Lena har under sexton månader befunnit sig i ett kollektiv för före detta missbrukare. När Pelle och Proffset överraskande dyker upp för ett kort besök dras de in i en miljökamp. Någon förgiftar den närbelägna fjorden. Dessutom uppstår genast konflikter mellan Pelle och Lena. Kanske kan de, sin historia till trots, inte vara tillsammans?

Regissören Martin Asphaug, som jobbat en hel del med svensk TV, tar över rodret i trilogins andra del. Inte för att det har så stor betydelse. "Giftiga Lögner" känns oangelägen. "Döden på Oslo C" utspelade sig i en miljö som var mer relevant för de unga karaktärerna och som också väckte ett intresse just på grund av detta. Det blir för likt "Fem"-böckerna i denna andra film. Dessutom försöker den balansera mellan flera olika berättelser och kontentan blir rätt ointressant. Det antyds att Lena åter hamnar i knarkträsket, men detta följs inte upp. Som publik får man bara spekulera i det, om man nu ens minns det i röran. Skådespeleriet är helt okej, fotot på sina ställen likaså. Jag är inte speciellt nyfiken på den sista filmen efter att ha sett "Giftiga Lögner" men ska väl ändå se den också eftersom den redan finns på datorn.