Black Christmas (1974)

3 kommentarer
 
Julhelgen står för dörren. I en studentförening för tjejer på ett collegecampus händer det märkliga saker. Festen och glädjen fördunklas av obehagliga telefonsamtal där tjejerna trakasseras med både hotelser och ett grovt språk. När en av tjejerna, Clare, försvinner spårlöst och hennes far kommer till campus för att leta efter henne tvingas de andra inse att de har att göra med en galning. Vem är den skyldige?
 
Remaken på denna film tog jag itu med redan för ett par år sedan och minns knappt något av den, förutom att jag var på rätt humör när jag såg den. Tyckte den fungerade okej som tanklös underhållning för stunden. Bob Clarks något klassiska original ”Black Christmas” (med den alternativa titeln "Silent Night, Evil Night") däremot fångar mig ganska omgående, främst genom den suggestiva inledningen som delvis filmas genom mördarens perspektiv på ett sätt som nog inspirerade John Carpenters inledande scen i ”Halloween”. Dessvärre tappar originalfilmen mitt intresse ganska snabbt bara för att fånga upp det igen, tappa det på nytt och fånga upp det igen - och så håller det på hela filmen igenom! Har nog aldrig varit med om något liknande.
 
 
Det största problemet med ”Black Christmas” är inte så mycket att den är ojämn utan snarare att den håller på alldeles för länge. Berättelsen är både omständlig och ganska seg. Telefonsamtalen, som spelades in med flera olika röster, är riktigt obehagliga och till och från lyckas Clark få till en riktigt jobbig stämning men han lyckas inte hålla den genomgående. Jag kan inte låta bli att undra om det var denna film som startade eller åtminstone bidrog stort till klyschan om att ungdomar i skräckfilm ska dra, röka och ha sex innan de blir mördade. I det här fallet är det så klart extra ”upprörande” eftersom majoriteten av karaktärerna är tjejer. Det är som om filmen vill vara en provokation på den fronten vilket gör att den känns rejält förlegad.
 
Fotot har jag redan nämnt. Musiken gör sitt för att bidra och skådespelarna med Olivia Hussey och Margot Kidder i spetsen gör vad de kan av sina endimensionella karaktärer. Det är alltid kul att se John Saxon som verkar se likadan ut genom årtiondena (med undantag för en något fylligare tupé i denna film). Så mycket julkänsla vet jag inte om Clark får till. Högtiden är inte särskilt förankrad i berättelsen. Vinterkänslan däremot är högst påtaglig. Trots filmens svagare sidor tycker jag nog att ”Black Christmas” är värd att kollas in!
 
Och med detta önskar jag alla besökare en god jul och ett gott nytt år! På återseende i januari!
 
1 filmitch:

skriven

Åh den här rullen gillade jag skarpt och fann den inte alls seg. Men smaken är som bekant delad.

https://filmitch.wordpress.com/2011/12/02/black-christmas-1974-kanada/

2 Sofia:

skriven

Jag blev mycket positivt överraskad av denna tidiga slasher och upplevde inga av dina seghetsproblem.

God Jul!

https://bilderord.wordpress.com/2012/12/02/black-christmas-1974/

3 BlueRoseCase:

skriven

Min känsla efteråt om att jag borde se om den framöver, när jag är mindre trött, låter som om den är befogad med tanke på era kommentarer. God fortsättning!