu ett av skräckfilmhistoriens absolut främsta, mest sexistiskt framställda och urblåsta våp. Ljuden hon har för sig är dessutom i klass med Scout Taylor-Compton i Rob Zombies vedervärdiga remakes av ”Halloween” och ”Halloween II” (intressant nog refererade jag till dessa filmer även i min text om ”Silent Night” men då handlade det om Malcolm McDowell).
 
 
Nej, alltså ”My Bloody Valentine 3D” är sanslöst amatörmässig. Fotot har viss potential att skapa obehag men musiken massakrerar alla scener och ljussättningen är horribel. Jag skäms när skådespelarna springer omkring med ficklampor i fullt upplysta skogar och ödehus. Men filmen väcker faktiskt tankar kring hur höga krav en egentligen får ha på skräckfilm. Jag gillar uppenbarligen genren tillräckligt mycket för att fokusera min blogg på den numera, men ändå tycker jag de flesta filmerna i genren är dåliga. Trots det är ”My Bloody Valentine 3D” den hittills första och enda film som får mig att känna att jag inte vill se mer skräck. Så dålig är den. I slutänden antar jag att det handlar om hur inspirerade filmmakarna varit även om resultatet är skit. I fallet med ”My Bloody Valentine 3D” finns ingen inspiration och ingen kreativ vision. Och det är kanske där gränsen går. Då förtjänar den heller inget överseende. Sanslöst uselt. Se hellre originalfilmen.
 
1 Robin:

skriven

Oerhört tråkigt att höra om filmens misslyckande. Kommer själv ge den en chans, trots den kritik filmen fått.