Tomas är på väg till byn Arga som hans släkt härstammar från. Han är en misslyckad författare men i byafolkets ögon tycks han vara en kändis och gedigen representant för bygden. Tomas ska nämligen tilldelas nycklarna till byn under pompa och ståt och han har ingen lust att lyssna till farmoderns varningar om att lämna det förflutna i fred. Därför anländer han till det gamla släktgodset. Vad han inte vet är att Arga har ett hemskt och blodigt förflutet som resulterat i en varulvsförbannelse som plågat bygden i över hundra år. Tomas blir snart varse om att han inte alls inbjudits för att tilldelas nycklarna till byn, utan för att han ska offras. Enligt förbannelsen måste någon ur Tomas släkt dö för att byn en gång för alla ska bli av med varulven...
 
Jag hade inte hört något om ”Lobos de Arga”, eller ”Game of Werewolves” som den internationella titeln lyder innan jag snubblade över DVD:n för 10 kronor på Ginza. Som vanligt kunde jag inte motstå frestelsen, även om jag befarade att det skulle vara en film i stil med ”Lesbian Vampire Killers” och kanske var det de farhågorna som gjorde att ”Lobos de Arga” istället blev en glad överraskning. Historien är enkel, men manuset omständligt och hantverket är ganska trubbigt genomfört. Först är det störande, men efter en stund börjar det istället bidra på något märkligt vis, kanske beror det på att regissören Juan Martínez Moreno verkar ha varit inspirerad både under manusarbetet och inspelningen. Bortsett från en del vidriga repliker som ska vara provocerande roliga men enbart är äckliga är lågvattenmärkena få.
 
 
Det som fascinerar mig allra mest är varulvens (och senare varulvarnas) utseende som är både töntigt och på sina ställen riktigt obehagligt. Även om ”Lobos de Arga” är en skräckkomedi framställs varulvarna till övervägande del som rejält hotfulla och det bidrar med en del stämning men framför allt mycket spänning. ”Lobos de Arga” är en film som är riktigt underhållande om en lyckas glömma krav på logik och stor filmkonst. Jag blev som sagt glatt överraskad och jag kommer definitivt se om den åtminstone en gång till i framtiden.

Lobos de Arga (2011)

Skräckfilm 3 kommentarer
 
Tomas är på väg till byn Arga som hans släkt härstammar från. Han är en misslyckad författare men i byafolkets ögon tycks han vara en kändis och gedigen representant för bygden. Tomas ska nämligen tilldelas nycklarna till byn under pompa och ståt och han har ingen lust att lyssna till farmoderns varningar om att lämna det förflutna i fred. Därför anländer han till det gamla släktgodset. Vad han inte vet är att Arga har ett hemskt och blodigt förflutet som resulterat i en varulvsförbannelse som plågat bygden i över hundra år. Tomas blir snart varse om att han inte alls inbjudits för att tilldelas nycklarna till byn, utan för att han ska offras. Enligt förbannelsen måste någon ur Tomas släkt dö för att byn en gång för alla ska bli av med varulven...
 
Jag hade inte hört något om ”Lobos de Arga”, eller ”Game of Werewolves” som den internationella titeln lyder innan jag snubblade över DVD:n för 10 kronor på Ginza. Som vanligt kunde jag inte motstå frestelsen, även om jag befarade att det skulle vara en film i stil med ”Lesbian Vampire Killers” och kanske var det de farhågorna som gjorde att ”Lobos de Arga” istället blev en glad överraskning. Historien är enkel, men manuset omständligt och hantverket är ganska trubbigt genomfört. Först är det störande, men efter en stund börjar det istället bidra på något märkligt vis, kanske beror det på att regissören Juan Martínez Moreno verkar ha varit inspirerad både under manusarbetet och inspelningen. Bortsett från en del vidriga repliker som ska vara provocerande roliga men enbart är äckliga är lågvattenmärkena få.
 
 
Det som fascinerar mig allra mest är varulvens (och senare varulvarnas) utseende som är både töntigt och på sina ställen riktigt obehagligt. Även om ”Lobos de Arga” är en skräckkomedi framställs varulvarna till övervägande del som rejält hotfulla och det bidrar med en del stämning men framför allt mycket spänning. ”Lobos de Arga” är en film som är riktigt underhållande om en lyckas glömma krav på logik och stor filmkonst. Jag blev som sagt glatt överraskad och jag kommer definitivt se om den åtminstone en gång till i framtiden.
 
Edward D Wood Jr:s ”Plan 9 From Outer Space” behöver väl knappast någon större presentation. Den brukar vanligtvis anklagas för att vara den sämsta film som någonsin gjorts, men vad som försvinner i den benämningen är hur vansinnigt underhållande den är. Själv återvänder jag till den lite då och då men innan denna omtitt hade det gått alltför många år. Minns inte ens när det senast begav sig.
 
Mystiska saker händer i Los Angeles-området. Flygande tefat observeras lite här och var. En kvinna som nyligen dött återuppstår för att i sin tur döda. När hennes man dör är också han snart uppe ur graven igen, detsamma gäller en poliskommissarie som dör under mystiska omständigheter. Piloten Jeff, som själv sett de flygande tefaten, råkar tillsammans med sin fru bo granne med kyrkogården och när frun en kväll blir attackerad av de odöda är måttet rågat. Utan vidare förklaring är Jeff inblandad i utredningen. Vad de ännu inte vet är att utomjordingarna satt sin nionde plan mot Jordens befolkning i verket. Hur den ser ut och vad den går ut på är höljt i dunkel. Frågan är om de själva ens vet det...?
 
 
Jag skulle kunna skriva ett oändligt långt inlägg om alla berättelser och myter kring inspelningen av ”Plan 9 From Outer Space” men jag hoppar över det och hänvisar till IMDB. Själv blev jag sugen på att bekanta mig med filmen efter att ha sett Tim Burtons ”Ed Wood” även om jag kände till den sedan långt tillbaka. Vet inte om en kan kalla ”Plan 9...” för en B-film. Snarare ligger den närmare en amatörfilm. Effekterna lockar till skratt, likaså den totalt osammanhängande historien och den påklistrade sensmoralen. Skådespeleriet är horribelt, men det hindrar inte mitt hjärta att på nytt slå för Bela Lugosi (som ju egentligen redan var död när Wood började klistra ihop den här filmen), Vampira och svenske Tor Johnson.
 
”Plan 9 From Outer Space” är en upplevelse. Precis som i fallet med riktigt bra filmer eller riktigt dåliga räcker inte orden till. Den här placerar sig på något konstigt vis mitt emellan och det enbart för att den är så harmlöst underhållande att det inte går att tycka illa om den. Liksom i fallet med ”Bride of the Monster” verkar Wood ha varit inspirerad när han knåpade ihop ”Plan 9 From Outer Space”. Detsamma kan tyvärr inte sägas om ”Glen or Glenda” och ”Night of the Ghouls” som helt saknar de förstnämnda filmernas underhållande charm.

Plan 9 From Outer Space (1959)

Kultfilm 2 kommentarer
 
Edward D Wood Jr:s ”Plan 9 From Outer Space” behöver väl knappast någon större presentation. Den brukar vanligtvis anklagas för att vara den sämsta film som någonsin gjorts, men vad som försvinner i den benämningen är hur vansinnigt underhållande den är. Själv återvänder jag till den lite då och då men innan denna omtitt hade det gått alltför många år. Minns inte ens när det senast begav sig.
 
Mystiska saker händer i Los Angeles-området. Flygande tefat observeras lite här och var. En kvinna som nyligen dött återuppstår för att i sin tur döda. När hennes man dör är också han snart uppe ur graven igen, detsamma gäller en poliskommissarie som dör under mystiska omständigheter. Piloten Jeff, som själv sett de flygande tefaten, råkar tillsammans med sin fru bo granne med kyrkogården och när frun en kväll blir attackerad av de odöda är måttet rågat. Utan vidare förklaring är Jeff inblandad i utredningen. Vad de ännu inte vet är att utomjordingarna satt sin nionde plan mot Jordens befolkning i verket. Hur den ser ut och vad den går ut på är höljt i dunkel. Frågan är om de själva ens vet det...?
 
 
Jag skulle kunna skriva ett oändligt långt inlägg om alla berättelser och myter kring inspelningen av ”Plan 9 From Outer Space” men jag hoppar över det och hänvisar till IMDB. Själv blev jag sugen på att bekanta mig med filmen efter att ha sett Tim Burtons ”Ed Wood” även om jag kände till den sedan långt tillbaka. Vet inte om en kan kalla ”Plan 9...” för en B-film. Snarare ligger den närmare en amatörfilm. Effekterna lockar till skratt, likaså den totalt osammanhängande historien och den påklistrade sensmoralen. Skådespeleriet är horribelt, men det hindrar inte mitt hjärta att på nytt slå för Bela Lugosi (som ju egentligen redan var död när Wood började klistra ihop den här filmen), Vampira och svenske Tor Johnson.
 
”Plan 9 From Outer Space” är en upplevelse. Precis som i fallet med riktigt bra filmer eller riktigt dåliga räcker inte orden till. Den här placerar sig på något konstigt vis mitt emellan och det enbart för att den är så harmlöst underhållande att det inte går att tycka illa om den. Liksom i fallet med ”Bride of the Monster” verkar Wood ha varit inspirerad när han knåpade ihop ”Plan 9 From Outer Space”. Detsamma kan tyvärr inte sägas om ”Glen or Glenda” och ”Night of the Ghouls” som helt saknar de förstnämnda filmernas underhållande charm.