Pamela går med på att annullera äktenskapet med Christopher i utbyte mot en del av Ewing Energies. John Ross övertalar Sue Ellen till att aktivera klausulen i hennes kontrakt med Elena. Tack vare Drews småkriminella handlingar tar Sue Ellen över all affärsverksamhet som tillhör Elena, inklusive hennes del i Ewing Energies. Bobby blir rasande och plockar fram den hårddisk som han sparat med informationen om samröret mellan den falska Marta del Sol, JR och John Ross men när han startar den raderas hela innehållet. Allt på grund av ett roligt filmklipp som JR skickade till Bobby. Ann inväntar sin dom, och familjens närvaro eftersom alla saknas i rättssalen. Hon får en villkorlig dom. Samtidigt på Southfork sitter resten av familjen samt Pamela som gisslan. Vincente Cano är på rymmen och vill ha det som han anser rättmätigen är hans: Christophers patent. När Cano sedan försöker fly med Elena som gisslan stiger Drew emellan och det är dags för ännu en skottlossning. Vincente dör. Ann kommer hem. Trots allt som hänt genomför Sue Ellen övertagandet av Ewing Energies.
 
Ett avsnitt som hade all potential att bli spännande blir istället väldigt platt. Insatserna från Julie Gonzalo och Josh Henderson hjälper inte. De känns trötta, som om de kämpat i den motvind som Jesse Metcalfe och Jordana Brewster allt för länge presterat i scen efter scen efter scen efter scen. Inte ens Linda Gray orkar lyfta detta. Scenen där Emma besöker Ann är som en överdos av socker. Christopher i slowmotion (mer skåpmat från denna säsong) vill jag bara glömma. Och domarens tal till Harris Ryland sedan. Pinsamt. Trailern, se nedan, för nästa veckas avsnitt ger mig en klump i halsen. Jag är inte helt säker på att jag vill se det som komma skall. Ändå vet jag ju att jag inte kan låta bli. Ted Shackelford är i alla fall tillbaka som Gary Ewing. Det ska åtminstone bli lite roligt att återse honom.
  

Dallas: Blame Game

TV Kommentera
 
Pamela går med på att annullera äktenskapet med Christopher i utbyte mot en del av Ewing Energies. John Ross övertalar Sue Ellen till att aktivera klausulen i hennes kontrakt med Elena. Tack vare Drews småkriminella handlingar tar Sue Ellen över all affärsverksamhet som tillhör Elena, inklusive hennes del i Ewing Energies. Bobby blir rasande och plockar fram den hårddisk som han sparat med informationen om samröret mellan den falska Marta del Sol, JR och John Ross men när han startar den raderas hela innehållet. Allt på grund av ett roligt filmklipp som JR skickade till Bobby. Ann inväntar sin dom, och familjens närvaro eftersom alla saknas i rättssalen. Hon får en villkorlig dom. Samtidigt på Southfork sitter resten av familjen samt Pamela som gisslan. Vincente Cano är på rymmen och vill ha det som han anser rättmätigen är hans: Christophers patent. När Cano sedan försöker fly med Elena som gisslan stiger Drew emellan och det är dags för ännu en skottlossning. Vincente dör. Ann kommer hem. Trots allt som hänt genomför Sue Ellen övertagandet av Ewing Energies.
 
Ett avsnitt som hade all potential att bli spännande blir istället väldigt platt. Insatserna från Julie Gonzalo och Josh Henderson hjälper inte. De känns trötta, som om de kämpat i den motvind som Jesse Metcalfe och Jordana Brewster allt för länge presterat i scen efter scen efter scen efter scen. Inte ens Linda Gray orkar lyfta detta. Scenen där Emma besöker Ann är som en överdos av socker. Christopher i slowmotion (mer skåpmat från denna säsong) vill jag bara glömma. Och domarens tal till Harris Ryland sedan. Pinsamt. Trailern, se nedan, för nästa veckas avsnitt ger mig en klump i halsen. Jag är inte helt säker på att jag vill se det som komma skall. Ändå vet jag ju att jag inte kan låta bli. Ted Shackelford är i alla fall tillbaka som Gary Ewing. Det ska åtminstone bli lite roligt att återse honom.
  
 
I Sunnydale bekämpar Scooby-gänget med hjälp av Buffy-roboten, som Warren skapade, ondskan i förhoppning om att vampyrerna och demonerna inte ska ana att Dråparen är död. Spike lämnar aldrig Dawns sida medan Giles återvänder till England. Willow, som får allt svårare att hantera sitt sug efter magi, har samlat ihop de nödvändiga föremål som behövs för att väcka Buffy till liv. Xander, Anya och Tara är mer tveksamma men Willow är övertygad om att Buffy plågas i en helvetesdimension liksom Angel gjorde då hon inte dog en naturlig död. Gänget lyckas också väcka upp Buffy som tvingas kravla sig upp ur graven. Hon får svåra problem med att anpassa sig till verkligheten igen efter att ha befunnit sig i det hon tror var himlen. Buffy och Spike inleder en destruktiv relation. Xander och Anya planerar sitt bröllop. Giles kommer visserligen tillbaka när Buffy återvänder från de döda men han inser så småningom att hans närvaro gör att Buffy inte behöver ta något ansvar för sitt liv och därför åker han igen. Efter att Willow lär sig hantera sitt magimissbruk börjar allt ordna upp sig mellan henne och Tara igen. Men när Tara vådaskjuts till döds av Warren, blir Willow plötsligt gängets fiende. Hennes plan är inte bara att förinta sina vänner - utan hela världen...
 
Början på första avsnittet är smärtsamt och sätter premissen fint för Buffys återkomst. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att serien "jump the shark" lite när Buffy kommer tillbaka från de döda. Jag vet inte riktigt varför jag tycker Whedon och gänget går över en gräns där med tanke på att serien ju handlar om det övernaturliga. Men jag blir riktigt illa berörd av att se Buffys ruttnade lik återskapas till en levande människa. Det är för mycket. Visserligen leder det hela till en intressant variant av karaktären då hon ska återanpassa sig till livet och hur hon tvingas möta sina egna mörka sidor, men den beska eftersmaken av det hela håller i sig under en god del av säsongen för min del.  
 
 
Jag saknar också Anthony Stewart Head och hans Giles väldigt mycket när han väl försvinner på heltid (även om han såklart dyker upp som gästskådis). Dynamiken i gänget påverkas negativt. Ett rejält rysningsmoment blir det när han helt utan credit bland inledningens gästande skådisar dyker upp i slutet på näst sista avsnittet för att konfrontera Willow. Musikalavsnittet "Once More With a Feeling" är såklart en höjdare, även om det inte är lika klockrent som "Hush" i fjärde säsongen. Soundtracket finns på Spotify och är värt att lyssna in. Förutom "Walk Through the Fire" ovan är låtarna framförda av Amber Benson och Anthony Stewart Head riktigt beroendeframkallande. Det är också i detta avsnitt som Buffy avslöjar att hon inte alls var i någon helvetesdimension.
 
De tre "töntarna" tillika huvudskurkarna Warren, Jonathan och Andrew är lite roliga, obehagliga och påfrestande. Jag gillar verkligen tragedin det hela slutar i då Warren skjuter Buffy och i samma veva lyckas döda Tara även om det är lika sorgligt att se henne försvinna som när Jenny Calendar lämnade in i andra säsongen. Alyson Hannigan glänser som den onda Willow och verkar ha riktigt roligt men slutet blir lite av ett antiklimax. Jag blir inte riktigt berörd. Kanske beror det på avsaknaden av Joss Whedon. Av känslan i säsongen att döma verkar han knappt vara inblandad, bortsett från musikalavsnittet. Det är himla synd. Sammanfattningsvis är inte den sjätte säsongen särskilt vass. Höjdpunkter finns och den är fortfarande sevärd om man sett serien från början. Men den är kanske nästan lite för mörk och då älskar jag ändå nattsvarta filmer/serier.

Tankar om: Buffy the Vampire Slayer säsong 6

TV Kommentera
 
I Sunnydale bekämpar Scooby-gänget med hjälp av Buffy-roboten, som Warren skapade, ondskan i förhoppning om att vampyrerna och demonerna inte ska ana att Dråparen är död. Spike lämnar aldrig Dawns sida medan Giles återvänder till England. Willow, som får allt svårare att hantera sitt sug efter magi, har samlat ihop de nödvändiga föremål som behövs för att väcka Buffy till liv. Xander, Anya och Tara är mer tveksamma men Willow är övertygad om att Buffy plågas i en helvetesdimension liksom Angel gjorde då hon inte dog en naturlig död. Gänget lyckas också väcka upp Buffy som tvingas kravla sig upp ur graven. Hon får svåra problem med att anpassa sig till verkligheten igen efter att ha befunnit sig i det hon tror var himlen. Buffy och Spike inleder en destruktiv relation. Xander och Anya planerar sitt bröllop. Giles kommer visserligen tillbaka när Buffy återvänder från de döda men han inser så småningom att hans närvaro gör att Buffy inte behöver ta något ansvar för sitt liv och därför åker han igen. Efter att Willow lär sig hantera sitt magimissbruk börjar allt ordna upp sig mellan henne och Tara igen. Men när Tara vådaskjuts till döds av Warren, blir Willow plötsligt gängets fiende. Hennes plan är inte bara att förinta sina vänner - utan hela världen...
 
Början på första avsnittet är smärtsamt och sätter premissen fint för Buffys återkomst. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att serien "jump the shark" lite när Buffy kommer tillbaka från de döda. Jag vet inte riktigt varför jag tycker Whedon och gänget går över en gräns där med tanke på att serien ju handlar om det övernaturliga. Men jag blir riktigt illa berörd av att se Buffys ruttnade lik återskapas till en levande människa. Det är för mycket. Visserligen leder det hela till en intressant variant av karaktären då hon ska återanpassa sig till livet och hur hon tvingas möta sina egna mörka sidor, men den beska eftersmaken av det hela håller i sig under en god del av säsongen för min del.  
 
 
Jag saknar också Anthony Stewart Head och hans Giles väldigt mycket när han väl försvinner på heltid (även om han såklart dyker upp som gästskådis). Dynamiken i gänget påverkas negativt. Ett rejält rysningsmoment blir det när han helt utan credit bland inledningens gästande skådisar dyker upp i slutet på näst sista avsnittet för att konfrontera Willow. Musikalavsnittet "Once More With a Feeling" är såklart en höjdare, även om det inte är lika klockrent som "Hush" i fjärde säsongen. Soundtracket finns på Spotify och är värt att lyssna in. Förutom "Walk Through the Fire" ovan är låtarna framförda av Amber Benson och Anthony Stewart Head riktigt beroendeframkallande. Det är också i detta avsnitt som Buffy avslöjar att hon inte alls var i någon helvetesdimension.
 
De tre "töntarna" tillika huvudskurkarna Warren, Jonathan och Andrew är lite roliga, obehagliga och påfrestande. Jag gillar verkligen tragedin det hela slutar i då Warren skjuter Buffy och i samma veva lyckas döda Tara även om det är lika sorgligt att se henne försvinna som när Jenny Calendar lämnade in i andra säsongen. Alyson Hannigan glänser som den onda Willow och verkar ha riktigt roligt men slutet blir lite av ett antiklimax. Jag blir inte riktigt berörd. Kanske beror det på avsaknaden av Joss Whedon. Av känslan i säsongen att döma verkar han knappt vara inblandad, bortsett från musikalavsnittet. Det är himla synd. Sammanfattningsvis är inte den sjätte säsongen särskilt vass. Höjdpunkter finns och den är fortfarande sevärd om man sett serien från början. Men den är kanske nästan lite för mörk och då älskar jag ändå nattsvarta filmer/serier.
Bild från Dallas Decoder.
 
Ann uppsöker Harris på sjukhuset och kräver att han ska berätta sanningen om att det var hon som sköt honom och inte Bobby. Emma hör allt. Ann upptäcker att hon ännu har blod på skorna och anmäler sig själv för polisen. Cliff Barnes varnar Pamela för att göra ett nytt misstag och ringer sedan JR för att berätta att John Ross skyddar henne. Vi flyttas fram en månad i tiden. Anns rättegång tar fart. Familjen Ryland gör allt för att svartmåla henne medan Sue Ellen och Pamela vittnar till hennes fördel. Sue Ellen kräver att JR ska förlåta John Ross vilket han till slut gör. Christopher försöker få Emma att förstå sanningen om sin far och farmor. Bobby stöter på Vincente Cano igen som påminner om att de har oavslutade affärer. Tack vare att se hur Rylands agerar gentemot varandra kommer Pamela och Christopher till ett samförstånd angående tvillingarnas framtid. John Ross ser till att Drew åker dit för sina skumma affärer, allt för att Elena ska förlora sin del i Ewing Energies. Juryn finner Ann Ewing skyldig.
 
Jag har ingen direkt åsikt om senaste avsnittet. Det är inte bra, men heller inte dåligt. Mer intetsägande. Att plötsligt hoppa en månad fram i tiden är pinsamt dåligt, men med tanke på hur denna säsong gått spikrakt neråt förvånar ingenting mig längre. Det här är tydligen det sista avsnittet där Larry Hagman medverkar i någon större utsträckning och då är han ändå mest statist i rättegångsscenerna. Så synd. Så bortkastat att han inte fick användas till max på slutet. Men överlag sammanfattar det väl nya säsongen av "Dallas" ganska så bra: förlorad potential.

Dallas: Trial and Error

TV Kommentera
Bild från Dallas Decoder.
 
Ann uppsöker Harris på sjukhuset och kräver att han ska berätta sanningen om att det var hon som sköt honom och inte Bobby. Emma hör allt. Ann upptäcker att hon ännu har blod på skorna och anmäler sig själv för polisen. Cliff Barnes varnar Pamela för att göra ett nytt misstag och ringer sedan JR för att berätta att John Ross skyddar henne. Vi flyttas fram en månad i tiden. Anns rättegång tar fart. Familjen Ryland gör allt för att svartmåla henne medan Sue Ellen och Pamela vittnar till hennes fördel. Sue Ellen kräver att JR ska förlåta John Ross vilket han till slut gör. Christopher försöker få Emma att förstå sanningen om sin far och farmor. Bobby stöter på Vincente Cano igen som påminner om att de har oavslutade affärer. Tack vare att se hur Rylands agerar gentemot varandra kommer Pamela och Christopher till ett samförstånd angående tvillingarnas framtid. John Ross ser till att Drew åker dit för sina skumma affärer, allt för att Elena ska förlora sin del i Ewing Energies. Juryn finner Ann Ewing skyldig.
 
Jag har ingen direkt åsikt om senaste avsnittet. Det är inte bra, men heller inte dåligt. Mer intetsägande. Att plötsligt hoppa en månad fram i tiden är pinsamt dåligt, men med tanke på hur denna säsong gått spikrakt neråt förvånar ingenting mig längre. Det här är tydligen det sista avsnittet där Larry Hagman medverkar i någon större utsträckning och då är han ändå mest statist i rättegångsscenerna. Så synd. Så bortkastat att han inte fick användas till max på slutet. Men överlag sammanfattar det väl nya säsongen av "Dallas" ganska så bra: förlorad potential.