Night of the Demons (1988)

Kommentera
 
Det är dags för en liten filmserie igen. Den här gången riktar jag blicken mot en serie filmer som då och då dyker upp i olika skräcksammanhang och jag syftar vilket rubriken redan avslöjat på ”Night of the Demons”. Det var med en viss förväntan som jag gav mig på den första filmen.
 
Det är Halloween och stadens ungdomar vill givetvis fira detta på sedvanligt vis genom att trakassera gamlingar och supa skallarna av sig. Judy och hennes vänner är inga undantag men när hon får höra att de ska festa med den skumma Angela blir hon lite tveksam. Trots det klär hon ut sig till Alice i Underlandet och åker iväg tillsammans med sin pojkvän. Platsen för festen är en riktigt usel målning/uppenbar studiomiljö som kallas Hull House och som givetvis har en våldsam och otäck historia. Angela har snart övertalat gänget till att utföra en seans som involverar en spegel som de hittar i huset. Vad de stackars ovetande ungdomarna inte begriper är att de därmed släpper lös en ondska som ruvar i en ugn i källaren. Ondskan består av demoner och ungdomarna blir besatta en efter en medan utgången är oförklarligt spärrad. Hur ska det nu gå?
 
”Night of the Demons” är regisserad av Kevin Tenney och i rollen som Judy ser vi Cathy Podewell som var enerverande som Cally Harper Ewing i ”Dallas” (1988-1991 och 2013). Här är hon faktiskt än mer enerverande, men å andra sidan finns en hel del av åttiotalets charm i ”Night of the Demons” och tur är väl det för då är det lättare att ha översikt med Podewell och de övriga skådespelarna/karaktärerna. Filmen börjar riktigt bra med en animerad inledning och härlig åttiotal-B-filmsmusik när den är som bäst. Vi introduceras utan omsvep för karaktärerna som följer samma mall som i ”Friday the 13th”- och ”A Nightmare on Elm Street”-serierna. Lustigt nog väljer Tenney att dra ut på själva besattheten trots att våra hjältars endimensionella personligheter inte räcker särskilt långt. Å andra sidan ska några av tjejerna såklart hinna klä av sig och då får berättandet stå åt sidan en stund.
 
 
Visst, ”Night of the Demons”, fungerar rätt fint. Vad gäller kvoten av idioti/sexism uppfyller den förväntningarna/farhågorna med råge, men tyvärr fallerar den stort när det gäller obehaget. Jag tycker många av de urspårade åttiotalsskräckisarna kan vara obehagliga eller åtminstone innehålla otäcka scener, men ”Night of the Demons” går bet när det gäller den biten. Det är synd och lite märkligt för Tenney visar att han har några få ljusa stunder med en del riktigt suggestiva sekvenser. Det är uppenbart att han sneglat mot Lamberto Bavas ”Demons” ganska mycket, men obehaget uteblir som sagt. Som kuriosa fungerar väl ”Night of the Demons” annars hyfsat, men den kan gott och väl hoppas över om en inte är intresserad av att fördjupa sig i skräckgenren...