När John Carpenters "Halloween" från 1978 skulle visas i amerikansk TV krävdes en förlängd version av filmen då vissa scener kortades av censurskäl och antagligen också av reklamskäl. Produktionen av "Halloween II" var i full gång och John Carpenter passade därför på att filma nya scener till originalet, bland annat en där Loomis tittar in i Michaels rum efter rymningen och upptäcker att han karvat ordet "sister" på dörren. Detta övertygar Loomis om att Michael är på väg hem till Haddonfield. Det finns också en scen där PJ Soles karaktär kommer hem till Laurie under eftermiddagen eftersom hon är förföljd av någon. I den scenen har Laurie precis kommit ut ur duschen och har en handduk virad runt huvudet, antagligen eftersom Jamie Lee Curtis hade en annan frisyr och därför också peruk i "Halloween II". I samma scen ringer Annie till Laurie och även hon har lite längre hår i den scenen än i resten av filmen. Denna version av filmen finns eller har funnits på import-DVD tillsammans med den "riktiga" versionen. Jag minns inte riktigt när den kom eller vart jag fick tag i den, men om inte annat borde det väl gå att få tag i ett begagnat ex. Kan nämna att också "Halloween II" och "Halloween - 20 Years Later" har många ytterligare eller alternativa scener. Den förstnämnda har även ett alternativt slut. Ingen av dessa finns dock på DVD.

Men den scen som jag tycker egentligen är den enda som tillför något till den förlängda versionen av "Halloween" och som kan ses ovan utspelar sig en tid efter att Michael dödat Judith på 60-talet. Loomis försöker få Michael inspärrad på sluten avdelning men bedömningen är att han inte utgör någon fara. Efter mötet besöker den gode doktorn Michael och konstaterar att han lyckats lura alla - alla utom Loomis...  

Scener: Dr Loomis besöker Michael

Blandat 4 kommentarer


När John Carpenters "Halloween" från 1978 skulle visas i amerikansk TV krävdes en förlängd version av filmen då vissa scener kortades av censurskäl och antagligen också av reklamskäl. Produktionen av "Halloween II" var i full gång och John Carpenter passade därför på att filma nya scener till originalet, bland annat en där Loomis tittar in i Michaels rum efter rymningen och upptäcker att han karvat ordet "sister" på dörren. Detta övertygar Loomis om att Michael är på väg hem till Haddonfield. Det finns också en scen där PJ Soles karaktär kommer hem till Laurie under eftermiddagen eftersom hon är förföljd av någon. I den scenen har Laurie precis kommit ut ur duschen och har en handduk virad runt huvudet, antagligen eftersom Jamie Lee Curtis hade en annan frisyr och därför också peruk i "Halloween II". I samma scen ringer Annie till Laurie och även hon har lite längre hår i den scenen än i resten av filmen. Denna version av filmen finns eller har funnits på import-DVD tillsammans med den "riktiga" versionen. Jag minns inte riktigt när den kom eller vart jag fick tag i den, men om inte annat borde det väl gå att få tag i ett begagnat ex. Kan nämna att också "Halloween II" och "Halloween - 20 Years Later" har många ytterligare eller alternativa scener. Den förstnämnda har även ett alternativt slut. Ingen av dessa finns dock på DVD.

Men den scen som jag tycker egentligen är den enda som tillför något till den förlängda versionen av "Halloween" och som kan ses ovan utspelar sig en tid efter att Michael dödat Judith på 60-talet. Loomis försöker få Michael inspärrad på sluten avdelning men bedömningen är att han inte utgör någon fara. Efter mötet besöker den gode doktorn Michael och konstaterar att han lyckats lura alla - alla utom Loomis...  


Trots att jag ser mängder med film är det väldigt sällan som jag går igång ordentligt på en film jag inte sett tidigare (och som jag inte kan utantill efter år av missbruk). I höst har jag dock haft två riktiga wow-upplevelser, först med "Sunset Boulevard" och ikväll med "Der Baader Meinhof Komplex".

Uli Edel har bland annat regisserat ett riktigt mörkt avsnitt i andra säsongen av "Twin Peaks" och inte minst en av mina absoluta favoritfilmer: "Christiane F - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo" från 1981. "Der Baader Meinhof Komplex" följer terroristorganisationen RAF:s födelse och uppstart under 1960 och 70-talet. Tempot är otroligt högt genom hela filmen och scenerna blandas med arkivmaterial, bland annat från sprängningen av tyska ambassaden i Stockholm 1975 (i rekonstruktionen är det svenska uttalet... inte det bästa). Trots det höga tempot tappar filmen aldrig fokus på berättelsen vilket jag tycker är grymt imponerande. Men det jag gillar bäst med "Der Baader Meinhof Komplex", oavsett hur verklighetstrogen den är eller inte vilket alltid tycks och kanske bör debatteras kring denna typ av film, är att den inte tar ställning för någon sida. Detta upplevde jag som otroligt engagerande. I början, när organisationen långsamt bildas ur studenternas revolter, står jag tveklöst på upprorsmakarnas sida men när våld och mord kommer in i bilden frågar jag mig plötsligt vem som har rätt och vem som har fel. Skådespeleriet är riktigt bra men det bär mig emot att erkänna att jag har svårt att inte tänka på Bruno Ganz som Hitler (som han gestaltade i fenomenala "Der Untergang") trots att karaktären han spelar i den här filmen inte ens är i närheten. Om jag ska nämna något negativt som jag reagerade på så är det att många karaktärer presenteras samtidigt vilket gjorde att åtminstone jag hade svårt till en början att hålla isär vem som var vem.

Nu slår jag på stort här, men "Der Baader Meinhof Komplex" är en av dom senaste årens bästa filmer! För mig var den inte bara en stor filmupplevelse. Den väckte mitt intresse för att ta reda på mer om verklighetens RAF (som tydligen genom brev upplöstes 1998). Filmen kommer jag definitivt se om i framtiden också.

Der Baader Meinhof Komplex (2008)

Drama 5 kommentarer


Trots att jag ser mängder med film är det väldigt sällan som jag går igång ordentligt på en film jag inte sett tidigare (och som jag inte kan utantill efter år av missbruk). I höst har jag dock haft två riktiga wow-upplevelser, först med "Sunset Boulevard" och ikväll med "Der Baader Meinhof Komplex".

Uli Edel har bland annat regisserat ett riktigt mörkt avsnitt i andra säsongen av "Twin Peaks" och inte minst en av mina absoluta favoritfilmer: "Christiane F - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo" från 1981. "Der Baader Meinhof Komplex" följer terroristorganisationen RAF:s födelse och uppstart under 1960 och 70-talet. Tempot är otroligt högt genom hela filmen och scenerna blandas med arkivmaterial, bland annat från sprängningen av tyska ambassaden i Stockholm 1975 (i rekonstruktionen är det svenska uttalet... inte det bästa). Trots det höga tempot tappar filmen aldrig fokus på berättelsen vilket jag tycker är grymt imponerande. Men det jag gillar bäst med "Der Baader Meinhof Komplex", oavsett hur verklighetstrogen den är eller inte vilket alltid tycks och kanske bör debatteras kring denna typ av film, är att den inte tar ställning för någon sida. Detta upplevde jag som otroligt engagerande. I början, när organisationen långsamt bildas ur studenternas revolter, står jag tveklöst på upprorsmakarnas sida men när våld och mord kommer in i bilden frågar jag mig plötsligt vem som har rätt och vem som har fel. Skådespeleriet är riktigt bra men det bär mig emot att erkänna att jag har svårt att inte tänka på Bruno Ganz som Hitler (som han gestaltade i fenomenala "Der Untergang") trots att karaktären han spelar i den här filmen inte ens är i närheten. Om jag ska nämna något negativt som jag reagerade på så är det att många karaktärer presenteras samtidigt vilket gjorde att åtminstone jag hade svårt till en början att hålla isär vem som var vem.

Nu slår jag på stort här, men "Der Baader Meinhof Komplex" är en av dom senaste årens bästa filmer! För mig var den inte bara en stor filmupplevelse. Den väckte mitt intresse för att ta reda på mer om verklighetens RAF (som tydligen genom brev upplöstes 1998). Filmen kommer jag definitivt se om i framtiden också.


Ett kompisgäng åker ut i ödemarken för snowboard-upplevelser på fjället. Men när olyckan är framme och en av dom bryter benet skulle kanske ett mer turistvänligt ställe varit ett bättre val. När gänget hittar ett till synes övergivet fjällhotell i dalgången att övernatta på blir saker och ting ännu värre...

Roar Uthaugs "Fritt Vilt" (eller Kallt Byte som den heter i Sverige) började med att irritera mig. Förtexterna blixtrar förbi så snabbt att det nästan är epilepsivarning på det hela. Samtidigt ska en bakgrundshistoria presenteras. När själva filmen sedan börjar blir irritationen än större. Utseendemässigt finns inget unikt. Färger är nedtonad, fotot traditionellt för modern skräckfilm, likaså karaktärerna och regin. Inledningen i bilen känns som en norsk version av nyinspelningen av "The Texas Chainsaw Massacre" från 2003. 
Jag vet inte exakt när det vänder men plötsligt slutar jag irritera mig. Kanske är det när det "övergivna" hotellet dyker upp första gången. Återstoden av filmen är en obehaglig och oerhört spännande historia. Det finns absolut inget nytt i "Fritt Vilt", vi har sett i princip allt förut. Skillnaden mot andra nyare skräckfilmer som serverar gammal skåpmat i ny skepnad är att "Fritt Vilt" inte lider av samma kaxiga attityd. Den låtsas inte att den är ny och unik och kanske är det just därför jag blev så engagerad av den. Dessutom undviker den dom vanliga långörerna, till exempel med att någon ska tvivla på att det verkligen finns en galning där ute trots att allt talar för det. Berättandet och historien tjänar på detta. Sedan är ju den norska fjällvärlden som miljö nog obehaglig i sig. "Fritt Vilt" har fått två uppföljare men jag vet inte om jag är så intresserad av någon av dom. Denna kan jag dock rekommendera. Men bortse från bristen på originalitet.

Fritt Vilt (2006)

Filmserier 2 kommentarer


Ett kompisgäng åker ut i ödemarken för snowboard-upplevelser på fjället. Men när olyckan är framme och en av dom bryter benet skulle kanske ett mer turistvänligt ställe varit ett bättre val. När gänget hittar ett till synes övergivet fjällhotell i dalgången att övernatta på blir saker och ting ännu värre...

Roar Uthaugs "Fritt Vilt" (eller Kallt Byte som den heter i Sverige) började med att irritera mig. Förtexterna blixtrar förbi så snabbt att det nästan är epilepsivarning på det hela. Samtidigt ska en bakgrundshistoria presenteras. När själva filmen sedan börjar blir irritationen än större. Utseendemässigt finns inget unikt. Färger är nedtonad, fotot traditionellt för modern skräckfilm, likaså karaktärerna och regin. Inledningen i bilen känns som en norsk version av nyinspelningen av "The Texas Chainsaw Massacre" från 2003. 
Jag vet inte exakt när det vänder men plötsligt slutar jag irritera mig. Kanske är det när det "övergivna" hotellet dyker upp första gången. Återstoden av filmen är en obehaglig och oerhört spännande historia. Det finns absolut inget nytt i "Fritt Vilt", vi har sett i princip allt förut. Skillnaden mot andra nyare skräckfilmer som serverar gammal skåpmat i ny skepnad är att "Fritt Vilt" inte lider av samma kaxiga attityd. Den låtsas inte att den är ny och unik och kanske är det just därför jag blev så engagerad av den. Dessutom undviker den dom vanliga långörerna, till exempel med att någon ska tvivla på att det verkligen finns en galning där ute trots att allt talar för det. Berättandet och historien tjänar på detta. Sedan är ju den norska fjällvärlden som miljö nog obehaglig i sig. "Fritt Vilt" har fått två uppföljare men jag vet inte om jag är så intresserad av någon av dom. Denna kan jag dock rekommendera. Men bortse från bristen på originalitet.