The Town That Dreaded Sundown (1976)

4 kommentarer
 
Jag avrundar Halloween-specialen med en film som så smått blivit en kultklassiker (och givetvis fått en remake på senare år). Första gången jag hörde talas om den var då den omnämndes i Wes Cravens ”Scream” och det var nog främst titeln som gjorde att mitt intresse väcktes. I veckan fick jag äntligen chans att se den och det på BluRay.
 
Året är 1946. I staden Texarkana på gränsen mellan delstaterna Texas och Arkansas går livet sin gilla gång året efter andra världskrigets slut. Men under en period på senvåren kommer allt förändras när två ungdomar attackeras i sin bil vid ett av stadens många kärleksnästen i skogen. De tilltänkta offren överlever men kan inte identifiera den som attackerade dem eftersom han bar en mask över ansiktet. Det visar sig snart att det är en hänsynslös seriemördare, som får smeknamnet ”The Phantom”, som är i farten när fler offer faller på de mest brutala sätt. En erfaren Texas Ranger kallas in för att hjälpa den lokala polisen med att lösa fallet men det är lättare sagt än gjort. Under tiden vågar inte befolkningen lämna sina hem efter solnedgången och när ett par attackeras hemma går ingen längre säker någonstans.
 
 
”The Town That Dreaded Sundown” i regi av Charles B. Pierce är baserad på verkliga händelser i Texarkana och filmen blir genom sin berättarröst nästintill dokumentär även om namnen på de inblandade ändrats. Genom välgjord scenografi, kostym, rekvisita, musik och väl valda miljöer lyckas dessutom Pierce skapa en yta som gör att ”The Town That Dreaded Sundown” faktiskt känns äldre än vad den egentligen är (vilket alltså är något positivt). Regissören själv spelar en polisman som utgör en comic relief och även om han därmed många gånger är nära gränsen till det allt för fjantiga lyckas han hålla sig på rätt sida om den. Jag tycker till och med att den nästan omotiverade humorn gör resten av filmen ännu mer skrämmande.
 
Den inledande sekvensen går från att berättarrösten sätter premissen för staden och historien till att bli intensivt obehaglig när det första paret attackeras. Mördarens utseende med säcken över huvudet lånades ju senare av Jason i ”Friday the 13th Part II”, men jag misstänker att ”The Phantom”:s tunga andning även inspirerat Michael Myers i John Carpenters ”Halloween”. Eftersom den verkliga gärningsmannen aldrig hittades förblir även filmens mördare anonym, vilket givetvis inte gör honom mindre obehaglig. Fotot, redigeringen och det ibland uppspeedade tempot gör också att filmen gradvis blir allt mer skrämmande och dessutom rejält spännande mot slutet.
 
 
Sammanfattningsvis konstaterar jag att ”The Town That Dreaded Sundown” var väl värd väntan. Det är helt klart en film jag kommer se om i framtiden. Skådespeleriet från Andrew Prine och Ben Johnson (som spelade den sympatiske konduktören i ”Terror Train”) är överlag gediget. Bilden är liksom många andra sjuttiotalsfilmer rejält grynig i BluRay-formatet, men inte så det stör, tvärtom. Ljudet är riktigt fint. Det sparsamma extramaterialet bjuder bland annat på en trailer för remaken och hur mycket jag än är emot nyinspelningar gör den faktiskt mig lite nyfiken på filmen. Om jag kommer mig för att se det lär det dyka upp en texten om den här på BlueRoseCase framöver. Men originalet ”The Town That Dreaded Sundown” rekommenderar jag verkligen!
 
1 Sofia:

skriven

Den här har låtit tala om sig på flera bloggar den senaste tiden -- en klassisk 70-talsskräckis är inte det sämsta.

2 BlueRoseCase:

skriven

Den är helt klart sevärd, men jag kan tänka mig att det råder spridda meningar om comic relief-inslagen...

3 Steffo:

skriven

Kan nog rekommendera remaken lite ändå...som faktiskt också blir en sorts märklig skröna över...originalfilmen! Knäppt..men kul!

4 BlueRoseCase:

skriven

Det var det intrycket jag fick av trailern och som väckte mitt intresse. Får nog kolla in den så småningom!