Musikalmånad: Dancer in the Dark (2000)

2 kommentarer


Vi avslutar såklart detta tema med Lars von Triers bidrag till musikalgenren: "Dancer in the Dark", en film som väl är känd både för sina kvaliteter och Björks nyckfulla beteende under inspelningen. Det är ingen överdrift att påstå att den här filmen skiljer sig markant från övriga musikaler jag tagit upp under månaden. "Dancer in the Dark" är förvisso en vacker, men otroligt mörk historia.

På grund av en medfödd sjukdom håller Selma på att förlora synen. Hon lever ett knapert liv tillsammans med sin son Gene och Selma dubbelarbetar för att få tillvaron att gå ihop, men också för att i hemlighet spara pengar till en ögonoperation för sonen då hon vet att han fötts med samma synfel. För att komma ifrån den tunga tillvaron fantiserar Selma om att hon deltar i musikalnummer. Tillsammans med arbetskamraten och vännen Kathy repeterar hon också "Sound of Music" där hon förväntas spela Maria, något som såklart försvåras av hennes tillstånd. Selma och Gene hyr en husvagn hos polismannen Bill och hans hustru. En kväll anförtror sig Bill till Selma och hon får veta att pengaarvet som paret varit så stolta över är spenderat och att Bill döljer den ekonomiska situationen för sin fru. I ett desperat försök att komma på fötter för stunden stjäl Bill de pengar Selma sparat ihop och när hon försöker få tillbaka dem för att kunna betala läkaren får det hela ett tragiskt slut...



"Dancer in the Dark" är både en typisk och otypisk von Trier-film. Jag gillar den riktigt mycket. Björk må ha varit problematisk att jobba med men hon gör en enorm insats i rollen som Selma. Det finns en hysteriskt rolig sekvens i DVD-dokumentären som utspelar sig efter att Björk lämnar inspelningen och stuckit till okänd svensk ort (filmen spelades in i Trollhättan). von Trier funderar på en ersättare som skulle kunna bära en mask och försöka komplettera materialet på något vis för att inte behöva förlora filmen ifall Björk inte kommer tillbaka. Maskören och von Trier pratar om vilket ansiktsuttryck masken ska ha och om den ska lé eller inte. Extra roligt blir det när von Trier påpekar hur absurd diskussionen är och föreslår maskören att denne ska fråga Björk om hon vill att avbildningen av hennes ansikte ska lé eller inte. Nu kom ju som bekant Björk tillbaka och inspelningen kunde avslutas. I övriga stabila roller ser vi främst Catherine Deneuve som själv skrev till Lars von Trier och frågade om han nångång kunde tänkas ha en roll för henne i någon film. Även David Morse och Peter Stormare gör genuina insatser som Bill och Selmas beundrare Jeff.

Musikalnumren är rätt avancerade, filmade ur flera olika vinklar med obemannade kameror. Varje gång Selma fantiserar igång ett stycke ändrar filmen färgton och stil. Riktigt snyggt! Jag är inget fan av Björks musik men soundtracket till "Dancer in the Dark" är precis rätt, inte minst den kraftfulla overtyren som inleder filmen. Det finns som redan nämnts i resumén en del referenser till kända filmmusikaler som "Sound of Music". Även Joel Grey dyker upp i en gästroll och får ett eget sång- och dansnummer. Alla musikalinslag är snyggt koreograferade och fantasifulla, men "Dancer in the Dark" är verkligen ingen feel good-film. Tvärtom. Vackert, men otroligt smärtsamt. Slutscenen är nästan för mycket på ett positivt sätt. Starkt! Och därmed har jag väl redan avslöjat att jag gillar filmen riktigt mycket och att jag rekommenderar den. Särskilt om du inte gillar musikaler i vanliga fall!

Och med detta avslutar vi musikalmånaden här i bloggen. Privat stannar jag dock kvar i musikalvärlden en vecka till, men det är en annan historia. Och som jag påpekade i förra inlägget är det nog inte helt otroligt att det kommer en musikalmånad del två någon gång framöver.
 
1 Sofia:

skriven

Jättekul att ha fått följa dina musikaler och jag ser gärna en uppföljare!



Och erkänn, visst blir det där dokumentärklippet litelite roligare bara för att du kan känna "Tack gode gud att det inte är jag som är regissör"?

2 Plox:

skriven

Det här är nog den enda musikalen som jag verkligen tycker om, har väl förvisso inte sett sådär jätte många. För i övrigt har jag som många andra svårt för musikaler, tycker lätt det blir löjligt och klämkäckt. Men ptja, med tanke på att jag gillar den här så kanske jag inte ska förkasta hela genren. :)