Night of the Demons (2009)

Kommentera
 
Fler filmer än tre blev det inte i originalfilmserien men 2009 krängdes en remake på originalet som såklart också fick titeln ”Night of the Demons”.
 
Godset Broussard Mansion har ett våldsamt och mystiskt förflutet som kulminerar en kväll då ägarinnan tar livet av sig. Vår historia börjar på Halloween-kvällen 85 år senare. Angela har bjudit in till en stor fest i det gamla huset, mest för att hon av okänd anledning behöver pengar. Tyvärr har hon glömt skaffa tillstånd för festen och just som besökarna slaviskt börjat följa hennes uppmaning till att supa, dansa och ha sex kommer polisen och sätter stopp för det hela. När Broussard Mansion töms på gäster blir en liten grupp av någon anledning kvar. I källaren hittar de en samling gamla lik. Har dessa något med Halloween 85 år tidigare att göra? När Angela ser ut att bli biten av ett av liken brakar helvetet lös då det visar sig att demoner väntar på att ta över människornas kroppar.
 
Jag tror jag sagt det många gånger förr, men nu är det dags igen: Åh. Herre. Gud. Jag är både mållös och uttråkad, vilket är en märklig kombination. Regissören Adam Gierasch har säkert i sina egna ögon gjort världens coolaste film, men själv får jag enbart flashbacks från inspelningen av ”Babas bilar” av de fjantiga testosteronstinna, omogna och könsförnedrande inslagen och atmosfären. Att karaktärerna som så ofta beter sig idiotiskt i skräckfilmer är ju inget nytt men vad de här karaktärerna har för motivation till att göra det är en annan fråga. De ska inte ens föreställa tonåringar. Är detta ”Paradise Hotel”-generationens egen skräcksubgenre?
 
 
”Night of the Demons” börjar med spegelklyschan som är så vanlig inom skräckfilm och fortsätter sedan med fler spegelklyschor genom hela spektaklet. Gierasch gör några blinkningar mot originalfilmen och lyckas klämma in filmhistoriens mest malplacerade Wilhelm-scream nästan omgående. Ljussättningen är hemsk men skådespelarna är värre. Monica Keena från ”Freddy vs Jason” gör en riktigt dålig insats som dessutom förstärker karaktärens urblåsthet medan jag oroar mig filmen igenom för att slitna Edward Furlong ska drabbas av en hjärtinfarkt. Sammanfattningsvis finns det, som så ofta i skräckgenren, absolut ingen poäng med ”Night of the Demons”. Jag orkade inte fokusera under andra halvan av filmen och de sista tio minuterna hoppade jag över helt. Livet är för kort och filmen hade redan fått 80 minuter av mitt liv.Originalet ”Night of the Demons” kan ha en viss behållning, åtminstone i jämförelse med uppföljarna och denna vedervärdiga remake.
 
Jag hade inga förväntningar på filmserien så jag kan heller inte påstå att jag blev besviken. Eller jo förresten, lite besviken blev jag nog på att det de inte hade i alla fall en svag atmosfär av obehag eller hot. De här filmerna är definitivt inte verk som jag kommer återvända till i framtiden. Och med det sagt lämnar vi demonerna!