Prom Night (1980)

4 kommentarer
 

Det var alltför längesen jag tog itu med en skräckfilmsserie men nu är det dags igen. Denna gång har turen kommit till ”Prom Night”-filmerna, närmare bestämt de fyra originalfilmerna samt remaken som jag går igenom denna vecka.

 

Ett gäng ungar leker en mördarlek i en övergiven byggnad. Leken ska snart urarta i en tragedi då en av dem, Robin Hammond, ger sig in i den. De andra gaddar ihop sig mot henne och plötsligt faller hon ut genom ett fönster. De andra barnen bestämmer sig för att hålla tyst om det som hänt. De lämnar platsen, ovetande om att det finns ett vittne till olyckan. Skulden för Robins död läggs på en pedofil som är känd av polisen sedan tidigare. Sex år passerar. Det är dags för skolbal på Hamilton High där de nu tonåriga, men till utseendet medelålders, barnen går. Samtliga får motta mystiska samtal från någon som hotar dem. Dessutom kommer det till polisens kännedom att mannen som anklagades för Robins död mördat en sköterska och rymt från mentalsjukhuset. Familjen Hammond, där pappan är rektor på skolan som också Robins syskon Kim och Alex studerar vid, har på något sätt lyckats gå vidare men datumet för skolbalen är detsamma som för Robins död och allt kommer tillbaka till dem. Saker och ting blir inte bättre av att en mördare går lös. En mördare som är ute efter hämnd. Vem är den skyldige?

 

 

Jag har sett ”Prom Night” (regi: Paul Lynch) en gång för hundra år sedan och det enda jag mindes var mördarens identitet. Trodde jag. Det visade sig nämligen i slutet att jag hade helt fel. Hur som haver, filmen puttrar på i ett ganska makligt tempo. Det märks att manusförfattaren inspirerats en hel del av ”Halloween” men givetvis utan att ha analyserat storheten i nämnda film. Här försöker man skapa så många misstänkta som möjligt och det gör att handlingen spretar rätt rejält. Karaktärer och sidohistorier presenteras utan att de följs upp. Istället försvinner de bara när de spelat ut sin roll. Leslie Nielsen får inte särskilt mycket att göra i rollen som rektor Hammond och Jamie Lee Curtis och hennes Kim är lika intetsägande även om skådespelerskans blotta närvaro höjer kvaliteten ett snäpp.

 

Annars är min absoluta favorit David Mucci som bråkstaken Lou. Gränsen mellan tonårsbuse och neandertalare har aldrig tidigare varit så flytande. Lägg därtill ett konstant tuggummituggande och cool hållning som får det att se ut som om han saknar hals så är karaktären komplett. Jag vet inte om Lou var menad att provocera filmpubliken men i mina ögon blir han en välbehövlig comic relief. ”Prom Night” är inte skrämmande, inte spännande och inte engagerande för fem öre men ändå rätt underhållande om man som jag var är på rätt humör. Sedan är ju discoscenerna på balen riktigt mysiga med tanke på hur häftiga de säkert var när det begav sig men hur charmigt förlegade de framstår idag.

 
1 Steffo:

skriven

Häpp! Kul! Den här lilla rackaren har jag liggandes hemma och tänkte ta mig an veckan till ära! Såg den precis som du för 100 år sedan.
Hoppas jag är på samma humör som du när jag skådar verket..! :-)

2 BlueRoseCase:

skriven

Jag håller tummarna för det. ;) Bygg nu bara inte upp några förväntningar!

3 filmitch:

skriven

Har sett filmen men minns att den var ganska trist och som du skriver tråkig - resterande filmer har jag inte sett men får svar vad jag förstår under veckan om de är bättre ;)

4 BlueRoseCase:

skriven

Mmmm... ja, du, se uppföljarna så kommer originalet stiga i dina ögon. ;D