Tankar om: The X-Files säsong 1 (1993-1994)

3 kommentarer
 
FBI-agenten Dana Scully får i uppdrag att arbeta med, och rapportera om, kollegan Fox Mulder som sysslar med arkiv X som handlar om oförklarliga/mystiska fall. På FBI är Mulder känd som ”Spooky” Mulder på grund av sitt intresse för det övernaturliga och hans orubbliga tro på utomjordiskt liv efter att som barn ha bevittnat hur systern Samantha fördes bort av ett mystiskt ljussken. Redan i ett tidigt skede får Scully svårt att hålla fast vid sin vetenskapliga världsbild då hon tillsammans med Mulder upplever fler och fler övernaturliga eller oförklarliga fenomen. Att det finns en konspiration inom staten blir mot slutet av säsongen tydligt för de båda agenterna. Men vilka hemligheter är det som ska hållas hemliga och vad har den cigarettrökande mannen med detta att göra?
 
Det var faktiskt riktigt intressant att se den första omgången av Chris Carters ”The X-Files” i sin helhet. Samtliga 23 avsnitt tog jag mig igenom på knappt två veckor. För min del var det första gången sen det begav sig i mitten på det glada nittiotalet. En hel del har dock fastnat, vilket är riktigt intressant. Ibland minns jag till och med vilka vändningar avsnitten tar och några konkreta minnesbilder har jag visst också med mig. Serien måste med andra ord ha gjort ett enormt intryck på mig. Men precis som med så många seriers första säsonger är också den första av ”The X-Files” otroligt ojämn. En del avsnitt är riktigt bra, främst de som fokuserar på huvudhandlingen med konspirationen. En stor del av episoderna är inte mer än okej medan några få är riktigt dåliga, kanske främst för att de på grund av sin handling idag är hopplöst föråldrade.
 
 
David Duchovny och Gillian Anderson är såklart helt rätt castade i rollerna som Mulder och Scully. De för med sig en hel del trovärdighet till det otroliga. Mitch Pileggi dyker upp i ett avsnitt i första omgången som deras överordnade Skinner. William B Davis som ”Cigarrsmoking Man” är mer eller mindre en viktig statist i pilotavsnittet och det är kul att se honom som sådan när man vet vilken roll han kommer spela framöver. The Lone Gunmen dyker också upp i ett avsnitt i den första säsongen. Mark Snow och hans musik, inte minst det klassiska temat, bidrar väldigt mycket till den speciella stämning som präglar serien. Trots den ojämna kvaliteten på inledningen av ”The X-Files” är serien riktigt angenäm att återknyta bekantskapen med. Jag hoppas det håller i sig.
 
1 filmitch:

skriven

Låter hoppfullt. Minns själv att jag brukade gilla de avsnitt sin INTE rörde konspirationen som bara blev rörigare ocg rörigare ju fler säsonger som gick.

2 Sofia:

skriven

Till skillnad från Filmitch tycker jag nog att avsnitten som tillhör den löpande historien sas är de starkare i serien. Men inte blir man så värst överraskad när den dynamiska duon för femitelfte gången i ordningen av olika anledningar inte kan presentera fysiska bevis för vad som pågått ;)

Och jag hade som sagt också förvånansvärt klara minnesbilder av vissa avsnitt, även om de verkligen inte tillhörde de bästa. Tex "Fire" och "Ghost in the Machine"

3 BlueRoseCase:

skriven

Intressanta kommentarer! När jag såg de första säsongerna på 90-talet gillade jag bäst de avsnitt som inte hörde till konspirationen, men nu när jag ser om den är det precis de jag uppskattar mest - så långt i alla fall!