Blast from the Past...
Kan ju vara passande att presentera fantasin som utgör tredje plats på listan så här under Allhelgona-helgen... I sista avsnittet av säsong 8, "Swan Song", dör Bobby efter att ha räddat Pam undan hennes psykopatiska syster Katherine Wentworths hämndförsök. Men nu var ju så att inte bara Bobby och Katherine själv fick sätta livet till i och med den cliffhangern. Nej, självaste serien "Dallas" gjorde tydligen en störtdykning i tittarsiffror - och kvalitét. Redan under åttonde säsongen började det svaja lite. Början av säsong 9 är helt fenomenal, avsnitten där familjen Ewing försöker hantera förlusten av Bobby och Sue Ellens totala undergång på grund av spriten är otroligt engagerande. Det finns fler ljuspunkter längre fram också trots bristen på dynamik och handling, som när Donna och Ray börjar arbeta med barn som har olika handikapp och själva adopterar en döv pojke. Men bakom kulissera pågick en annan handling. Larry Hagman vantrivdes och ville ha tillbaka Patrick Duffy, precis som tittarna. Leonard Katzman som styrde serien under hela dess existens, utom denna säsong, var också på väg tillbaka och det betydde att Phil Capice som tagit över ansvaret behövde försvinna. Så blev det också. Och Patrick Duffy som aldrig ville återvända, hade ändrat sig. Men hur skulle man bortförklara hans död?
Jo, genom att låta hela slutet på "Swan Song" och samtliga 30 avsnitt i säsong 9 vara Pamela Ewings mardröm. Men detta skulle såklart hållas hemligt. Alternativa scener filmades där Bobby återvänder men egentligen inte är Bobby eller där han förklarar att han vaknade upp igen efter att ha dött. Dessa scener var aldrig ett alternativ utan enbart till för att skapa falska rykten. Istället filmades det verkliga materialet på annan ort och med annat team. Det är utan tvekan en av de mest uttjatade historier kring "Dallas" om hur Leonard Katzman tog med sig Patrick Duffy och ett helt nytt team till en annan studio och filmade en hel fejkad tvålreklam för att få de sekunder som användes i "Dallas". Denna korta sekvens sattes in i allra sista minuten (notera i klippet ovan hur kvalitetén är helt annorlunda när Bobby vänder sig om i duschen). Inte ens Victoria Principal visste vad hon såg i duschen, men tanken var att hon skulle hitta Mark Graison död (för gott hoppas jag...).
I klippet ovan har jag fångat trailern för avsnittet och förtexterna. Det är den enda premiss som behövs. Självklart spred man ut att Patrick Duffy skulle återvända. I trailern bygger man upp spänningen för tittarna. Jag älskar verkligen hur dom klippt ihop det så det verkar som om prästen ser något oväntat under bröllopet. Det finns såklart en annan mening i repliken, vi vet ju att Bobby ska återvända och han har verkligen ett giltigt skäl att hindra bröllopet. I cliffhangern inom drömmen exploderar två bomber som missar sina mål. Så vaknar Pam. Och i eftertexterna kommer pricken över i: "Starring Patrick Duffy as...". Genialt.
Men kanske borde serien ha slutat där. Trovärdigheten fick den aldrig tillbaka.
A House Divided...
Nr 4
På fjärde plats: A House Divided, 1980:
Fansens favorit och cliffhangerns urmoder; JR har gjort sig ovän med i princip hela Dallas och många vill hämnas men vem hinner först? Klippet ovan består av en kort sammanfattning av sista avsnittet i tredje säsongen och så cliffhangern på det där någon okänd avlossar två skott mot den stackars skurken.
Vem är den skyldige? Det finns många kandidater:
Sue Ellen Ewing: JR och Sue Ellens manipulerande syster Kristin har försökt få det att se ut som om Sue Ellen börjat dricka igen för att få sätta henne på behandlingshem på obestämd framtid. Problemet är bara att Sue Ellen faktiskt tar till flaskan igen när hon nås av den falska nyheten om Dusty Farlows död.
Kartellen med Jordan Lee i spetsen: JR kämpar med sitt oljeprojekt i Sydostasien som nästan kostar familjen Southfork. Men glädje när oljan väl hittas är kort; en revolution är på gång i landet och alla naturtillgångar kommer nationaliserar. JR låter aldrig hedern komma ivägen för det som måste göras; enda lösningen är att lura sina vänner i kartellen att köpa fyndigheten. Så kommer revolutionen...
Vaughn Leland: Bankiren som kallar sig gammal vän till Jock men som utan att blinka var beredd att håva in Southfork när JR låg illa till. Som tack för all "hjälp" låter JR honom köpa in sig i Sydostasien-fyndigheterna, vilket kostar Vaughn allt han äger...
Marilee Stone: Tack vare kartellens enorma förluster tar, som framgår av klippet ovan, Seth Stone livet av sig. JR ignorerar Marilees försök att kontakta honom.
Cliff Barnes: Äntligen har Cliff hittat ett gammalt dokument som ger honom rätt till en del av Ewing Oils rikedom. Tills han berättar om det för JR alltså...
Kristin Shepard: Sue Ellens syster trodde hon skulle bli den nya mrs Ewing, men när hon inser att det inte kommer bli av börjar hon forska i Sydostasien-affären. Tills JR får nys om det...
Alan Beam: Färsk advokat som först samarbetar med JR för att krossa Cliffs drömmar om senaten men som sedan försöker lura mästaren själv.
Miss Ellie Ewing: Tack vare alla skumraskaffärer bestämmer sig Bobby och Pam för att lämna Southfork. Miss Ellie skyller på JR.
Jock Ewing: JRs affärer har kostat familjen ännu en son. Tänker Jock tolerera detta?
Ja, listan på kandidater är lång. Cliffhangern har verkligen blivit kopierad, men i sammanhanget är den fortfarande tidlös. Efter att "A House Divided" sändes i USA tvingades familjen Duncan som bodde på Southfork (då kallat Duncan Acres) flytta eftersom massor av folk invaderade ranchen. Sedan dess har byggnaderna och markerna fungerat som museum.
Egentligen var denna cliffhanger en nödlösning. Säsongen skulle sluta med Sue Ellens återfall och Jocks arrestering för ett över tjugo år gammalt mord, men seriens popularitet sköt i höjden och TV-bolaget beställde fler avsnitt. Det fanns ideér om förgiftade drinkar och fall nerför hiss-shackt. Men man bestämde sig mer för ett mysterium och så blev resultatet det som presenteras ovan. Vem som höll i pistolen var inte bestämt (fotstegen som hörs tillhörde Barbara Bel Geddes) men det skulle visa sig vara Kristin.
Mer trivia: scenen där Bobby berättar för Miss Ellie att han och Pam tänker åka är Patrick Duffys favoritscen i serien. Men den krävde närmare 30 tagningar för att Barbara Bel Geddes skulle få fram tårar. Hon tyckte nämligen det var hög tid att Bobby flyttade hemifrån...
Jag gillar i nämnda scen hur Sue Ellen sammanfattar JRs handlingar från seriens start två år tidigare med det han gjorde mot Gary och Valene.
En riktig klassiker är denna cliffhanger, men enligt mig inte den bästa. Två avslut återstår innan jag presenterar min absoluta favorit...
Ewing Inferno...
Nr 5
Som jag nämnde i förra inlägget kommer jag i detta och kommande fyra inlägg lista och analysera mina favorit cliffhangers ur TV-klassikern "Dallas" som sändes i USA mellan 1978-1991. Tyvärr verkar det som om Warner har planer på att återuppliva serien. Vettiga DVD-utgåvor av originalet kan dom inte få fram, men försöka mjölka mer pengar ur forna succeér går bra. Å andra sidan lever vi ju i en tid av återvinning även när det gäller film och TV. Nog av min bitterhet kring detta faktum!
"Dallas" var ju den TV-serie som införde det numera kända begreppet "cliffhanger". Det mesta som visades på TV under primetime var episod-baserat, dvs varje avsnitt var fristående. Numera har väl varenda TV-serie oavsett genre cliffhangern som höjdpunkt inför sommaruppehållet.
"Dallas" hade många oförglömliga cliffhangers som när dom var som bäst byggdes upp under hela säsongen. Som i fallet med den cliffhanger jag valt som nr 5 på min fem-i-topp!
På femte plats: Ewing Inferno, 1983:
I klippet ovan har jag redigerat ihop en mycket, mycket översiktlig sekvens av hela säsong 6 som sändes hösten 1982-våren 1983. Om du bara vill se själva cliffhangern så ligger den ungefär 8 minuter in i klippet.
Dallas säsong 6 är antagligen seriens mest välskrivna och sammanhängande säsong. Alla historier går på något sätt in i varandra och alla leder dom fram till cliffhangern (därför har jag i detta fall redigerat ihop klipp från hela säsongen).
Det börjar med att miss Ellie äntligen får Jock lagligt dödförklarad. Men hans testamente innehåller en överraskning: JR och Bobby tilldelas 50 procent var av familjeföretaget Ewing Oil. Den som efter ett år lyckats bäst får majoritet av aktierna och ledarskapet. Denna strid kommer att involvera inte bara familjen Ewing utan hela oljeorganisationen i Texas. Och vissa ger sig frivilligt in i striden för att stoppa JR från att få kontroll över företaget, främst Rebecca Wentworth som kräver hämnd efter att hennes son Cliff Barnes nästan lyckades begå självmord på grund av JR i slutet av säsong 5. Där finns också Walt Driscoll som JR mer eller mindre utpressar för att få tillstånd att pumpa mer olja än vad som är lagligt. Driscoll fortsätter trots allt sitt samarbete med JR, men när Bobby och Ray sätter stopp för dom är det Driscoll som åker dit - och lovar att hämnas på JR. Med i intrigerna finns också unga arvtagerskan Holly Harwood som söker hjälp hos JR för att sköta sin avlidne fars oljeimperium, men som snart också inser att det kostar mer än det smakar. Men kanske JR tvingas lämna Harwood Oil om Sue Ellen upptäcker att det är något mellan honom och Holly...?
Det börjar med att miss Ellie äntligen får Jock lagligt dödförklarad. Men hans testamente innehåller en överraskning: JR och Bobby tilldelas 50 procent var av familjeföretaget Ewing Oil. Den som efter ett år lyckats bäst får majoritet av aktierna och ledarskapet. Denna strid kommer att involvera inte bara familjen Ewing utan hela oljeorganisationen i Texas. Och vissa ger sig frivilligt in i striden för att stoppa JR från att få kontroll över företaget, främst Rebecca Wentworth som kräver hämnd efter att hennes son Cliff Barnes nästan lyckades begå självmord på grund av JR i slutet av säsong 5. Där finns också Walt Driscoll som JR mer eller mindre utpressar för att få tillstånd att pumpa mer olja än vad som är lagligt. Driscoll fortsätter trots allt sitt samarbete med JR, men när Bobby och Ray sätter stopp för dom är det Driscoll som åker dit - och lovar att hämnas på JR. Med i intrigerna finns också unga arvtagerskan Holly Harwood som söker hjälp hos JR för att sköta sin avlidne fars oljeimperium, men som snart också inser att det kostar mer än det smakar. Men kanske JR tvingas lämna Harwood Oil om Sue Ellen upptäcker att det är något mellan honom och Holly...?
Snart rasar kriget också inom familjen Ewing. Även oskyldiga familjemedlemmar dras in, som Rays släkting Mickey Trotter.
Det är omöjligt att sammanfatta denna säsong kort, men undergångsstämningen präglar samtliga 28 avsnitt. Att det i cliffhangern resulterar i att Southfork står i lågor är rätt så fin symbolik för vad som hänt familjen Ewing i slutet; flera dödsfall, en förestående skilsmässa, Sue Ellens återgång till alkohol för första gången på tre år, miss Ellies sammanbrott och så vidare och så vidare...
Scenen där JR tittar till John Ross och den nedsövda Sue Ellen just innan Ray dyker upp och elden rasar är så vemodigt stillsam. Jerrold Immels musik bidrar självklart. Som publik vet vi att JR och Bobby tänker avblåsa striden om Ewing Oil. Och i en tidigare scen när JR försöker be Sue Ellen om ursäkt för allt är ett av få ögonblick i serien där vi får se honom ärligt ångerfull.
Slagsmålet mellan JR och Ray är brutalt och komiskt. Det sistnämnda måste ju bara vara meningen med tanke på hur JR slår ner Ray med telefonluren. Och hur djupt sover John Ross egentligen?
Scenen där JR tittar till John Ross och den nedsövda Sue Ellen just innan Ray dyker upp och elden rasar är så vemodigt stillsam. Jerrold Immels musik bidrar självklart. Som publik vet vi att JR och Bobby tänker avblåsa striden om Ewing Oil. Och i en tidigare scen när JR försöker be Sue Ellen om ursäkt för allt är ett av få ögonblick i serien där vi får se honom ärligt ångerfull.
Slagsmålet mellan JR och Ray är brutalt och komiskt. Det sistnämnda måste ju bara vara meningen med tanke på hur JR slår ner Ray med telefonluren. Och hur djupt sover John Ross egentligen?
Ett dramatiskt slut på en dramatisk och känslosam säsong!
Ur mitt fotoarkiv V...
Stadshustornet i Kiruna (december 2008), snart ett minne blott. Man frågar kirunaborna vilka deras favoritbyggnader är som måste flyttas undan sprickbildningarna från gruvan. Stadshuset kom tydligen på andra plats, men nu tycker stans två styrande gubbar med LKAB (som såklart vill spara pengar) bakom sig att det blir alldeles för dyrt. Kan inte låta bli att tänka att det kanske är lika bra att Stadshuset rivs. Kanske skendemokratin i Kiruna försvinner med byggnaden?
Klicka på bilden för att förstora den i ett eget fönster.
Tiden räcker inte riktigt till för tillfället, men jag ska försöka göra bloggen mer filmrelaterad igen. Från och med nästa inlägg förhoppningsvis ska jag lista TV-serien Dallas' fem bästa cliffhangers och försöka analysera fenomenet som kom att påverka så gott som alla TV-serier oavsett genre.
Ur mitt fotoarkiv IV...
En gammal hederlig digitalkamerabild; Matilda och Troja i vild lek, sommaren 2005.
Klicka för att se en större version i eget fönster.
En återförening på låtsas...
Jag försöker att skära ner på min svordomar nuförtiden, men alltså...
Fy fan i helvete vad jag vill se detta avsnitt av "Curb Your Enthusiasm" som sändes i USA förra veckan. En Seinfeld-reunion på låtsas. Jag blir fan fuktig i ögonvrån bara av den här lilla mini-dokumentären.
Ur mitt fotoarkiv III...
Anden i glaset? Håkan, juldagen 2008.
Klicka för en större version i eget fönster.
Rosemary's Baby...
Tack vare att Discshop äntligen reat "Rosemary's Baby" kombinerat med deras fraktfria alternativ för studenter har jag fått se denna klassiker. Precis som i fallet med "The Exorcist" har jag läst boken av Ira Levin som ligger som förlaga till filmen. Och boken läste jag i mitten av det glada nittiotalet så det var väl så dags att se filmen nu.
En av mina favoritregissörer, Roman Polanski, står bakom både manus och regi.
Självklart måste jag väl nämna att Polanski åter är aktuell i dessa dagar efter att ha gripits i Schweiz i syfte att utelämnas till USA där han är anklagad för sexövergrepp mot en 13-åring på sjuttiotalet. Visst finns det säkert mycket prestige i jakten på honom men nog är det väl på tiden att han tar ansvar för sina handlingar även om dom ligger i det förflutna. Polanskis filmer före denna händelse är enligt mig hans bästa. Kanske beror det på nämnda händelse. I vilket fall har hans liv innehållit mycket mörker. Inte minst på grund av upplevelserna under andra världskriget då han själv lyckades undkomma döden som modern mötte i Auschwitz och det sätt som hans fru Sharon Tate och parets ofödda barn blev mördade på i slutet av sextiotalet (menar självfallet inte att dessa händelser skulle rättfärdiga hans eget brott, men kanske kan det finnas en koppling).
Nu var det hur som helst inte Polanski detta inlägg skulle handla om, utan hans filmatisering av "Rosemary's Baby" från 1968 med en strålande Mia Farrow i huvudrollen. Jag tänker inte skriva desto mer om handlingen, bortsett från att vi får följa ett par som flyttar in i ett hyreshus med ett mörkt förflutet. När kvinnan i paret, Rosemary, blir gravid börjar hon inse att allt inte står rätt till varken med grannar eller byggnaden.
Jag tror man har en större behållning av filmen om man inte vet så mycket om historien. Hur som helst verkar den följa boken riktigt bra, eftersom jag fick en massa minnen. Filmen är stämningsfull och otroligt välspelad. Polanski har en förmåga att skapa engagemang i minsta scen. Men jag har nog haft boken, som gjorde starkt intryck på mig, för länge i huvudet. Filmen är sevärd. Men boken är ändå bättre. Kan rekommendera båda, men antingen eller räcker gott.
Har läst fler böcker av Ira Levin, däribland "A Kiss Before Dying", "The Stepford Wives" och "The Boys from Brazil". Den sistnämnda finns filmatiserad, väldigt anspråkslöst men sevärt med Gregory Peck som en åldrande Josef Mengele med drömmar om en ny Hitler. I slutet av nittiotalet skrev Ira Levin en meningslös uppföljare till "Rosemary's Baby"; "Son of Rosemary" som utspelade sig kring millennieskiftet. Jag högg in på den direkt den kom, sträckläste den - och blev såklart besviken.
Ira Levin gick ur tiden i november 2007.
Det har tidigare rapporterats att Michael Bays bolag som gör nyinspelningar på alla gamla klassiska skräckfilmer haft planer på en ny version av "Rosemary's Baby". Jag orkar inte ens ha någon åsikt om det...
Ur mitt fotoarkiv II...
Sara i grönskan på Ön, sommaren 2009.
Klicka för en större version i eget fönster.
The Exorcist - Director's Cut...
I början på 2000-talet släpptes det en Director's Cut-version av klassikern "The Exorcist" från 1974 på bio och sedan DVD. Filmen, liksom det något kortare originalet, är en av mina absoluta favortfilmer - och den enda film som jag aldrig skulle se ensam. Så därför har jag inte sett den sen DVD:n kom kring 2001-2002. Fram till i söndags alltså! Se trailern för "The Version You've Never Seen Before" ovan, det är dålig kvalitet, texterna syns inte riktigt och ljudet är burkigt, men trailern är ändå fantastisk.
I Georgetown, Washington, börjar skådespelerskan Chris MacNeils tolvåriga dotter Regan bete sig märkligt. Familjen är i stan tillfälligt för en filminspelning. Psykologer kan inte hjälpa Regan, hon förändras vad gäller beteende, utseende, röst och inte minst styrka. När filmregissören Burke Dennings hittas död, troligen mördad av en otroligt stark mansperson, börjar kommissarie Kinderman luska i fallet och spåren leder till Chris MacNeils hus. Men bara Regan fanns i huset med Dennings.
Till slut får Chris hjälp av prästen tillika psykologen Damien Karras. Han övertygas om att Regan är besatt och tillkallar fader Merrin. Han har utfört en exorcism tidigare. Och det är honom demonen väntar på...
Jag läste ju faktiskt boken, eller böckerna snarare, innan jag såg filmen första gången. William Peter Blatty skrev två böcker, "The Exorcist" (1972) och "Legion" (1984). Den förstnämnda filmades 1974 och den andra 1990 (under namnet "The Excorcist III - Legion").
Filmen följer den första boken väldigt bra, men självklart är det mycket karaktärsutveckling som försvinner. Boken, liksom filmen, handlar om tro. Jag är ju verkligen inte religiös, men tro kan ju innebära flera saker bortom religion. Kanske är det därför jag tilltalas av historien. I filmen är ju själva besattheten mer uttalad, medan man i boken aldrig får ett riktigt säkert svar (förrän i fristående "Legion" som utspelar sig tolv år senare).
Hur som helst, båda böckerna hör till mina favoriter och jag har läst dom tre gånger vardera. Legion som film är däremot riktig usel, trots att Blatty själv stod för manus och regi.
Filmen "The Exorcist" är utan tvekan den mest skrämmande film jag sett.
Bildspråket, bristen på stämningsmusik, det speciella fotot, miljöerna, de enkla effekterna (som kameravinklar och ändrade filmhastigheter) och inte minst skådespeleriet bidrar till detta. Linda Blair och hennes stand-in (och docka i vissa scener) i rollen som Regan/demonen är fruktansvärt skrämmande. Sminkningen är verkligen tidlös. Max von Sydow som Father Merrin spelar såklart utmärkt och även hans sminkning är helt fantastisk. Han är sminkad för den ålder han är i idag och det ser otroligt äkta ut!
Birollerna, fina Polanski-skådisen Jack MacGowran som stackars Burke Dennings och Jason Miller som Father Karras, övertygar också. Och Lee J Cobb som härliga kommissarie Kinderman (karaktären är huvudperson i "Legion") är en välbehövlig torr comic relief, dock hela tiden knivskarpt betraktande bakom sin tafatthet och sina skämt.
Och Ellen Burstyn är helt makalös som den plågade modern. Lysande skådespeleri!
Jag rekommenderar såklart både filmen och de båda böckerna.
I och med söndagens nostalgitripp har jag sett filmen tre gånger. Men det här var första gången som jag kände mig sorgsen efteråt. Det finns många bottnar i den. Och många perspektiv att se den ur.
Låter handlingen för overklig?
Om du tycker det borde du verkligen se den!
Jag tror varken på demoner eller besatthet.
Men det finns annat hemskt.
Och tänk om...
Ur mitt fotoarkiv I...
Ett av tornen vid gamla Tuolluvaara-gruvan utanför Kiruna, november 2008.
Klicka på bilden för en större version i nytt fönster.
Bang, bang, I shot you down...
Fredagsmorgon och jag önskar trevlig helg med det fantastiska klippet ovan! Men det intressanta kommer ungefär 7 minuter in i klippet så hoppa framåt. Då dyker nämligen Victoria Principal upp och presenterar ett helt unikt material från Dallas: nämligen de nästan ökända alternativa tagningarna med de som fick skjuta JR. Inte ens på DVD:erna finns dessa godbitar med.
De som får hålla i pistolen är Ken Kerchevals Cliff Barnes, Linda Grays Sue Ellen Ewing, Mary Crosbys Kristin Shepard (som ju också var den "rätta" i serien), Jim Davis' Jock Ewing och Barbara Bel Geddes som en fantastiskt nästan psykopatiskt splittrad Miss Ellie Ewing. Och så Larry Hagman som skjuter sig själv då. Med ett underbart minspel.
Därefter följer några klipp med fejkade arresteringar; Randolph Powell som Alan Beam, Fern Fitzgerald som Marilee Stone och Ken Kercheval som Cliff Barnes.
Detta klipp dök upp på UltimateDallas' forum igår. Jag kan bara hålla med en skribent om att nu är det dags att Warner lägger in sånt här på DVD:erna som extramaterial. Med tanke på hur dom behandlat Dallas-releaserna är väl det det minsta man kan begära.
Trevlig helg!
