Killer Crocodile (1989)

3 kommentarer
 
Jag har alldeles precis sjunkit djupt ner i B- och C-filmträsket och planerar faktiskt att stanna där för ett bra tag framöver (givetvis håller jag mig även till lite "finare" alster) då jag för närvarande lever min fria tid i filmens värld. Av den anledningen känns det väldigt naturligt att skriva om de obskyra, eller ökända, skräckfilmer som kommer i min väg. Först ut är "Killer Crocodile" regisserad av Fabrizio de Angelis under det härliga namnet Larry Ludman.
 
Vi befinner oss någonstans i världen. Där finns en liten stad/by som fått problem. Ett stort antal människor har försvunnit i närheten av vad som kan vara en flod. Detta väcker inget större huvudbry i staden/byn, men när fisk- och fågellivet påverkas är gränsen nådd. På grund av detta, eller så finns det inget samband alls, kommer ett coolt gäng biologer, eller vad de nu är, till platsen för att försöka ta reda på vad som pågår. Omgående upptäcker de att någon förorenat vattendraget med radioaktivt avfall. Som om detta inte är nog är korruptionen utbredd bland stadens två vita mäktiga män och de vill inte ha någon inblandning utifrån. Givetvis är inte föroreningen det enda problemet. Väldigt snart står det klart att en gigantisk krokodil terroriserar bygden och den verkar särskilt vara ute efter den råbarkade fiskaren Joe, eller är det han som lider av paranoia? Hur många prövningar ska de två kvinnorna tvingas utstå? Hur många män i stan bär egentligen tupé? Hur många lösa trådar förblir lösa? Kommer allt sluta lyckligt? 
 
 
Alltså, "Killer Crocodile" är rejält underhållande. Jag brukar vanligtvis inte skratta högt när jag ser den här typen av film, men här kommer skratten redan i filmens första minut, närmare bestämt när vi får se den monstruösa krokodilen för första gången (samma sekvens återanvänds senare i filmen). Intressant nog låter Larry Ludman (jag tröttnar aldrig på aliaset) djuret synas i bild direkt men sparar istället på de två första offrens ansikten. Kanske beror det på att de ska föreställa ett kärlekspar men mer påminner om tvillingar. De är obehagligt lika varann. Den stackars krokodilen å sin sida ser hopplöst olevande ut, nästan så jag tycker synd om den. Kunde man inte kostat på sig att den kunde få röra lite på ett öga eller något i den stilen?
 
"Killer Crocodile" är såklart en extremt osammanhängande berättelse fylld med en imponerande mängd plotholes, logiska luckor och den sedvanliga dosen av både sexism och rasism. Folk beter sig som idioter bara för att. Som sagt blir det väldigt underhållande även om den tappar i tempo mot slutet. En del av musiken är inte helt oäven, åtminstone inte när kompositören inte tvingas kopiera John Williams tema för "Jaws". Om du gillar den här typen av obskyr C-skräckfilm är "Killer Crocodile" värd att kollas in.
 
1 Sofia:

skriven

Du dyker onekligen djupt :) Det här var nog ett av de sämsta alstren som jag såg inom 2012 Halloweentema och då fanns det ändå många kandidater. Värt att uppmärksamma är kanske också att filmen har samma kompositör som till Cannibbal Holocaust.

http://bilderord.wordpress.com/2012/10/09/killer-crocodile-1989/

2 Steffo:

skriven

Djurskräck från bottenlösa träsket!
Härligt!
Man måste ändå gilla de här bakvattens-filmmakarna...det var iget fel på fantasin när det gällde att sno från de mer seriösa alstren!
Och dessa underbara filmposters! :-)

3 BlueRoseCase:

skriven

Det har varit för lite B- och C-film för mig på senare tid så det kändes som att det var dags att ta itu med det nu. ;)