Precis som i somras tänkte jag recensera avsnitt för avsnitt av nya omgången av "Dallas". Om jag nu orkar igenom hela vill säga (någon som betvivlar det?). I måndags sparkade säsong två igång i USA med dubbla avsnitt och dessa var banne mig inte lätta att få tag i. Turligt för mig kom ett annat Dallas-fan av originalet till undsättning.
 
Härmed är en spoilervarning utfärdad för denna och kommande texter!
 
På Ewing Energies försöker Christopher, Bobby, Elena och John Ross samsas om utrymmet. Den sistnämnde låtsas i alla fall då han i samarbete med JR gör allt för att underminera och utmanövrera sin farbror, kusin och före detta flickvän. Christopher och Elena å sin sida är lyckliga, trots orosmolnet kring Christophers äktenskap med kvinnan som återvänder till Dallas med sin riktiga identitet: Pamela Rebecca Barnes. Han vill ogiltigförklara äktenskapet baserat på det bedrägeri som det byggde på. Pamela däremot jobbar för en skilsmässa som kan ge henne en bit av Ewing Energies. Christopher har fått tag i Tommys riktiga syster, men vilken sida står hon på egentligen? Och hur nära varann är John Ross och Pamela på väg att komma?
 
Harris Ryland kräver tillbaka utpressningsmaterialet från Ann i utbyte mot information om parets försvunna dotter, Emma. Ann går med på bytet bara för att upptäcka att Emma inte vill ha med sin mor att göra, vilket får henne att bryta ihop. Bobby inleder en undersökning kring vem det egentligen var som kidnappade Emma som barn. Spåren leder tillbaka till Ryland och hans mor.
 
Rättsläkaren som Sue Ellen mutade i första säsongen träder fram i media i samband med sin avgång - och kostar Sue Ellen guvernörsposten. Hon är nära att ta till flaskan på nytt, men räddas ironiskt nog av ett besök från JR och John Ross. JR lovar att hjälpa Sue Ellen undan ett hotande åtal, vilket han också håller och som resulterar i den fina scenen ovan. JR kommer också med en varning till Pamela. Om hon med faderns företag Barnes Global hotar familjen Ewing kommer JR kämpa med Bobby och Christopher.
 
Den andra säsongen startar med en annan känsla jämfört med föregående omgång. Fotot fortsätter trycka upp miljöer i ansiktet på åskådaren men inte med samma frenesi som tidigare. Musiken är fortfarande intetsägande. Och Jesse Metcalfe levererar sina repliker med exakt samma tonfall och samma småflin som tidigare, oavsett vad han säger. Min irritation över nämnda skådis/karaktär håller med andra ord också i sig. Josh Henderson tar John Ross till nya nivåer och det är riktigt fint att se honom sätta Metcalfe/Christopher på plats. Än bättre blir det när Pamela får göra detsamma. Kärlekshistorien mellan henne och Christopher trodde jag inte för ett ögonblick på. Julie Gonzalo är strålande som en betydligt tuffare version av sin karaktär och det är nära på rysning i scenen där hon utan omsvep berättar för Bobby och Christopher att hon är dotter till Cliff och Afton. Att hon sedan lierar sig med John Ross är pricken över i.
 
Emma Bell som Emma Brown-Ryland och Mitch Pileggi som Harris Ryland ansluter sig till huvudensemblen (vilket verkar ha gett vinjettskaparna frispel med tanke på hur de totalt fått inledningen ur synk). Emma verkar bli en intressant karaktär medan Harris Ryland är mer nedtonad på nåt vis. Hoppas han blir lika vidrig som i föregående säsong. Även Judith Light som Harris iskalla mor verkar lovande. Patrick Duffy känns lite energilös, Linda Gray är hur cool som helst medan Larry Hagman såklart lyser upp minsta lilla sekvens. Jag kan verkligen inte föreställa mig en fortsättning utan honom. Jag gillar Brenda Strong också men i de två inledande avsnitten får hon mest grina och det blir minst sagt påfrestande. Det nya kontorslandskapet i gamla Ewing Oil-byggnaden faller mig också i smaken, den smärtsamt dåliga bluescreen-skylinen till trots. Sammanfattningsvis har säsong två potential, särskilt om man drar ner mer på utrymmet för Metcalfe och Jordana Brewster som såklart blir dubbelt så tråkiga tillsammans. Jaja, to be continued...

Dallas: Battle Lines / Venomous Creatures

TV 3 kommentarer
 
Precis som i somras tänkte jag recensera avsnitt för avsnitt av nya omgången av "Dallas". Om jag nu orkar igenom hela vill säga (någon som betvivlar det?). I måndags sparkade säsong två igång i USA med dubbla avsnitt och dessa var banne mig inte lätta att få tag i. Turligt för mig kom ett annat Dallas-fan av originalet till undsättning.
 
Härmed är en spoilervarning utfärdad för denna och kommande texter!
 
På Ewing Energies försöker Christopher, Bobby, Elena och John Ross samsas om utrymmet. Den sistnämnde låtsas i alla fall då han i samarbete med JR gör allt för att underminera och utmanövrera sin farbror, kusin och före detta flickvän. Christopher och Elena å sin sida är lyckliga, trots orosmolnet kring Christophers äktenskap med kvinnan som återvänder till Dallas med sin riktiga identitet: Pamela Rebecca Barnes. Han vill ogiltigförklara äktenskapet baserat på det bedrägeri som det byggde på. Pamela däremot jobbar för en skilsmässa som kan ge henne en bit av Ewing Energies. Christopher har fått tag i Tommys riktiga syster, men vilken sida står hon på egentligen? Och hur nära varann är John Ross och Pamela på väg att komma?
 
Harris Ryland kräver tillbaka utpressningsmaterialet från Ann i utbyte mot information om parets försvunna dotter, Emma. Ann går med på bytet bara för att upptäcka att Emma inte vill ha med sin mor att göra, vilket får henne att bryta ihop. Bobby inleder en undersökning kring vem det egentligen var som kidnappade Emma som barn. Spåren leder tillbaka till Ryland och hans mor.
 
Rättsläkaren som Sue Ellen mutade i första säsongen träder fram i media i samband med sin avgång - och kostar Sue Ellen guvernörsposten. Hon är nära att ta till flaskan på nytt, men räddas ironiskt nog av ett besök från JR och John Ross. JR lovar att hjälpa Sue Ellen undan ett hotande åtal, vilket han också håller och som resulterar i den fina scenen ovan. JR kommer också med en varning till Pamela. Om hon med faderns företag Barnes Global hotar familjen Ewing kommer JR kämpa med Bobby och Christopher.
 
Den andra säsongen startar med en annan känsla jämfört med föregående omgång. Fotot fortsätter trycka upp miljöer i ansiktet på åskådaren men inte med samma frenesi som tidigare. Musiken är fortfarande intetsägande. Och Jesse Metcalfe levererar sina repliker med exakt samma tonfall och samma småflin som tidigare, oavsett vad han säger. Min irritation över nämnda skådis/karaktär håller med andra ord också i sig. Josh Henderson tar John Ross till nya nivåer och det är riktigt fint att se honom sätta Metcalfe/Christopher på plats. Än bättre blir det när Pamela får göra detsamma. Kärlekshistorien mellan henne och Christopher trodde jag inte för ett ögonblick på. Julie Gonzalo är strålande som en betydligt tuffare version av sin karaktär och det är nära på rysning i scenen där hon utan omsvep berättar för Bobby och Christopher att hon är dotter till Cliff och Afton. Att hon sedan lierar sig med John Ross är pricken över i.
 
Emma Bell som Emma Brown-Ryland och Mitch Pileggi som Harris Ryland ansluter sig till huvudensemblen (vilket verkar ha gett vinjettskaparna frispel med tanke på hur de totalt fått inledningen ur synk). Emma verkar bli en intressant karaktär medan Harris Ryland är mer nedtonad på nåt vis. Hoppas han blir lika vidrig som i föregående säsong. Även Judith Light som Harris iskalla mor verkar lovande. Patrick Duffy känns lite energilös, Linda Gray är hur cool som helst medan Larry Hagman såklart lyser upp minsta lilla sekvens. Jag kan verkligen inte föreställa mig en fortsättning utan honom. Jag gillar Brenda Strong också men i de två inledande avsnitten får hon mest grina och det blir minst sagt påfrestande. Det nya kontorslandskapet i gamla Ewing Oil-byggnaden faller mig också i smaken, den smärtsamt dåliga bluescreen-skylinen till trots. Sammanfattningsvis har säsong två potential, särskilt om man drar ner mer på utrymmet för Metcalfe och Jordana Brewster som såklart blir dubbelt så tråkiga tillsammans. Jaja, to be continued...
 
Förändringens vind har blåst, både på gott och ont, för våra hjältar sedan den stora sammandrabbningen med borgmästaren på skolavslutningen. Sommaren är över. Angel har lämnat stan, Cordelia likaså. Buffy och Willow börjar på college och flyttar in i samma rum. Xander försöker komma på vad han ska göra av tillvaron medan Giles tycks ha funnit sig i sin roll som arbetslös efter att skolan förintades. Givetvis tar inte problemen och mystiken ledigt bara för att gänget har fullt upp med sina egna liv. Oz möter en annan varulv som ställer till det i hans förhållande till Willow. Spike återvänder till Sunnydale. Willow möter den häxintresserade Tara som ska vända upp och ner på hela hennes tillvaro. Medan Buffy kämpar mot demonerna på campus blir hon varse om militärklädda typer som gör detsamma. Och hennes nye hjärtevän Riley hör till dem.
 
Början på den fjärde säsongen känns fräsch. Det är verkligen en nystart både för karaktärerna och serien. Visst stör jag mig på att Cordelia är spårlöst försvunnen men den här säsongen förutsätter verkligen att publiken ser även spinoff-serien "Angel" som startade i samband med fjärde säsongen av "Buffy". Ibland dyker det upp scener ur nämnda spinoff i resumén för att vi ska fatta sambanden. Jag är inte helt förtjust i det. Överlag är det ganska mycket jag ställer mig tveksam till i den fjärde säsongen ju längre den fortskrider. Initiativet, militärgruppen som på regeringens uppdrag bekämpar demoner, är först intressant men framställs allt eftersom mer och mer i motsats till det Whedon verkar vilja kritisera, just militären och machoinställningen hos denna. Detta ändras visserligen i slutet när korruptionen blir tydlig, men ändå. Det håller inte hela vägen.
 
 
Oz får ingenting att göra direkt och skrivs snabbt ut. Spike blir mer och mer av en comic relief och det rimmar illa med hur karaktären framställts tidigare. Cyborgen Adam som Initiativet framställt under ledning av Maggie Walsh, en karaktär vars död kommer både oväntat och lite för tidigt med tanke på hur intressant hon är, är en rätt fascinerande karaktär men spännande blir det inte. Jag köper heller inte att Giles går omkring arbetslös så länge, det känns också out of character. Emma Caulfields Anya får mer spelutrymme och bjuder på en del skratt medan Marc Blucas är oerhört blek som Riley. Det gör inte direkt att jag sympatiserar med karaktären. Jag gillar genusperspektivet som man kan se berättelsen om Buffy, Riley och Initiativet genom, men som redan påpekats ovan håller det inte riktigt hela vägen.
 
Den absoluta höjdpunkten i den fjärde säsongen står avsnittet "Hush" för där samtliga karaktärer förlorar talförmågan. Otroligt roligt, främst hur Buffy, Xander, Willow och Giles fortsätter med sitt vanliga tjafs trots att de inte kan prata, men också riktigt medryckande och obehagligt. Christophe Beck överträffar sig själv med soundtracket. Joss Whedon har såklart skrivit och regisserat. Detsamma har han gjort med säsongsavslutningen som är helt annorlunda mot tidigare. Slutkonfrontationen med Adam sker i näst sista avsnittet medan det sista handlar om hur gänget möter den första vampyrdräparen i sina drömmar. Jag gillar idén men återigen håller det inte riktigt hela vägen. Det blir för utdraget. Förutom "Hush" gillar jag främst att Cordelias gamla "kompis" Harmony blivit vampyr. Också en oväntad och på nåt vis lite sorglig karaktärsutveckling. Och det som antyddes redan i tredje säsongen om Willow dras till sin spets här i hennes relation med Tara. När Faith äntligen vaknar upp ur sin koma, sugen på hämnd, blir det riktigt intressant, men tyvärr varar det bara i två avsnitt. Överlag tappar fjärde säsongen nästan mig som tittare. Hoppas att den femte omgången rättar till det.

Tankar om: Buffy the Vampire Slayer säsong 4

TV 4 kommentarer
 
Förändringens vind har blåst, både på gott och ont, för våra hjältar sedan den stora sammandrabbningen med borgmästaren på skolavslutningen. Sommaren är över. Angel har lämnat stan, Cordelia likaså. Buffy och Willow börjar på college och flyttar in i samma rum. Xander försöker komma på vad han ska göra av tillvaron medan Giles tycks ha funnit sig i sin roll som arbetslös efter att skolan förintades. Givetvis tar inte problemen och mystiken ledigt bara för att gänget har fullt upp med sina egna liv. Oz möter en annan varulv som ställer till det i hans förhållande till Willow. Spike återvänder till Sunnydale. Willow möter den häxintresserade Tara som ska vända upp och ner på hela hennes tillvaro. Medan Buffy kämpar mot demonerna på campus blir hon varse om militärklädda typer som gör detsamma. Och hennes nye hjärtevän Riley hör till dem.
 
Början på den fjärde säsongen känns fräsch. Det är verkligen en nystart både för karaktärerna och serien. Visst stör jag mig på att Cordelia är spårlöst försvunnen men den här säsongen förutsätter verkligen att publiken ser även spinoff-serien "Angel" som startade i samband med fjärde säsongen av "Buffy". Ibland dyker det upp scener ur nämnda spinoff i resumén för att vi ska fatta sambanden. Jag är inte helt förtjust i det. Överlag är det ganska mycket jag ställer mig tveksam till i den fjärde säsongen ju längre den fortskrider. Initiativet, militärgruppen som på regeringens uppdrag bekämpar demoner, är först intressant men framställs allt eftersom mer och mer i motsats till det Whedon verkar vilja kritisera, just militären och machoinställningen hos denna. Detta ändras visserligen i slutet när korruptionen blir tydlig, men ändå. Det håller inte hela vägen.
 
 
Oz får ingenting att göra direkt och skrivs snabbt ut. Spike blir mer och mer av en comic relief och det rimmar illa med hur karaktären framställts tidigare. Cyborgen Adam som Initiativet framställt under ledning av Maggie Walsh, en karaktär vars död kommer både oväntat och lite för tidigt med tanke på hur intressant hon är, är en rätt fascinerande karaktär men spännande blir det inte. Jag köper heller inte att Giles går omkring arbetslös så länge, det känns också out of character. Emma Caulfields Anya får mer spelutrymme och bjuder på en del skratt medan Marc Blucas är oerhört blek som Riley. Det gör inte direkt att jag sympatiserar med karaktären. Jag gillar genusperspektivet som man kan se berättelsen om Buffy, Riley och Initiativet genom, men som redan påpekats ovan håller det inte riktigt hela vägen.
 
Den absoluta höjdpunkten i den fjärde säsongen står avsnittet "Hush" för där samtliga karaktärer förlorar talförmågan. Otroligt roligt, främst hur Buffy, Xander, Willow och Giles fortsätter med sitt vanliga tjafs trots att de inte kan prata, men också riktigt medryckande och obehagligt. Christophe Beck överträffar sig själv med soundtracket. Joss Whedon har såklart skrivit och regisserat. Detsamma har han gjort med säsongsavslutningen som är helt annorlunda mot tidigare. Slutkonfrontationen med Adam sker i näst sista avsnittet medan det sista handlar om hur gänget möter den första vampyrdräparen i sina drömmar. Jag gillar idén men återigen håller det inte riktigt hela vägen. Det blir för utdraget. Förutom "Hush" gillar jag främst att Cordelias gamla "kompis" Harmony blivit vampyr. Också en oväntad och på nåt vis lite sorglig karaktärsutveckling. Och det som antyddes redan i tredje säsongen om Willow dras till sin spets här i hennes relation med Tara. När Faith äntligen vaknar upp ur sin koma, sugen på hämnd, blir det riktigt intressant, men tyvärr varar det bara i två avsnitt. Överlag tappar fjärde säsongen nästan mig som tittare. Hoppas att den femte omgången rättar till det.
 
Äntligen! Steven Spielbergs "Schindler's List" släpps på BluRay den 10/4. Jag hoppas och tror att filmen både kommer låta och se grymt bra ut på BluRay-formatet. Nu är frågan huruvida jag ska hålla fast vid min mastiga DVD-utgåva (nedan) eller inte. Mest skulle det isåfall vara för den bok som ingår i boxen med bilder och anteckningar från inspelningen. Har varit sugen på att se om "Schindler's List" i flera år. Till våren är det alltså dags!
 

Schindler's List på BluRay

Steven Spielberg 2 kommentarer
 
Äntligen! Steven Spielbergs "Schindler's List" släpps på BluRay den 10/4. Jag hoppas och tror att filmen både kommer låta och se grymt bra ut på BluRay-formatet. Nu är frågan huruvida jag ska hålla fast vid min mastiga DVD-utgåva (nedan) eller inte. Mest skulle det isåfall vara för den bok som ingår i boxen med bilder och anteckningar från inspelningen. Har varit sugen på att se om "Schindler's List" i flera år. Till våren är det alltså dags!