It Follows (2014)

6 kommentarer
 
Mardrömmen börjar när Jay och hennes pojkvän Hugh har sex. Genom kärleksakten för han över en skrämmande förbannelse på Jay. Den kommer förfölja henne i olika skepnader tills hon lyckas föra över den till någon annan genom att ligga med personen i fråga. Men om detta väsen får tag i henne kommer det döda henne och om det istället får tag i det nya offret kommer det gå tillbaka till den som senast var drabbad. Jays liv förvandlas till en kamp som går ut på att hela tiden hålla sig undan sin mordiska förföljare. Problemet är bara att den förr eller senare alltid hittar henne.  
 
Jag hade hört mycket gott om "It Follows" med manus och regi av David Robert Mitchell. Med tanke på att det knappt finns några nyare skräckfilmsalster som levererar hade jag inga förväntningar. Därför var det riktigt härligt att bli positivt överraskad. Efter en anonym och ganska pliktskyldig prolog fastnar jag fullständigt i den värld Mitchell skapar när filmen rullar igång på allvar. Stilen och stämningen är som i en typisk indiefilm men med ett hotfullt obehag i botten. Fascinerande! En del scener, främst under filmens första halva, har dessutom en väldigt dokumentär känsla över sig. Miljöerna är tveklöst inspirerade av det Haddonfield som John Carpenter målar upp i "Halloween" (även fotot sneglar mot nämnda film på sina ställen). Tidsperioden som filmen utspelar sig under är svårdefinierad. Den är både retro och modern utan att det stör. Musiken av Disasterpeace är så rätt som den kan bli. Den bidrar till stämningen och spänningen och en del stycken för även dem tankarna till "Halloween".
 
 
Skådespelarna då? Deras nedtonade karaktärer och lika nedtonade gestaltningar av dessa fungerar utmärkt. Istället för de typiska, urblåsta skräckfilmsstereotyperna blir de faktiskt karaktärer med djup även om vi får veta lite för lite om en del av dem. Maika Monroe som i rollen som Jay bär en hel del av "It Follows" på sina axlar gör en särskilt genuin insats och bidrar med mycket trovärdighet till den märkliga historien. Vad gäller den biten köper jag helt och hållet de regler Mitchell slår fast ska gälla i filmen, men samtidigt kan jag inte låta bli att notera att "It Follows" blir som en "Ringu" fast om könssjukdomar. Om Jay hade drabbats av förbannelsen för att hon blev av med sin oskuld tror jag David Robert Mitchell själv hade fastnat i de klyschor han blinkar åt i "It Follows" men när hon avslöjar att Hugh inte var hennes första partner klarar sig filmen galant undan den fällan.
 
Ifall det inte framgått av texten ovan så föll jag alltså riktigt rejält för "It Follows". Överlag är den otroligt genomarbetad i fråga om karaktärer, skådespelare, manus, foto, scenografi, musiken och så vidare. Det är underbart att se en skräckfilm som inte bygger på jump-scares utan på ett obehag och en skräck som på något vis ligger under ytan. "It Follows" är genomgående obehaglig med en del riktigt skrämmande sekvenser. Dessutom är den intressant med alla sina antydningar och tvetydigheter. Tillsammans med "Rec" är den antagligen en av mina absoluta favoriter ur skräckgenren så långt in på 2000-talet. Tack vare "The Babadook" och "It Follows" har jag plötsligt fått förnyat hopp för skräckfilmens framtid! Se den!
 
1 filmitch:

skriven

Japp håller med en mycket bra skräckis - det finns en hel del bra skräckisar gjorda på 2000 talet men de döljer sig i mängden.
https://filmitch.wordpress.com/2015/04/13/it-follows-2014-usa/

2 BlueRoseCase:

skriven

Och det är väldigt synd!

3 Robin:

skriven

Jävligt kul att läsa när andra har exakt samma åsikter som jag själv har! Minns själv att det var en sommardag i Hemmakväll där jag hittade godbiten och att jag såg den med Mountain Dew och en påse lösgodis. It was a magical night!

4 Sofia:

skriven

Mja, kanske hade jag helt enkelt för höga förväntningar på It Follows? Den funkade iofs hyfsat med de rena skräckelementen men jag hade oerhört svårt att svälja filmens indie-stuk. Den var förvisso annorlunda jämfört med mycket annan modern skräck, men inte på något positivt sätt för min del tyvärr...

https://bilderord.wordpress.com/2015/03/30/it-follows-2014/

5 BlueRoseCase:

skriven

Haha, ja, visst är det! ;)

6 BlueRoseCase:

skriven

Sofia: Ja, det kan nog hända att det var bra att jag inte hade några förväntningar, men å andra sidan tilltalade indiestuket mig.