Om natten: When a Stranger Calls (2006)

Kommentera
 
Redan 2006 var det någon Hollywood-producent som insåg faran med mobiltelefoner och bestämde sig för att komma med en sensmoral om desammas vara eller icke vara i form av en remake på sjuttiotalsfilmen ”When a Stranger Calls”. Jag har inte sett originalet, men bekantade mig i ett svagt ögonblick med nämnda remake i regi av Simon West.
 
Jill har pratat för mycket i mobiltelefon före klockan åtta på kvällen vilket gett hennes stackars far och osynliga mor en skyhög telefonräkning. För att kunna betala räkningen tvingas Jill jobba som barnvakt hos familjen Mandrakis. De bor i en gigantisk lyxvilla långt ifrån stan och först ser det ut att bli ett rutingig för Jill. I alla fall tills telefonen börjar ringa och hon inser att någon iakttar henne. Vad personen vill är mer oklart, men allt fler tecken tyder på att det är någon som vill mer än bara skrämmas.
 
Förutsättningarna för en bra skräckfilm finns helt klart i ”When a Stranger Calls”. Tyvärr stannar det där. De första tjugo minuterna är helt okej och innehåller till och med en viss stämning med den konstanta olycksbådande musiken i bakgrunden medan premissen för handlingen läggs upp. Det är när filmen tar fart på allvar som det går utför, först på grund av att manusförfattaren/regissören inte kan låta bli att ösa på med billiga skrämseleffekter som förstör den stämning som de lyckats bygga upp så långt. Sedan spårar det fullständigt. Allt blir överdrivet mystiskt och dessutom är det svårt att hänga med i Jills tankeprocess, varför hon uppfattar något som obehagligt när en naturlig förklaring kanske skulle finnas i första hand. När det väl börjat spåra ur kommer klyschorna och de är inte få heller.
 
 
Som grädde på moset byter filmen plötsligt perspektiv för några minuter för att stilla publikens förväntade blodtörst. Amatörmässigt värre. Detsamma gäller det rejält trubbiga hantverket, inte minst när Jill springer med en ficklampa i en annars väldigt väl upplyst skog. Karaktären Jill introduceras som en ganska tuff person men förvandlas snart till det klassiska skräckfilmsvåpet. Hon har uppenbarligen aldrig sett en skräckfilm själv med tanke på att hon går i alla de klassiska, klyschiga fällorna. Skådespelerskan Camilla Belle som gestaltar Jill ser heller inte ut att vilja medverka i en skräckfilm, vilket såklart varken är till karaktärens eller filmens fördel. Givetvis slutar hela spektaklet med en möjlighet till uppföljare.
 
Nattstämningen är faktiskt helt okej. Filmen börjar visserligen med en prolog som utspelar sig på annan ort, men därefter övergår eftermiddagen i kväll snabbt och visst känns platsen där filmen utspelar sig lagom ödslig. Jag blir nyfiken på att se originalfilmen, men när det gäller remaken av ”When a Stranger Calls” så kan jag inte direkt rekommendera den. Eller förresten, de första tjugo minuterna kan vara sevärda, men så fort telefonen börjar ringa är det dags att stänga av.