Scott Derricksons "The Exorcism of Emily Rose" är löst baserad på fallet med Anneliese Michel i Tyskland under 1970-talet. Vi följer rättegången mot fader Moore som står anklagad för att ha vållat 19-åriga Emily Roses död genom exorcism istället för läkarvård. Vetenskap ställs mot tro.

"The Exorcism of Emily Rose" försöker blanda seriöst rättegångsdrama med skräckfilm. Det lyckas inte, enligt mig. Scenerna i rättssalen är välskrivna, välregisserade och framförallt välspelade. Hela filmen kunde ha fått bestå av enbart dessa. Tillbakablickarna blir enbart effektsökeri och distraherande avbrott i en rätt intressant historia med ett engagerande tema. Slutet är så klyschigt amerikanskt som det kan bli. Och varför måste experten på det ockulta vara utländsk? Jag vet att det ska förstärka mystiken för den amerikanska biopubliken men jag tycker det finns en smygrasism i det (precis som i Sam Raimis "Drag Me to Hell" och en massa andra filmer). "The Exorcism of Emily Rose" kan vara sevärd. Men jag rekommenderar hellre tyska "Requiem" från 2006 i regi av Hans-Christian Schmid. Den innehåller inga exorcismer utan fokuserar på historien ur karaktären Michaelas perspektiv och presenterar en intressant teori kring hur det kan ha förhållit sig i det verkliga fallet. "Requiem" är ett drama även om DVD-omslaget försöker sälja den som en skräckfilm. Se som sagt hellre den!  

Efter mycket pyssel och fix är det nu dags att kicka igång Soundtrack-temat här igen. De första inläggen förärar jag musiken ur ”Dallas”. Med anledning av att seriens sista säsong ges ut på DVD i januari kommer det bli en del spridda ”Dallas”-inlägg här framöver och först ut är alltså musiken. I de två första inläggen i Soundtrack-temat tar jag upp Jerrold Immels musik, därefter Bruce Broughton, John Parker, Lance Rubin och Richard Lewis Warren (i ännu icke bestämd ordning). Att det finns ett intresse för den prisbelönta musiken än idag visar sig bland annat i förra veckans annonsering om att Jerrold Immels musik från ”Dallas” och dess spin-off ”Knots Landing” släpps på CD nästa år. Ser verkligen fram emot det!

Temat:
Varje säsong (höst och vår) gjorde Jerrold Immel ett nytt arrangemang av det klassiska temat och i klippet ovan har jag sammanställt några av inledningssekvenserna för att visa på några variationer. När ”Dallas” första minisäsong var under produktion 1977 influerades man mycket av filmklassikern ”Giant” med Elizabeth Taylor, James Dean och Rock Hudson. Även musiken skulle föra tankarna till nämnda film, men samtidigt kännas modern och typisk för stadsmiljö i snabb utveckling. Jerrold Immels storslagna tema till ”How the West Was Won”, i Sverige mer känd som ”Familjen Macahan”, var en bidragande orsak till att han fick jobbet som kompositör för ”Dallas”. Resten är musikhistoria. Klippet ovan visar på alla variationsmöjligheter i musiken. En tanke med temat var att aldrig tappa tempot, om folk befann sig i ett annat rum än TV:n skulle de ändå direkt höra vilken serie som visas. En enda gång lade Immel in en brygga (som visserligen är tonartshöjande) och det var i den tionde säsongen 1986-1987. Eftersom säsongen innan bortförklarades som en dröm, ledde det i sin tur till att alla karaktärers historier också flyttades ett år tillbaka i tiden. Som en tribute till Susan Howard och Steve Kanaly samt deras karaktärers återvändande bekymmer lade Jerrold Immel till det lilla mellanspelet (detta berättade han om i en intervju på UltimateDallas.com en gång i tiden).

Avsnittsmusik:
Varje avsnitt av serien har en egen kompositör och till stor del specialskriven musik. Vissa kompositörer, främst Jerrold Immel, arbetar också med återkommande teman. Redan i det första avsnittet, ”Digger's Daughter”, etablerar han teman för familjen Ewing som han sedan använder i olika arrangemang under seriens gång. I klippet nedan finns scener med Immels musik från åren 1978-1984 samlade. Jag har försökt välja det jag tycker är typiskt för hans ”Dallas”-musik och jag har några favoriter. Temat som han använder i olika variationer i avsnitten ”Things Ain't Goin' Too Good at Southfork”, ”Ewing Inferno” och ”The Road Back” inte bara för berättelserna framåt utan knyter ihop dem eftersom alla historier hör ihop och grundar sig i Jock Ewings testamente som tvingar JR och Bobby att kämpa om kontrollen för Ewing Oil, vilket får konsekvenser både för familjen såväl som för utomstående. Vemodet i den version som används när JR tittar till John Ross och Sue Ellen i ”Ewing Inferno” är otroligt talande. För första gången visar JR en antydan till ånger efter allt elände och Immels musik förstärker detta alldeles lagom medan både denna storyline såväl som musiken kulminerar i det arrangemang som används i sjunde säsongens början ”The Road Back” där Clayton ser nyheten om branden på Southfork.

En annan av mina favoriter är det ödesmättade tema som Jerrold Immel komponerade för ”Killer at Large” och ”Jamie” och som ackompanjerar turerna kring föregående säsongs cliffhanger om vem som sköt Bobby. Det lugna, sorgsna arrangemanget av nämnda tema när Afton efter åratal av förnedring lämnar Cliff är kanske mitt absoluta favoritstycke av all musik som Jerrold Immel komponerade för ”Dallas” (vid sidan av inledningsavsnitten i drömsäsongen). För mig är Jerrold Immels musik synonymt med ”Dallas”. Att arbeta med teman på det sätt som han gör skapar verkligen ett sammanhang som jag tycker är viktigt i en serie som visas under så lång tid. Under seriens tidigare år överanvänder man musiken och bilderna nästan dränks i den, dock blir aldrig Immels musik för mycket. Snarare stödjer den berättelsen.

I nästa inlägg tittar jag närmare på Immels musik till de inledande dubbelavsnitten av drömsäsongen och som gjorde att han fick sparken från serien, samt hans verk ur ”Dallas” senare år.

Jag bryter skräcktrenden som verkar råda här i bloggen för tillfället. I detta inlägg i serien med filmrelaterade foton tänkte jag dela med mig av några bilder från Krakow, Polen och platser där Steven Spielbergs "Schindler's List" (1993) filmades. Fotografierna är tagna med min gamla APS-kamera i maj 2003. Med andra ord rör det sig om bilder av redan dålig kvalitet inscannade för om möjligt ännu sämre kvalitet. Hoppas ni har överseende med detta. Torget ovan figurerar i filmen, den pampiga byggnaden skymtar förbi, men även en intilliggande kyrka spelar en stor roll. Bilderna ur filmen är från DVD-utgåvan och rättigheterna tillhör Universal.

Bron in till ghettot:


Om jag inte missminner mig ledde bron liksom i filmen verkligen in till de gamla, judiska kvarteren i Krakow. Däremot vågar jag inte säga säkert att dessa kvarter var en del av verklighetens ghetto.

Krakow Glowny:


Tågstationen Krakow Glowny används flera gånger i filmen, främst vid inledningssekvensens registrering men tydligast visas den då Liam Neesons karaktär följer sin fru till tåget.



Tömningen av ghettot:




Flera scener filmades på denna plats vid tömningen av det judiska ghettot. I filmen blir det tydligt att lastbilar och andra föremål placerats strategiskt för att dölja moderna inslag i stadsbilden.



Auschwitz II - Birkenau:


Bilden ovan är tagen inifrån dödslägret Auschwitz II - Birkenau i Oswiecim utanför Krakow. "Schindler's List" filmades dock av någon anledning utanför lägret. I filmen kan man se baracker på fel sida om stängslet. När tåget kommer in färdas det egentligen ut från lägret. Filmen "Triumph of the Spirit" filmades inne i det riktiga lägret.

Oskar Schindlers fabrik:


Schindlers verkliga fabriksbyggnad finns kvar än idag. I filmen ser gatan ut att vara väldigt bred men jag minns att jag fick trycka mig mot byggnaden på andra sidan vägen för att få med hela entrén på bild...