Scream 3 (2000)

8 kommentarer
 
Tre år efter ”Scream 2” var det så dags igen. Wes Craven återvände som regissör medan Kevin Williamson av någon anledning ratades som manusförfattare. Istället författades den tredje filmen av Ehren Kruger när det blev dags att knyta ihop säcken och förvandla ”Scream”-serien till en trilogi. David Arquette, Neve Campbell och Courteney Cox återvände såklart uppbackade av mindre biroller från första filmen samt med en cameo av den döde Randy, givetvis spelad av Jamie Kennedy. Även Liev Schreibers Cotton Weary förvandlas till något av en cameo då Cotton får sätta livet till i inledningen.
 
Sidney lever ett undangömt liv på landet, skyddad av alla möjliga larmsystem samt en hund. Hon arbetar under falskt namn på en telefontjänst dit utsatta kvinnor kan ringa för stöd. På så vis behöver Sidney aldrig lämna sitt trygga hem trots att hennes far tjatar på henne om att återvända till civilisationen. Nyheten om att Cotton Weary och hans flickvän mördats ger Sid onda aningar. Dessutom plågas hon av mardrömmar om sin mor. Den polis som utreder mordet på Cotton ber Gale om hjälp eftersom hon ses som en expert på Woodsboro-morden. Spåren leder till den kaosartade inspelningen av ”Stab 3” där alla inblandade tycks sväva i fara. Dewey arbetar som rådgivare på filmen och när han träffar Gale igen slår gnistorna på nytt. När tillräckligt många människor dött ser Sidney inget annat alternativ än att komma ut från sin isolering för att stoppa vansinnet – en gång för alla.
 
"Scream 3” lider av två stora problem. Det första är att det inte existerar någon egentlig handling eller drivkraft i berättelsen. Det andra är att ironin och parodin plötsligt inte fungerar vilket leder till att det blir svårt att säga vad som är menat med glimten i ögat, exempelvis den inledande duschscenen a la ”Stab”. Dessutom är dialogen minst sagt platt. Att Dewey jobbar på inspelningen av ”Stab 3” är ett pinsamt krystat försök att naturligt få in honom i händelsernas centrum. Och de bleka birollerna i andra filmen framstår som färgstarka karaktärer i jämförelse med treans nya offer. Något annat jag stör mig på är att tvåan och trean egentligen inte heller hänger ihop med hänsyn till berättelsen. Mrs Loomis och hennes medhjälpare som jag redan glömt namnet på i andra filmen körde alltså sitt eget race, något som känns som en meningslös parentes i den tredje filmen då det visar sig att hotet mot Sidney kommer från en okänd del av hennes familj. Dåligt.
 
 
Neve Campbell har inte mycket tid framför kameran. Hennes scener är istället spridda genom hela filmen. Courteney Cox och David Arquette får jobba desto hårdare men Gales och Deweys kärlekshistoria har inte utvecklats i någon riktning alls sedan sist. Dewey känns inte heller riktigt som samma karaktär. Det är lite tråkigt att Liev Schreiber offras i filmens första minuter medan Jamie Kennedys cameo på något konstigt vis är både påklistrad och fyndig. Cameos kryllar det såklart av i ”Scream 3” även om de överlag är blekare än i andra filmen. Lance Henriksen får mycket att göra medan den roligaste och samtidigt märkligaste cameon görs av Carrie Fisher som spelar sin egen dubbelgångare.
 
Jag var svalt inställd till ”Scream 3” redan då det begav sig och detta har knappast ändrats med tiden. Filmen är förutom ovan nämnda brister dessutom alltför ologisk för att kunna behålla smartheten. Filmreferenserna är mest med som ett onödigt ont. De frekventa falska skrämseleffekterna var gamla redan år 2000. Nej, höjdpunkterna i ”Scream 3” är få: Marco Beltramis musik, Sidneys surrealistiska vandring genom ”Stab”-kulisserna av sitt hem från första filmen, till viss del skådespeleriet från kärntrion samt knappt märkbara cameos från mindre roller ur originalfilmen. Efter ”Scream 3”, som försöker knyta ihop serien till en trilogi, fick också Ghostface vila i elva år innan det var dags för ännu en uppföljare...
 
1 filmitch:

skriven

Usch ja den här gillar jag inte alls. Den är kort o gott tråkig och en aning förvirrande. Jag ska erkänna att jag aldrig riktigt orkat fundera ut hur alla mördarmotiven hänger ihop ;)
Minns att jag gillade slutscenen med dörren som blåser upp.
Något som är genomgående bra i alla tre filmerna är som du nämner musiken. Jag gillar även fotot och scenografin.

2 BlueRoseCase:

skriven

Gillar också den uppblåsande dörren som verkligen signalerar att det är över, men det räcker ju dessvärre inte för att göra en film bra ;).

3 Ricky:

skriven

Den absolut sämsta uppföljaren. Hamnar sist i ordningen av de fyra som hittills gjorts. Tydligen ska man nu, trots man tidigare sagt att man inte skulle, ändå göra en femte film.

4 BlueRoseCase:

skriven

Jaså, det blir så? Hittade ingen info om det på IMDB tidigare. Känns inte särskilt befogat.

5 Ricky:

skriven

Tydligen så har Kevin Williamson befogat detta på sin Twitter genom att personligen överlåta manusskrivandet till någon annan (kommer inte ihåg namnet).

6 BlueRoseCase:

skriven

Jaja, i och för sig ligger det ju helt rätt i tiden med tanke på att Hollywood inte har några originella idéer kvar...

7 Sofia:

skriven

Håller med, trean blev verkligen platt fall och i de allra flesta fallen oerhört krystad. En viss humor kan dock skönjas hos Parker Posey, men inte ens hon kan rädda schabraket.

8 BlueRoseCase:

skriven

Jamen, precis. Mycket känsla av "too little, too late".