Satan's Little Helper (2004)

Kommentera
 
Dougie Whoolys favoritspel är ”Satan's Little Helper”, ett spel som uppenbarligen fått honom att älska djävulen, helvetet och ond, bråd död med en entusiasm som tyder på att den stackars gossen har problem sedan tidigare som spelet främjat. När det är dags för Halloween vill Dougie givetvis klä ut sig till den ondes lille hjälpreda och han ser fram emot att gå sin ”trick or treat”-runda med sin äldre syster Jenna, som Dougie tänker gifta sig med i framtiden. Planerna går dock i stöpet när Jenna har med sig en pojkvän. Ilsket lämnar Dougie familjens hus och blir vittne till hur en galning utklädd till Satan själv dödar en granne. Kombinationen av djävulsdyrkare och skev verklighetsuppfattning gör att Dougie ser sin chans att få bli djävulens lilla hjälpreda på riktigt. Och därmed står stadens befolkning inför en något annorlunda Halloween...
 
Jag är ju som bekant svag för obskyra skräckfilmer, men kan inte riktigt påstå att ”Satan's Little Helper” hör till den kategorin. Snarare har den en egen slags svårdefinierad kategori lite vid sidan om, eller under, det obskyra. Regissören Jeff Liebermans namn klingade bekant när det visades i förtexterna och under hela filmen var jag nästa helt säker på att det var han som regisserade ”Leatherface – The Texas Chainsaw Massacre III”. Det var det inte. Vid ett besök på IMDB konstaterar jag att Lieberman var regissören bakom märkliga ”Blue Sunshine” som jag enligt min egen recension faktiskt gillade. Hur som haver har ”Satan's Little Helper” liksom ”Blue Sunshine” en underhållningsfaktor som räcker två tredjedelar av filmen innan Lieberman äntligen sätter punkt. Underhållningen ligger främst i det faktum att det är omöjligt att avgöra vad det är en tittar på egentligen.
 
 
Karaktären Dougie Whooly tar tveklöst hem priset som vidrigaste ungen någonsin i en skräckfilm och då är han ju inte ens huvudskurken. Å andra sidan har Lieberman lyckats samla mänsklighetens hela idioti i en enda karaktär, ett barn dessutom, och ur det perspektivet blir det nästan Oscarsnivå på manuset till ”Satan's Little Helper”. Synd då bara att den i övrigt är en osammanhängande smörja med hemska, buskiskryddade repliker och vändningar. Mest synd är att den aldrig blir varken skrämmande eller rolig. Fotot är av DV-kvalitet, musiken är tjatig och ljussättningen är ömsom riktigt fin och ömsom vedervärdigt dålig.
 
Vad Amanda Plummer sysslar med i rollen som mamman är, förutom Dougies vidrighet, det som mest intresserar mig under filmens gång. Hon spelar karaktären annorlunda i varje scen. Ibland verkar det som om hon är onykter eller hög. Ibland är hon engagerad och ibland uttråkad. Fascinerande! Än mer fascinerande är att jag tvingas erkänna att jag tycker Katheryn Winnicks gestaltning av Jenna är riktigt genuin manuset till trots (nej, jag tycker inte hon är särskilt het i utstyrseln hon tvingas springa omkring i större delen av filmen). Men att allt detta sammantaget gör ”Satan's Little Helper” till en sevärd film är tveksamt. Som IQ-befriad underhållning en söndagseftermiddag kan den eventuellt fungera fint. Annars är mitt råd att undvika den.