McMurphy förs från fängelset till ett mentalsjukhus för en psykiatrisk utvärdering. Men är han sjuk i laglig mening eller bara en vanlig brottsling? Är han ens det? På mentalsjukhuset styr nurse Ratched med järnhand och eftersom McMurphy inte är den som fogar sig är det som bäddat för konflikter. Men hans närvaro får även andra effekter på de andra intagna.  

Sent ska syndaren vakna och i fallet med Milos Formans "Gökboet" är jag definitivt en syndare. Jag är förvisso bekant med pjäsversionen sedan tidigare och hade sett enstaka sekvenser ur filmen. Liksom i fallet med "Sunset Boulevard" konstaterar jag att trots att det är sällan det händer, så är det något visst att se en film som redan från början känns rätt, som redan från inledningen har fångat en. Det finns mycket att fundera över, inte bara frågan om vem det egentligen är som är sjuk eller huruvida samhället återspeglas i mentalsjukhuset, men också kring karaktärernas relationer till varandra och deras drivkrafter. Det finns många bottnar i skådespeleriet. Jack Nicholson som den tvetydige McMurphy, vars närvaro såklart ändrar på alla regler och strukturer, är strålande och hans samspel med de övriga fungerar riktigt bra, inte minst Will Sampson (Poltergeist II) som den tyste indianhövdingen. Jag imponeras av en ung Brad Dourif som stammande Billy och Louise Fletcher som Nurse Ratched gör karaktären väldigt komplex, liksom Nicholson med McMurphy. Tycker definitivt att Ratched får betydligt fler nyanser än bara som en jävlig maktmissbrukare. Danny DeVito kände jag inte ens igen i början och det får väl också ses som ett gott omdöme. Sen är det lite kul att se Scatman Crothers och Nicholson spela mot varandra, båda två medverkade ju senare i Stanley Kubricks "The Shining". Fotot och klippningen är genomtänkt och väl genomarbetat, musiken likaså. Slutet är fantastiskt. "One Flew Over the Cuckoo's Nest" är sevärd på det där märkligt tidlösa sättet. Om du också är en syndare: vakna!

One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975)

Drama 4 kommentarer


McMurphy förs från fängelset till ett mentalsjukhus för en psykiatrisk utvärdering. Men är han sjuk i laglig mening eller bara en vanlig brottsling? Är han ens det? På mentalsjukhuset styr nurse Ratched med järnhand och eftersom McMurphy inte är den som fogar sig är det som bäddat för konflikter. Men hans närvaro får även andra effekter på de andra intagna.  

Sent ska syndaren vakna och i fallet med Milos Formans "Gökboet" är jag definitivt en syndare. Jag är förvisso bekant med pjäsversionen sedan tidigare och hade sett enstaka sekvenser ur filmen. Liksom i fallet med "Sunset Boulevard" konstaterar jag att trots att det är sällan det händer, så är det något visst att se en film som redan från början känns rätt, som redan från inledningen har fångat en. Det finns mycket att fundera över, inte bara frågan om vem det egentligen är som är sjuk eller huruvida samhället återspeglas i mentalsjukhuset, men också kring karaktärernas relationer till varandra och deras drivkrafter. Det finns många bottnar i skådespeleriet. Jack Nicholson som den tvetydige McMurphy, vars närvaro såklart ändrar på alla regler och strukturer, är strålande och hans samspel med de övriga fungerar riktigt bra, inte minst Will Sampson (Poltergeist II) som den tyste indianhövdingen. Jag imponeras av en ung Brad Dourif som stammande Billy och Louise Fletcher som Nurse Ratched gör karaktären väldigt komplex, liksom Nicholson med McMurphy. Tycker definitivt att Ratched får betydligt fler nyanser än bara som en jävlig maktmissbrukare. Danny DeVito kände jag inte ens igen i början och det får väl också ses som ett gott omdöme. Sen är det lite kul att se Scatman Crothers och Nicholson spela mot varandra, båda två medverkade ju senare i Stanley Kubricks "The Shining". Fotot och klippningen är genomtänkt och väl genomarbetat, musiken likaså. Slutet är fantastiskt. "One Flew Over the Cuckoo's Nest" är sevärd på det där märkligt tidlösa sättet. Om du också är en syndare: vakna!