Call Girl (2012)
Hundra år efter alla andra har jag till sist sett Mikael Marcimains omtalade film "Call Girl", mest omtalad kanske för de uppenbara referenserna till Olof Palmes eventuella inblandning i den så kallade Bordellhärvan på sjuttiotalet, än för verkets filmiska kvaliteter. Själv fastnar jag vid det sistnämnda, för plötsligt känner jag ett enormt hopp inför svensk film. "Call Girl" träffar helt rätt, trots det överdrivna användandet av tidsreferenser som ska påminna oss om tidsperioden. Skådespeleriet är lysande rakt igenom och det är roligt att få se Pernilla August i en riktigt annorlunda roll mot de hon för det mesta fått spela. Manuset av Marietta von Hausswolff von Baumgarten är otroligt gediget, foto, scenografi och klippning likaså. Större delen av Mattias Bärjeds fantastiska soundtrack hamnade direkt på min filmspellista. Kontentan? "Call Girl" är både engagerande genom karaktärerna och spännande/intressant som kriminaldrama. Den känns väldigt osvensk - och samtidigt väldigt svensk. Hoppas detta är början på en ny trend inom svensk film: att faktiskt göra något nytt (utan att snegla på Hollywood - alltför mycket)! 
 
Sommarstället (2013)
Om det mesta var väldigt rätt i filmen ovan så är det precis tvärtom i fallet med "Sommarstället" som går att se på SVT Play. Precis som med "Äntligen midsommar" eller vad den nu hette så känns "Sommarstället" som ännu en film som försöker sälja sig lite med hjälp av den tröttsamma svenska synden. Regissörerna är två, Johan von Reybekiel och Marcus Werner Hed, men trots detta lyckas de inte åstadkomma någon berättelse alls. Nästan alla karaktärer smälter in i bakgrunden även om några ibland får ta i så de spricker. Skådespeleriet är det väl inget större fel på, även om skådespelarna själva inte verkar veta vad det handlar om. Det blir så klart kräftor, sprit, fylla och den obligatoriska otroheten, denna gång mellan två kusiner, även om jag som åskådare verkar vara ensam om att reagera över det nära släktskapet hos det förbjudna kärleksparet. Det är med andra ord mycket i den här korta långfilmen som lämnar en riktigt besk eftersmak på ett sätt som den nog inte avsåg göra...
 
Dead and Buried (1981)
Vi fortsätter på det tvivelaktiga spåret med skräckfilmen "Dead and Buried" i regi av Gary Sherman, en regissör vars referenser inkluderar "Poltergeist III" och med det sagt anar du nog vilken nivå "Dead and Buried" ligger på. Det händer konstiga saker i den lilla sömniga staden Potters Bluff. Folk dör och återuppstår. Sheriffen Danny vädrar en konspiration av något slag som hans egen väna hustru tycks vara en del av. Vad är det egentligen som händer? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Själva twisten med historien är rätt kul, men samtidigt fullständigt omöjlig och ologisk med tanke på upplägget i filmen. Å andra sidan är logik ett begrepp som bör lämnas utanför helt och hållet i sammanhanget. "Dead and Buried" är en småunderhållande smörja ifall du är på rätt humör. Själv roade jag mig med att räkna in antalet "Dallas"-gästskådespelare som dyker upp under filmens gång - de är många! Och så Robert Englund då förstås.
 
Himmel och pannkaka (1977)
Det ser ut som om jag kommer överdosera på nostalgi i sommar. Givetvis är det Öppet arkiv på SVT som ligger bakom när nu miniserien "Himmel och pannkaka" dykt upp på sajten. Har bara sett två avsnitt så långt och en del minnesbilder har väckts till liv. Det verkligt intressanta hittills är inte nostalgin, utan karaktärerna och deras relationer till varandra och sin omgivning. Inte helt muntert. Intressant!

Kortfattat: blandade filmupplevelser och mer nostalgi

Blandat Kommentera
Call Girl (2012)
Hundra år efter alla andra har jag till sist sett Mikael Marcimains omtalade film "Call Girl", mest omtalad kanske för de uppenbara referenserna till Olof Palmes eventuella inblandning i den så kallade Bordellhärvan på sjuttiotalet, än för verkets filmiska kvaliteter. Själv fastnar jag vid det sistnämnda, för plötsligt känner jag ett enormt hopp inför svensk film. "Call Girl" träffar helt rätt, trots det överdrivna användandet av tidsreferenser som ska påminna oss om tidsperioden. Skådespeleriet är lysande rakt igenom och det är roligt att få se Pernilla August i en riktigt annorlunda roll mot de hon för det mesta fått spela. Manuset av Marietta von Hausswolff von Baumgarten är otroligt gediget, foto, scenografi och klippning likaså. Större delen av Mattias Bärjeds fantastiska soundtrack hamnade direkt på min filmspellista. Kontentan? "Call Girl" är både engagerande genom karaktärerna och spännande/intressant som kriminaldrama. Den känns väldigt osvensk - och samtidigt väldigt svensk. Hoppas detta är början på en ny trend inom svensk film: att faktiskt göra något nytt (utan att snegla på Hollywood - alltför mycket)! 
 
Sommarstället (2013)
Om det mesta var väldigt rätt i filmen ovan så är det precis tvärtom i fallet med "Sommarstället" som går att se på SVT Play. Precis som med "Äntligen midsommar" eller vad den nu hette så känns "Sommarstället" som ännu en film som försöker sälja sig lite med hjälp av den tröttsamma svenska synden. Regissörerna är två, Johan von Reybekiel och Marcus Werner Hed, men trots detta lyckas de inte åstadkomma någon berättelse alls. Nästan alla karaktärer smälter in i bakgrunden även om några ibland får ta i så de spricker. Skådespeleriet är det väl inget större fel på, även om skådespelarna själva inte verkar veta vad det handlar om. Det blir så klart kräftor, sprit, fylla och den obligatoriska otroheten, denna gång mellan två kusiner, även om jag som åskådare verkar vara ensam om att reagera över det nära släktskapet hos det förbjudna kärleksparet. Det är med andra ord mycket i den här korta långfilmen som lämnar en riktigt besk eftersmak på ett sätt som den nog inte avsåg göra...
 
Dead and Buried (1981)
Vi fortsätter på det tvivelaktiga spåret med skräckfilmen "Dead and Buried" i regi av Gary Sherman, en regissör vars referenser inkluderar "Poltergeist III" och med det sagt anar du nog vilken nivå "Dead and Buried" ligger på. Det händer konstiga saker i den lilla sömniga staden Potters Bluff. Folk dör och återuppstår. Sheriffen Danny vädrar en konspiration av något slag som hans egen väna hustru tycks vara en del av. Vad är det egentligen som händer? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Själva twisten med historien är rätt kul, men samtidigt fullständigt omöjlig och ologisk med tanke på upplägget i filmen. Å andra sidan är logik ett begrepp som bör lämnas utanför helt och hållet i sammanhanget. "Dead and Buried" är en småunderhållande smörja ifall du är på rätt humör. Själv roade jag mig med att räkna in antalet "Dallas"-gästskådespelare som dyker upp under filmens gång - de är många! Och så Robert Englund då förstås.
 
Himmel och pannkaka (1977)
Det ser ut som om jag kommer överdosera på nostalgi i sommar. Givetvis är det Öppet arkiv på SVT som ligger bakom när nu miniserien "Himmel och pannkaka" dykt upp på sajten. Har bara sett två avsnitt så långt och en del minnesbilder har väckts till liv. Det verkligt intressanta hittills är inte nostalgin, utan karaktärerna och deras relationer till varandra och sin omgivning. Inte helt muntert. Intressant!
 
Denna sommar bjuder på mycket dåtida TV för undertecknad. Förutom den tredje säsongen av "Falcon Crest", sanslöst snyggt remastrad, har jag slutligen trillat dit och införskaffat hela serien av "The Incredible Hulk". Med tanke på hur jag inte samlar på mig film längre innebar det en viss ångest att lägga beställningen med tanke på boxens 23 skivor, men erbjudandet var ur prissynpunkt så lågt att jag inte kunde stå emot längre. Och så här i startgroparna av min återbekantskap med den gröna hjälten kan jag bara konstatera att jag inte ångrar köpet. Den är otroligt genomarbetad och riktigt påkostad. Pilotavsnittet har jag skrivit om tidigare och kan bara på nytt stämma in i mina egna hyllningar. Det följs av ännu ett långfilmsavsnitt, "Death in the Family", innan första säsongen sparkar igång på allvar. Intressant nog har "Death in the Family" en längre variant av den klassiska inledningen. Den kan du se nedan. Hela avsnittet finns för övrigt där eftersom det var den enda länk jag hittade med vettigt bild och ljud. Om du har tid över rekommenderar jag sedan ett hopp fram till ca 01:09:30 för scenen där Banner/Hulken hamnar i närkamp med en ilsken björn. Obehagligt och episkt, trots att björnen får lite grön färg på sig...
 
Det lär väl ta sin lilla tid att komma igenom hela serien så huruvida min entusiasm håller i sig hela vägen får väl överlåtas på framtiden. Jag återkommer antagligen med en samlad rapport på den fronten eftersom jag misstänker att det kanske inte finns så mycket att påpeka kring varje enskild säsong.
 

Nostalgisommar

TV Kommentera
 
Denna sommar bjuder på mycket dåtida TV för undertecknad. Förutom den tredje säsongen av "Falcon Crest", sanslöst snyggt remastrad, har jag slutligen trillat dit och införskaffat hela serien av "The Incredible Hulk". Med tanke på hur jag inte samlar på mig film längre innebar det en viss ångest att lägga beställningen med tanke på boxens 23 skivor, men erbjudandet var ur prissynpunkt så lågt att jag inte kunde stå emot längre. Och så här i startgroparna av min återbekantskap med den gröna hjälten kan jag bara konstatera att jag inte ångrar köpet. Den är otroligt genomarbetad och riktigt påkostad. Pilotavsnittet har jag skrivit om tidigare och kan bara på nytt stämma in i mina egna hyllningar. Det följs av ännu ett långfilmsavsnitt, "Death in the Family", innan första säsongen sparkar igång på allvar. Intressant nog har "Death in the Family" en längre variant av den klassiska inledningen. Den kan du se nedan. Hela avsnittet finns för övrigt där eftersom det var den enda länk jag hittade med vettigt bild och ljud. Om du har tid över rekommenderar jag sedan ett hopp fram till ca 01:09:30 för scenen där Banner/Hulken hamnar i närkamp med en ilsken björn. Obehagligt och episkt, trots att björnen får lite grön färg på sig...
 
Det lär väl ta sin lilla tid att komma igenom hela serien så huruvida min entusiasm håller i sig hela vägen får väl överlåtas på framtiden. Jag återkommer antagligen med en samlad rapport på den fronten eftersom jag misstänker att det kanske inte finns så mycket att påpeka kring varje enskild säsong.
 
 
Nyligen blev jag påmind om en scen som gav mig rejäla rysningar. Jag syftar på drömsekvensen ur John Carpenters oväntat obehagliga film "Prince of Darkness" från 1987. Titeln länkar till min egen recension av filmen, men själv hoppar jag över att läsa den. Anledningen är enkel: jag minns inte sammanhanget, ej heller i fråga om drömsekvensen ovan, och därför är det som upplagt för en omtitt. Klippet i detta inlägg hoppade jag däremot inte över. Och obehaget infann sig på nytt, trots den strålande kvällssolen utanför fönstret...

Obehagliga scener: Mardröm eller meddelande?

Temainlägg 4 kommentarer
 
Nyligen blev jag påmind om en scen som gav mig rejäla rysningar. Jag syftar på drömsekvensen ur John Carpenters oväntat obehagliga film "Prince of Darkness" från 1987. Titeln länkar till min egen recension av filmen, men själv hoppar jag över att läsa den. Anledningen är enkel: jag minns inte sammanhanget, ej heller i fråga om drömsekvensen ovan, och därför är det som upplagt för en omtitt. Klippet i detta inlägg hoppade jag däremot inte över. Och obehaget infann sig på nytt, trots den strålande kvällssolen utanför fönstret...