Shutter (2004)

4 kommentarer
 
På väg hem efter en blöt kväll tillsammans med några vänner är Tun och hans flickvän Jane med om en olycka. De råkar köra på en ung kvinna som vandrar mitt i vägen. Istället för att se hur det gick med henne övertalar Tun Jane att köra vidare och låtsas som ingenting. Samvetet hemsöker Jane medan Tun börjar hemsökas av något annat: märkliga ljusfenomen och skuggor på sina fotografier. Än märkligare blir det när paret gör efterforskningar och kommer fram till att ingen blev påkörd den där natten. När sedan Tuns vänner börjar ta livet av sig en efter en inser han, och framför allt Jane, att det är hans eget förflutna som hemsöker paret.
 
 
Efter en rätt suggestiv och intresseväckande inledning blir det tydligare ju längre filmen fortgår att den är en nästintill ren ripoff på ”Ringu”. Kanske är det därför den känns så oinspirerad i sitt utförande. Samtidigt har regissörerna Banjong Pisanthanakun och Parkpoom Wongpoom fått till ett bra flyt och tempo (även om ”Shutter” håller på alldeles för länge). En del sekvenser är småobehagliga medan andra är alldeles för utstuderade för att vara skrämmande. Det finns även sekvenser som engagerar, men filmens största problem är nog att den är just sekvensindelad och inte särskilt sammanhängande. Tun, trovärdigt gestaltad av Ananda Everingham, visar sig vara ett riktigt fegt svin vilket inte direkt ökar min sympati för karaktären. Kontentan blir att ”Shutter” utan högre förväntningar kan fungera som underhållning för stunden, även om den som sagt är alldeles för lång.
 
1 filmitch:

skriven

Jag gillade den här väldigt mycket och tvisten på slutet är riktigt snygg.

2 BlueRoseCase:

skriven

Just det ja, det håller jag med om!

3 Robin:

skriven

Första gången jag såg den var den rysligt obehaglig. Andra gången tänkte jag mer och mer på hur osammanhängande skrämsel-scenerna är. Det tillför ju inget direkt till storyn.

4 BlueRoseCase:

skriven

Ja, det fanns onekligen en del sidospår.