What are you waiting for?

Jag funderade en hel del över vilken scen ur Michele Soavis "Stage Fright" som skulle lämpa sig att ingå i detta tema. Scenen ovan är inte den mest fascinerande, mest obehagliga eller den vackraste i filmen. Men den är dels representativ för filmens stil och dessutom lättast att lyfta ur handlingen. Min recension av filmen kan du läsa nedan. Det som tilltalar mig med scenen ovan är att den är både vacker och brutal. Som publik vet vi att mördaren finns bakom ugglemasken och det förstärker bara surrealismen. Skådespelerskan har repeterat. Mördaren improviserar. Musiken och regissörens irriterade anvisningar bidrar också till den märkliga stämningen. Trots att det är en film ger denna scen mig känslan av hur det kan vara när teater möter verkligheten.

Filmscener: Ej repeterat mord...

Temainlägg 2 kommentarer

What are you waiting for?

Jag funderade en hel del över vilken scen ur Michele Soavis "Stage Fright" som skulle lämpa sig att ingå i detta tema. Scenen ovan är inte den mest fascinerande, mest obehagliga eller den vackraste i filmen. Men den är dels representativ för filmens stil och dessutom lättast att lyfta ur handlingen. Min recension av filmen kan du läsa nedan. Det som tilltalar mig med scenen ovan är att den är både vacker och brutal. Som publik vet vi att mördaren finns bakom ugglemasken och det förstärker bara surrealismen. Skådespelerskan har repeterat. Mördaren improviserar. Musiken och regissörens irriterade anvisningar bidrar också till den märkliga stämningen. Trots att det är en film ger denna scen mig känslan av hur det kan vara när teater möter verkligheten.