En kvinna och hennes son tycks fly från någon eller något. En våldsam bilolycka sker. Kvinnan vaknar upp och märker att sonen är spårlöst försvunnen från vraket. Ensamstående mamman María är på väg på semester med sin lille son. Hon slumrar till på färjan till den glest befolkade ön. När hon vaknar igen är sonen spårlöst försvunnen. Långt senare får María chans att under en helg försöka ta reda på vad som egentligen hände.

"Hierro" i regi av Gabe Ibáñez är väl mer en thriller än en skräckfilm. Däremot tycker jag den passar alldeles utmärkt in i samma fack av nästan mytologiska spanska skräckfilmer som kommit under de senaste åren. Återigen står en komplicerad gåta i fokus, återigen leks det med psykologiska vändningar och återigen får vi följa människor som blir mer eller mindre desperata efter att nå gåtans lösning. Och återigen handlar det om mystik kring barn. Mycket "återigen" och det ordet sammanfattar "Hierro" ganska bra. Vi bjuds inte på något nytt överhuvudtaget och om man har sett någon av nämnda spanska filmer inom genren eller vad man ska kalla det så kan man mycket tidigt i filmen räkna ut hur det hela hänger ihop. Av den orsaken känner jag mig nästan lite lurad i slutet, att det hela faktiskt var så enkelt. Skådespeleriet fungerar rätt så bra och fotot är överlag snyggt. Men det räcker inte. Jag kan inte låta bli att tänka att det är dags för spanska filmmakare att lämna den här typen av film nu, åtminstone för ett tag.