Måste skriva något om denna film från 2007 som jag äntligen såg i fredags. En kort tillbakablick på George A. Romeros tidigare filmer i den fristående serien;

Night of the Living Dead (1968): En fantastisk klassiker som inte bara väckte liv i den slumrande skräckgenren men som också introducerade de numera till synes omåttligt populära köttätande liken. De döda vaknar till liv och vi får följa en grupp människor som barrikaderar sig i ett ödsligt hus. Trots katastrofen utanför rasar konflikterna inne i huset. Finns en intetsägande nyinspelning från 1990 i regi av Tom Savini. Se originalet.

Dawn of the Dead (1978): Människor kämpar mot de levande döda som vinner allt större områden. En brokig skara människor flyr med helikopter och lyckas erövra ett öde köpcentrum där de försöker fortsätta med sina liv tills hotet utanför får förstärkning av andra människor. Den bästa filmen i serien. Undvik definitivt nyinspelningen från 2004!

Day of the Dead (1985): De levande döda har tagit över världen. I en gammal gruva under marken försöker vetenskapsmän och militärer samsas om vad som är bäst att göra. På grund av motsättningarna de levande emellan går det återigen åt helvete...
Finns såklart en nyinspelning. Bara det faktum att Steve Miner regisserat borde vara tillräckligt argument för att undvika den.

Land of the Dead (2005): Människorna lever isolerade med vakter och murar mot de levande döda. Klass-skillnaderna är stora, de med makten äger också all makt. Medan det mänskliga samhället tycks ha stannat, eller snarare backat, i utvecklingen har de döda börjat utveckla nya förmågor för att vinna ny mark.

Och så "Diary of the Dead" då, från 2007.
Hela filmen, liksom "The Blair Witch Project", "Rec" och "Cloverfield" berättas genom karaktärernas filmkameror. Det funkar inte riktigt lika bra som i "Blair Witch" eller fenomenala "Rec" men långt mycket bättre än i jobbiga "Cloverfield".
Det jag blev lite besviken över är att Romero backar i historien. Även om de tidigare filmerna varit fristående och inte direkt refererat till varandra har de alltid utvecklats framåt. Denna film börjar samtidigt som "Night of the Living Dead", men i modern tid. I de tidigare filmerna har Romero varit mer fokuserad i sin samhällskritik men här spretar han åt alla håll. Vissa trådar är väldigt engagerande medan andra känns krystade.
Skådespeleriet är ingen höjdare men fungerar. Dokumentärkänslan är fejkad men fungerar ändå på sina ställen och det gjorde att filmen stannade kvar hos mig.
I slutändan gillade jag "Diary of the Dead" bättre än "Land of the Dead" som var väldigt tunn. Men lika stark som de gamla filmerna blir den aldrig.