Musikalmånad: Grease (1978)

3 kommentarer


Ja, då är vi framme vid filmen vars ursprungliga scenversion är orsaken till detta månadstema här på BlueRoseCase. Påpekas bör att det finns flera stora skillnader mellan versionen för scen och den klassiska filmvarianten, både handlingsmässigt och vem som gör/sjunger vad. Lika svårhanterlig rent berättarmässigt skulle jag dock vilja påstå att båda versionerna är...

Handlingen kan ni redan. Sommaren är över och på Rydell samlas eleverna för ännu en hösttermin. Den här gången ska dock allt bli annorlunda. För nu börjar australiensiska Sandy på skolan. Hon mötte kärleken under sommaren som var, kärleken i skepnad av Danny Zuko. Detta borgar för en hel del problem då Danny tillhör det tuffa killgänget medan mesiga Sandy börjar hänga med det till ytan lika tuffa tjejgänget Pink Ladies. Trots att Danny inför kompisarna försöker låtsas som om han träffade Sandy för en enda sak, kan han inte förneka de starka känslor som uppstod mellan paret. Känslor som kommer påverka strukturerna på skolan...

Randal Kleiser, regissören bakom "The Blue Lagoon", satt i registolen för "Grease". Filmen gjorde såklart både John Travolta och Olivia Newton-John oförglömliga i filmhistorien, likaså många av de låtar som framförs i filmen. Jag ska direkt erkänna att jag aldrig fattat grejen med "Grease". På samma gång som den är en drift med stereotyper fastställer den samtidigt dessa. Det finns ingen egentlig karaktärsutveckling mer än att vissa ej namngivna personer byter kläd- och hårstil. Och allra mest stör jag mig på att skådespelarna är för gamla. Visst är de äldre även i exempelvis "West Side Story", men här blir det mest dåligt då de ska gestalta klassiska ungdomsproblem. Åldern på ensemblen, med vissa undantag, ökar inte direkt mitt låga engagemang. Jag stör mig också på att sjuttiotalet präglar produktionen så mycket, inte minst genom det animerade introt, trots att man anstränger sig på andra plan för att återskapa femtiotalet.



Jag gillar flera av låtarna och koreografin. Även fotot är på sina håll uppfinningsrikt, men precis som scenversionen märks det att filmen är väldigt svårberättad. Kleiser tycks gripa efter alla detaljer, allt som har potential till att hjälpa till att knyta ihop berättelsen och filmen. För egentligen är det ju musikalnumren som är det som är framträdande i "Grease". Ärligt talat, hur många minns kärlekshistorien mellan Danny och Sandy för att det var en sådan fantastisk kärlekshistoria? Någon direkt kemi har inte John Travolta och Olivia Newton-John sinsemellan. För mig är den största behållningen att se en uppenbart malplacerad Lorenzo Lamas i dansnumren och scenerna. Han är riktigt rolig i vissa sekvenser och det är nog inte helt igenom på grund av hur han gestaltar karaktären...

När det gäller "Grease" föredrar jag låtarna framför filmen. Hur musikalnumren integreras med övriga berättelsen är också lite ojämnt utfört. En del börjar, nästan smygs in, riktigt snyggt medan andra verkligen annonserar om att det nu ska sjungas, exempelvis i det hattiga introt till "Hopelessly Devoted to You". Nja, "Grease" är en svårberättad berättelse och en lite märklig film. Kanske ska man bara vara på rätt humör när man ser den. Kanske är jag i nuläget alltför påverkad av och partisk när det gäller mina elevers prestationer inför den stundande premiären. De lyckas nämligen utan påverkan från mig ge "Grease" en extra ingrediens som det slår mig att filmen saknar, trots den tydligen så idylliska inspelningen: okonstlad glädje och uppfinningsrikedom.   
 
1 filmitch:

skriven

När den fick biopremiär gick alla och såg den i klassen - vid olika tillfällen. Jag som inte gillade musikaler var den ende som inte hade sett den. Nu flera år senare hör den till mina favoriter kanske därför att filmen om man bortser från musiken är så dålig att den blir bra. Låtarna gillarna men resten är ganska dåligt men på ett mycket underhållande sätt. Har du sett Grease 2?

2 Steffo:

skriven

Vekans Steffo-avslöjande från förr:



Den här såg jag 7 ggr på bio.

7 ggr.

I rest my case.



p.s

biljetterna kostade 18,50 då när det begav sig...tur för mig säger jag bara...

3 Sofia:

skriven

Även om jag håller med om att låtarna absolut är bättre än filmen som helhet känner jag mig ändå mer positivt inställd till den. Den är ett sådant charmtroll att man förlåter de flesta nackdelarna.