Gott nytt år...
En sommarbild kring nyår, Matilda spanar mot Kebnekaise-massivet, juni 2009.
Hade tänkt skriva en liten nyårskrönika om film och foto. Men det vill sig inte. Det har varit en tuff vecka med repetitioner och igår kväll genrep av nyårsrevyn. Imorgon premiär! Sparar min energi tills dess istället för att försöka tvinga ur mig nåt nu.
Men till alla läsare och besökare: Gott nytt år! Vi ses år 2010!
Dansrepetitioner 29/12...
Obehagstema: Fel väg...
Surprise Surprise!
En riktig kortis på 33 sekunder är nästa scen i obehagstemat. Den är hämtad ur Ridley Scotts rätt stämningsfulla och klaustrofobiska "Alien" (1979) med Sigourney Weaver och Tom Skerrit. Den mystiska rymdvarelsen finns någonstans på skeppet och karaktären Dallas söker efter den i något sorts ventilationssystem när jägaren plötsligt blir den jagade...
Sanningens ögonblick...
Många intressanta svar på föregående inlägg!
Själv kan jag inte påstå att någon TV-serie direkt påverkat mig vad gäller beteende. Det är en annan sak när det gäller mitt eget skapande och vad man influeras av, medvetet eller omedvetet. Och mycket musik har jag upptäckt genom både serier och filmer. Som ni kanske förstått följer jag inga serier alls och har inte gjort det på flera år. Gamla serier på DVD däremot...
Men när vi ändå är inne på detta så bjuder jag på scenen ovan från avsnitt 14 av "Twin Peaks" i regi av David Lynch. Audrey konfronterar sin far om en del av dom smutsiga hemligheter hon fått reda på om honom. Välspelat, välregisserat och ett stort ögonblick i serien. Jag fångade in klippet med svensk text eftersom den här var rätt okej, men i vanliga fall går det inte att se Guldbox-utgåvan med svensk textning eftersom den är katastrofalt usel. Lyssna speciellt till hur Lynch använder Angelo Badalamentis underbara musik i detta klipp!
TV:s inflytande...
David Duchovny & Gillian Anderson. Foto: Fox.
Ett inlägg bara för att tipsa om en mycket läsvärd artikel i DN; TV-serierna som påverkar ditt liv. Intressant, säkert sant och lite skrämmande. TV:s inflytande är något som jag trott hör hemma i det förgångna, men i artikeln tar man upp aktuella exempel.
Vilka TV-serier påverkar eller har påverkat ditt liv?
Utan förväntningar...
I januari kommer region 1 releasen av "Dallas" säsong 12. I april kommer nr 13 och den fjortonde och sista säsongen beräknas släppas i juli/augusti. Visst förhandsbokar jag dom alla när dom blir tillgängliga. Men glansdagarna är sedan länge över. Jag började köpa "Dallas" på DVD när första och andra säsongen släpptes hösten 2004, mest av nostalgiska skäl. Alla följde serien när jag var liten. Till min glädje och förvåning upptäckte jag att serien överlag var både välgjord och spännande. Så varje ny release innebar förväntningar, ända upp till säsong 8 då "Dallas" i mina ögon plötsligt började falla - och det snabbt. Dom här sista DVD-releaserna innebär inga förväntningar överhuvudtaget. Men jag vill såklart ha serien komplett.
När jag nu under juldagarna äntligen fick återse "The Little Vampire" på DVD började jag tänka lite kring just dessa filmer och serier från ens barndom. Allt blir tillgängligt. Jag kan bara dra mig till minnes en enda produktion till ur det förflutna som jag längtar efter att få se igen: "Frankensteins Faster". Den kommer säkert ges ut en dag och jag längtar. Men när jag fått se den igen, vad ska jag då längta efter?
Seinfeld: George och valen...
Så här på annandagen kan det väl passa med ett äkta klassiskt "Seinfeld"-ögonblick ur femte säsongens "The Marine Biologist". För att göra en lång historia kort: tack vare Jerry måste George låtsas vara marinbiolog för att få dejta en gammal skolkamrat. Kramer har övat på sin golfsving på stranden men bara fått iväg en enda boll av sexhundra. Under en promenad på stranden stöter George och skolkamraten på en folksamling som iakttar en strandad val. Och givetvis efterfrågas en marinbiolog som kan rädda valen...
Georges monolog skrevs i sista minuten av Jerry och Larry David och den version som används ska ha gjorts i en enda tagning (vilket verkar märkligt eftersom Julia Louis-Dreyfus arm förflyttar sig väldigt snabbt isåfall). Jerry beskrev publikreaktionen på golfbollen som att bli träffad av en vägg av skratt, att ljudet var så massivt. En oförglömlig slutscen ur ett oförglömligt avsnitt!
Släkten följa på släktens gång...
The Story Begins...
Mmm. Avslappnad. Julefrid. Förkyld är jag, men slapp febern som hemsökt mig dom senaste två åren. Spelkvällen den 23:e var som vanligt trevlig även om vi var färre än dom senaste tre-fyra åren. Oj, vilket hattigt inlägg detta blir. Egentligen tänkte jag bara titta in och dela med mig av inledningen på första avsnittet av "The Little Vampire". Drog i mig två avsnitt igår av totalt tretton. Har väntat 23 år på att få se om denna. Det är verkligen ingen DVD-kvalitet på avsnitten men det har ingen betydelse. Nostalgi trots att jag inte minns så mycket. Musiken, som temat ovan, är underbar.
God fortsättning!
Julen är här...
... och som pausfilm här i bloggen bjuder jag på härliga bloopers från blandade säsonger av "Seinfeld". Hoppas ni får stämningsfulla dagar med god mat i gott sällskap och att världens stress för ett ögonblick stannar av.
Tidevarv komma, tidevarv försvinna...
Vy mot Tuolluvaaras gamla gruvområde, december 2008.
Oj, så plötsligt julen kom. Imorgon är den här. Det har varit mycket repetition så jag har inte riktigt hunnit med i min trötta lilla hjärna. Nu har jag plockat fram kameran i alla fall, eller åtminstone igår under sångrepet. Ute är det inte så mycket till fotoväder men jag hoppas det ändrar sig. Tills dess får jag fortsätta bjuda på gamla bilder.
Julen, ja. Den är ju faktiskt här alldeles, alldeles snart. Ikväll har vi den traditionella spelkvällen på teatern, i år blir det den fjortonde gången i ordningen! Vi startade denna trevliga tradition 1996 och än är vi igång. Ett fint tillfälle att umgås med nära vänner och bekanta, spridningen är stor när det gäller deltagare. Och när julaftonen kommer är det familjen som gäller. Livet och världen utvecklas, allt rör sig hela tiden framåt. Så ska det vara. Men julen är den tid jag ser fram emot för att alla samlas. Även dom som inte längre finns ibland oss finns med i tanken då. Julen för mig har blivit den tid då man önskar att allt stannar av för några dagar och att man ska få uppleva frid och lugn.
Jag väntar lite med att önska god jul. Detta är ju trots allt en filmblogg till största del. Så jag återkommer senare med en liten special-julhälsning.
Ur mitt fotoarkiv XIII...
Klocktornet intill Kiruna kyrka, januari 2009.
Klicka för en större version i eget fönster.
Fortune and glory, kid...
Search for El Dorado
Ovan kan du se början på Werner Herzogs märkligt fascinerande film "Aguirre, der Zorn Gottes" (1972) med Klaus Kinski i titelrollen. En spansk expedition på jakt efter det mytomspunna El Dorado får efter ett myteri den besatte Aguirre till ledare, vilket gör den redan farliga expeditionen än mer farlig...
Historien om inspelningen av "Aguirre" är kanske mer intressant än filmen. Kinski tog nästan livet av folk och Herzog hotade ta sitt eget liv om Kinski hoppade av. Men faktum är ändå att filmen är medryckande på något sätt. Den är absolut ingenting man slötittar på, men den är heller inget mästerverk. Öppningsscenen ovan är det som "Aguirre" lämnat kvar hos mig. Fantastiskt foto, fantastiska miljöer och fantastisk musik av Popol Vuh.
Sockerchockad skådespelare...
Från senast det begav sig då en karaktär förlorat sin mustasch i sminklogen, januari 2009.
Då var man här igen. Det känns alltid märkligt naturligt att glida in i ensemblen igen. Lokalerna är välbekanta, liksom den omgivande staden. Men på väg till dagens repetition tänkte jag ännu en gång på att för varje besök är det som om jag försvunnit längre och längre bort från Kiruna. Med människorna vars liv jag får vara en del av är det en annan sak. Dom skulle jag vilja ta med mig när jag åker i början av januari. Eller åker och åker. Rullar hem är väl ett bättre ord. Med allt detta nybakade julfika jag drar i mig varje dag kommer man bara kunna sätta mig i rullning söderut så sköter jag resten själv. Å andra sidan finns det ju vissa icke namngivna personer som tycker jag behöver lägga ut lite. En av dom kommer till stan imorgon. Så det är bäst jag äter på ordentligt till dess så jag slipper en utskällning...
Obehagstema: Fel spöke...
Real Cute
Kortisen ovan är hämtad ur John Carpenter's "Halloween" (1978), en av mina absoluta favoritfilmer och kanske den bästa skräckfilm som någonsin gjorts. Lynda (PJ Soles) väntar på sin pojkvän som hämtar öl från köket på nedervåningen. Vi som publik har redan sett att nämnda pojkvän råkat ut för psykopaten Michael Myers' kniv. Så vem är spöket, tro?
Halloweenkvällen 1963 dödar sexåringen Michael Myers sin äldre syster och spärras in. Efter femton års apati rymmer han plötsligt. Michaels psykiatriker, dr Loomis (Donald Pleasence), är övertygad om att Myers är på väg hem till Haddonfield för att återuppleva sitt brott. I Haddonfield bor 17-åriga Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) som snart får en förföljare efter sig...
Som sagt, "Halloween" måste upplevas. Av den anledningen är scenen ovan riktigt kort och enbart ett smakprov. Se originalet och undvik nyinspelningen som vore den smittad med svininfluensa (även om det uttalandet är en förolämpning mot svininfluensan)!
Långt upp i norr...
Vy mot Kiruna, juni 2009.
Det är lite mer snö än på bilden ovan. Men inte så mycket som jag trodde. Speciellt kallt är det inte heller idag. Matilda och jag ska ge oss ut efter lunch och återinviga vår vanliga gästrunda. Därefter blir det revyrepetition. Det ska bli kul att vara med på ett litet hörn.
Tågresan tog tolv timmar igår. Och under vissa sträckor tog tåget skepnaden av en buss. Jag var inte måttligt leds kan jag ju meddela när vi äntligen kom fram vid 18-tiden. Då hade vi lämnat vår lilla lägenhet i Umeå klockan 06.00. Men nu är vi ju i alla fall här. Och jag känner jullovets lugn i hjärtat.
Nu drar vi...
Gruvberget Kirunavaara i morgonsol, november 2008.
Extra tidig morgon. Packat och klart. Dags för jullov på riktigt!
Eller? Enligt Banverkets hemsida är tåget försenat, men inte enligt SJ. Undrar vem som har rätt? Finns inte så mycket annat att göra än att åka till stationen och ta reda på det. Men jag hoppas verkligen att vi kommer iväg i någorlunda bra tid. Så på återseende från gruvstaden i norr!
Seinfeld: Kramer undercover + bonus...
I avsnittet "The Sniffing Accountant" i Seinfelds femte säsong får Jerry för sig att hans revisor Barry knarkar eftersom han går omkring och sniffar utan synbar orsak. När Kramer och Newman, som har samma revisor, får höra detta är bollen i rullning och snart har en plan tagit form. Kramer ska undercover försöka lura Barry till att försäga sig om knarket. Första delen av barscenen är ett av mina absoluta favoritögonblick när det gäller Kramer. Som en bonus har jag lagt in en alternativ tagning i slutet av klippet, som också var första tagningen då Michael Richards ska dricka öl och röka samtidigt. Denna version är ännu bättre än den som syns i scenen och det är synd att man inte använde den, men antagligen berodde det på att den var för lång och tog för mycket fokus. Tack och lov för DVD som låter oss ta del av dessa godbitar!
Hjältar...
Helden
Som jag skrivit tidigare känns det svårare att plocka ut en enskild scen ur icke-amerikanska filmer. Detta är såklart inte generellt, men här kommer ännu ett exempel. Scenen ovan är ur Uli Edels engagerande och otäcka "Christiane F - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo" (1981). Till tonerna av Bowies fantastiska "Heroes/Helden" följer vi Christiane och hennes kompisgäng en natt i Väst-Berlin. Ungdomsidyll på gränsen till klyschigt. Men så måste det ju vara för det blir snart värre när knarket kommer in i bilden.
Jag är verkligen förtjust i denna film. Trots sitt ämne undviker den dom värsta klyschorna och historien om just Christiane är tydligen sann. Som kuriosa kan nämnas att Uli Edel bland annat har regisserat ett obehagligt och riktigt mörkt avsnitt av "Twin Peaks". Självfallet rekommenderar jag "Christiane F - Wir Kinder vom Bahnhof Zoo". Den har dessutom kommit i ny dvd-utgåva, säkert bättre än den billiga variant jag äger. Se den!
Nysnö, 16 december 2009...
Tillbaka i civilisationen...
Januari 2009.
Nu verkar nätet fungera ordentligt igen sen igår eftermiddag. Men på grund av vår provföreställning fick morgonens bittra inlägg ligga kvar hela dagen. Snön är kvar och har förökat sig. Otroligt ljust och fint. Ska försöka få med mig kameran idag och få en bild. Imorgon ska det tydligen bli kring -20 grader. Så jag misstänker att det blir buss till Haga för min del då. Sista dan på praktiken före jul måste man väl få skämma bort sig lite. Idag lär jag nog ge mig på cykeln igen, trots att jag igår morse låg krälandes på gatan på grund av snö och is...
Uppdatering: Det här är sista dan på praktiken! Nu kom jag äntligen in på kursforumet för första gången på några dar och får se att det är fel i schemat. En hel dag till förfogande imorgon innan vi åker på jullov! Underbart!
Internethelvete...
Internet har krånglat sen igår. Vet inte vad som är fel men det är segt som sirap och felmeddelanden kommer hela tiden. Och att Bredband2 nångång skulle gå ut med information till sina kunder är ju uteslutet. Varför skulle dom? Bor man i den här stadsdelen är det ju ändå det företaget som måste användas, så... Och det är ju inte som att det är sällan internet krånglar här.
Snön har i vilket fall kommit. Ljust och fint. Men det går nog inte att cykla i detta. Frågan är väl bara om det kära nätet kommer visa några busstider för mig...
Snön har i vilket fall kommit. Ljust och fint. Men det går nog inte att cykla i detta. Frågan är väl bara om det kära nätet kommer visa några busstider för mig...
... stjärnorna på himmelen de blänka...
Kiruna, januari 2009.
Jag ber om ursäkt ifall jag upprepar mig. Men eftersom blogghelvetet krånglar igen publicerade den inte mitt inlägg nyss. Eller var det jag som inte tryckte på knappen? I vilket fall hade jag ingenting att säga. Så att skriva på nytt var ju ändå lite meningslöst...
Ingen dager synes än...
Tydligen visas "Solstorm" ikväll kl 21.00 på TV4 så jag får väl vara lite partisk och tipsa om den då om ni inte redan sett den. Som lite trivia kan jag nämna att mannen bredvid Rebecka på planet till Kiruna är min bror. Scenen filmades dock på fast mark i Stockholm.
Avnjuter Lucia-firandet i SVT Play. Men en sak undrar jag. Får inte Lucia själv sjunga alls? Visst är hon söt att titta på men hon kanske inte skulle se så trött ut om hon fick lite att göra. Det är märkligt med hela Lucia-grejen. Jag är oftast emot alla traditioner av kulturell natur. Men inte detta. Snarare vill jag ha det så traditionellt som möjligt. Vad är det som är så berörande?
Med hälsning om julefrid...
Lucia 1908 av Carl Larsson.
Hade sett fram emot att få avnjuta Lucia genom SVT Play men eftersom det är fel på sidan, eller om den bara inte lagts upp ännu, får jag väl avnjuta det till kvällskaffet istället. Denna Lucia-helg har bestått och kommer fortsätta bestå av plock och småstädning av ställen som till exempel insidan av badrumsskåpet och kylen som jag inte städar så ofta. Vill inte spara hela julstädningen till torsdag. Har till och med börjat säkerhetskopiera innehållet på datorn. I eftermiddag blir det repetition av "En Supernova Växer" eftersom vi har provföreställning för inbjudna på tisdagkväll. Fyra dagars praktik och skolrelaterat arbete till veckan. På fredag drar vi norrut. Glad Lucia!
Romeo och Julia-principen...
Two Lifetimes Ago
En klassisk faktor inom dramatiken är ju två personer som vill träffas eller vara tillsammans men som inte får det. Rubriken skvallrar om det ständiga exemplet som tas upp när man diskuterar detta. Istället tänker jag ta upp en annan historia som också bygger på kärleksparet som kämpar i motvind och vars äktenskap skapar otaliga konflikter mellan två familjer. Jag syftar såklart på familjerna Ewing och Barnes i "Dallas" som sändes i USA mellan 1978-1991. Läget var spänt redan innan första avsnittet som börjar med att Bobby Ewing och Pamela Barnes är på väg hem till Dallas för att berätta för sina familjer att Pam numera också heter Ewing i efternamn. Från första stund försöker Bobbys bror och fan själv, JR Ewing, komma emellan de lyckliga tu. Och under seriens gång får han god hjälp från sin omgivning.
Scenen ovan är från tredje avsnittet i säsong 7; "The Letter", 1983. Stridigheterna kring familjerna och företaget Ewing Oil har tärt hårt på Bobby och Pams äktenskap. Inte blir det bättre av att JR och Pams halvsyster Katherine konspirerar mot dem. Katherine har väl milt sagt inte riktigt koll på verkligheten och är själv ute efter Bobby. När det visar sig att paret är på väg att återförenas krävs något drastiskt, så Katherine förfalskar ett brev från Pam till sin advokat där hon får det att låta som att Pam tänker stanna hos Bobby fast hon inte älskar honom längre. Katherine ser givetvis till att läsa upp brevet för Bobby som agerar gentleman och bestämmer sig för att spara på smärtan för Pam genom att själv avsluta äktenskapet. Vi tittare vet dock att Pam kommer till mötet för att berätta att hon tänker flytta hem till Bobby och Southfork. Scenen är verkligen en dramatisk vändpunkt i serien. Den är dessutom så smärtsam att jag knappt kan se den. Genialt med andra ord. Musiken svämmar över i en sorts slutgiltighet (musiken för detta avsnitt vann en Emmy eller Golden Globe eller vad det nu heter).
I scenen nedan, säsongsavslutningen "Swan Song" (1985) från åttonde säsongen har det gått nästan två år sedan scenen ovan. Livet är än mer komplicerat i Dallas. Katherine har visserligen avslöjats men omständigheter tvingar Bobby att hålla ihop med sin gamla ungdomskärlek, den fruktansvärda karaktären Jenna Wade (spelad av en pinsamt dålig Priscilla Presley). Dock korsar Bobby och Pams liv varandra konstant och vi vet att känslorna finns kvar. Till slut blir det ohållbart. Jenna fattar hur det ligger till och gör mer eller mindre slut med Bobby (även om hon förnekar det framöver). Han åker till Pam och talar klarspråk vilket resulterar i en återförening som är en av seriens bästa scener. Men vi tittare vet ju att Bobby ska dö i slutet av detta avsnitt (vilket senare bortförklaras som en dröm och serien förlorar all trovärdighet i sina senare år men det är en annan historia). Katherine väntar nämligen på hämnd utanför Pams hus. Dessa två exempel, genom den vetskap som förmedlats till oss som publik innan, är riktigt bra exempel på känslomässigt engagerande och välskriven dramatik!
Midvinternattens köld är hård...
Flisan spanar genom vardagsrumsfönstret hos mina föräldrar, februari 2009.
Helgen är här! Dessutom är det den sista helgen vi tillbringar hemma i vår lilla lägenhet för i år. Om SJ och Banverket är på vår sida så befinner vi oss i Kiruna på jullov nästa vecka vid den här tiden. Jag längtar efter familj och vänner.
När jag cyklade hem från Haga i eftermiddags försökte himlen bjuda på lite snö, men det ville sig inte. Men någon sorts frostaktig blandning har fastnat på asfalten ute på gården. Det börjar bli kyligt i luften. Vintern kanske inte vill vänta längre.
Igår på skolan var det en tjej i åttan som sa dagens bästa citat när jag gick förbi: "Du är en sån där dramagrej, va?". Hon frågade om jag trodde hon kunde bli skådespelerska. Jag sa som det var, att hon är den som sätter sina egna begränsningar. Hela ansiktet sken upp på henne och jag visste återigen att jag valt så rätt, så rätt. Allt man behöver göra är att lyssna. Det är inget fel på "dagens ungdomar".
Så mörk är natten i midvintertid...
Januari 2009.
Fredag, kära vän, så efterlängtad du varit denna vecka. Så skönt! Bara rapportskrivning idag och så en kort sväng bara till Haga efter lunch. Sen är det helg! Och på söndag är det Lucia som jag längtat efter. Undrar just om det blir nåt Luciatåg på universitetet? Fast SVT:s sändning, kaffe och pepparkakor fungerar alldeles utmärkt. Jag blir nog lika rörd ändå - som vanligt.
Herden som sover trött...
November 2008.
Usch och fy. Nu börjar det kännas tungt i kroppen. Om en vecka och en dag är det jullov. Jag försöker att inte tänka. Bara göra. Men imorgon är det fredag, härliga fredag! Och när helgen kommer ska jag sova som ett as. Men än är det en stund kvar tills dess. Hoppas ni får en bra dag!
Seinfeld: Fadren...
Dagens "Seinfeld"-scen kommer från andra säsongens avsnitt "The Jacket" där Jerry och George ska äta middag med Elaine och hennes far. Men Elaine är sen (på grund av Kramer får vi veta senare) så dom två vännerna får ensamma försöka beveka mr Benes vilket utmynnar i en rolig och brutal scen. Elaines far var trots sin komiska potential bara med i detta avsnitt. Anledningen till det var skådespelaren som tydligen alla var rädda för. Bland annat försökte han stjäla en kniv från Jerrys TV-kök. Klippet ovan avbryts tyvärr mitt i sista meningen, men ni hinner se i översättningen vad George tänker säga...
Sänk dina vita vingar...
... men inte förrän den 18 december då vi åker härifrån! Jag behöver kunna cykla till Haga i en vecka till...
Men bilden ovan tog jag den 9 december förra året, alltså för ett år sedan på dagen. Då fanns det lite snö. Men inte i år. Lite märkligt känns det ju. Men praktiskt bra för min del.
Idag är det 40 år sedan gruvstrejken bröt ut i Malmfälten. Kan vara bra att uppmärksamma, inte minst i våra dagar då kollektivet inte längre spelar så stor roll. Nej, nu rapportskrivning! I eftermiddag ska jag hålla lektion i ett ämne jag inte kan, med en klass som jag aldrig träffat och som dessutom består av fel målgrupp. Men det ska bli... spännande!
Ur mitt fotoarkiv XII...
Min bästa vän och beskyddare: Matilda, april 2009.
Klicka på bilden för en större version i eget fönster.
Obehagstema: Tunneln...
Tunnel
Klippet ovan kommer från medryckande "28 Days Later". Ett gäng överlevande försöker undkomma de mordiska virussmittade människor som utgör majoriteten av Storbritanniens befolkning. På väg ut ur stan får de punktering mitt inne i en vägtunnel. Däckbytet påbörjas. Men de är inte ensamma där inne speciellt länge...
Jag har fångat en kort del bara av denna scen. Hela filmen rekommenderas! Uppföljaren "28 Weeks Later" kan dock med fördel undvikas. Jag undvek den inte och är fortfarande arg...
Gläns över sjö och strand...
December, 2008.
Jag kände mig nästan chockskadad när klockan ringde 04.40. Som traditionen bjuder sov jag som vanligt inte speciellt bra. Vet inte om det är nån sorts omedveten måndagsångest som spökar. Julkänsla och Kiruna-längtan drabbades jag också av igår. Det sistnämnda är lika härligt varje gång det kommer för det händer verkligen inte ofta. Men innan det är dags att sätta sig på tåget ska nästan två veckors VFU avklaras. Det blir nog ganska skönt att byta miljö ett tag, att komma bort från universitetet. Idag känns det ialla fall så. Men då regnar det å andra sidan inte...
Natt över Sion...
Missbrukar låten ovan, "Trouble Sleeping" med The Perishers sen den användes i en film av några kurskamrater under en redovisning i veckan. Fantastiskt bra låt. Med min julmusik-lista går det dock sämre. Jag hittar knappt nåt vettigt. Den är väldigt, väldigt kort...
Lite snö föll från himlen idag. Jag blev rädd i onödan. Det var snart över. Väderprognosen för nästa vecka ser nu lite mer lovande ut enligt SMHI. Å andra sidan visade dom en sol här i förmiddags medan himlen i själva verket var alldeles mörkgrå och duggregnet föll. Bara framtiden vet hur det verkligen blir...
Andra advent-ångest...
December, 2006.
Okej, från och med nu kommer jag ange om fotona inte är tagna av mig, så jag får be om att alla andra, som till exempel den ovan, inte används någon annanstans utan att fråga eller att fotograf anges. Just bilden ovan tror jag att jag tog med en gammal, lågupplöst digitalkamera.
Ja, det är ju andra advent. Jag har ångest som fan inför dom kommande två veckorna. Imorgon börjar VFU:n igen. Regn har utlovats för hela veckan. Det förvånar mig inte eftersom jag måste cykla till Haga och hem igen fyra gånger per dag så Matilda får komma ut. Jag försöker peppa mig med att det bara är att bita ihop. Att detta är sista rycket och sen kommer julledigheten. Frågan är bara vart energin ska komma ifrån eftersom jag redan är uttömd. Eller är jag det, egentligen...? Vad var det jag gav för råd i fredags? Att bara göra och inte tänka. Kanske bäst att följa mina egna visdomsord för en gångs skull. Ledighet... sista rycket... ja, nu kör vi!
På gång...
Sådärja, nu börjar det ta sig med bloggens utseende. Men än finns det en del att åtgärda, som till exempel textfärger, hur dom olika sidorna ser ut och så vidare. Detta kommer jag nog fila på till och från framöver. Vad gäller bilder ser ni ju att det jag skriver till vänster inte riktigt gäller ännu. Jag har varken fotograferat Dödsstjärnan eller Patsy...
Ha en fortsatt trevlig lördagkväll (om den nu var trevlig till att börja med annars får vi väl hoppas att den blir det)!
Bygget fortsätter...
Jag började ju bygga om lite här på bloggen för en tid sedan men på grund av tidsbrist har den lämnats halvfärdig. Men nu börjar jag om på nytt. Så om saker och ting flyttar på sig eller ser konstiga ut så hoppas jag på ert tålamod! Eventuella förslag tas såklart också tacksamt emot.
Vampyrernas dans...
Igår kväll återvände jag till en av mina absoluta favoritfilmer: Roman Polanskis "The Fearless Vampire Killers or Dance of the Vampires or Pardon Me But Your Teeth Are In My Neck" från 1967. Filmen finns på en riktigt fin DVD-utgåva från 2004 och jag försöker se om den en gång om året ungefär vid den här tiden, när det är lite frostigt och vintrigt ute. Det verkar inte ha någon betydelse hur många gånger jag sett den. Varje gång hittar jag något nytt och varje gång dras jag in i den. Trots att det mesta är filmat i studio är "The Fearless Vampire Killers" otroligt stämningsfull och miljöerna är vansinnigt vackra. Se bara i slutet på trailern ovan där våra hjältar klänger sig fast på slottets tak och Karpaterna tornar upp sig i bakgrunden. Allt är studio men så vackert och med ett sånt otroligt djup! Handlingen i korthet: professor Abronsius (Jack MacGowran) och hans assistent Alfred (Polanski själv) reser genom Transylvanien i jakt på vampyrer. På Shagals värdshus någonstans ute i ingenstans hänger vitlök i alla hörn och Shagal vaktar sin dotter Sarah (Sharon Tate) till varje pris. Längre bort ligger nämligen greve von Krolocks slott...
"The Fearless Vampire Killers" är Roman Polanskis egen favorit bland de filmer han gjort. Den är märkligt odramatisk, med lugnt tempo nästan rakt igenom. Samtidigt är den riktigt spännande, obehaglig och vansinnigt rolig. En märklig blandning. Musiken är... ja, den måste upplevas! Så se den om du gillar annorlunda filmer. Ovan har jag som sagt lagt in trailern men jag misstänker att jag kommer dela med mig av en scen framöver i min oregelbundna serie med bra filmscener...
Dagens hjärtinfarkt...
... fick jag utan tvekan alldeles nyss när jag kollade in det senaste på Discshop och upptäckte att ett av mina favoritprogram när jag var liten kommer på DVD om knappt två veckor! Serien var något sorts europeiskt samarbete och baserades på Angela Sommer-Bodenburgs böcker om "Den lilla vampyren" (som jag såklart också läste). Jag kan knappt vänta! Även om jag inte är sex-sju år längre...
Nu fattas bara att "Frankensteins Faster" som gjordes under samma tid, det vill säga 1986-1987, och under samma produktionsformer också kommer på DVD. Om det händer kommer ni få ta del av mitt glädjevrål i textform...
Månen vandrar sin tysta ban...
Tidig morgon, februari 2009.
Jag vet inte om det är fullmånen eller stjärnhimlen eller både och som inspirerar mig till dessa små morgonbetraktelser. Vi var ut som vanligt vid sex-tiden. Bakom oss gick en människa som verkade prata i mobiltelefon hela tiden. En ännu tidigare morgon för någon vecka sen mötte vi en som joggade och pratade i mobil samtidigt. Vem ringer man så tidigt? Och varför? Måste vi ha konstant kontakt med varann hela tiden? Det kan ju ha varit av en speciell orsak eller en engångsföreteelse när det gäller just mina exempel. Men annars förstår jag det inte. Men det är väl bara för att jag själv älskar den tidiga morgonens tystnad.
Seinfeld: Ondskan slår till...
Pleasant Surprise
Jerrys lägenhet kryllar av loppor i avsnittet "The Doodle" från säsong 6. Elaine har glömt ett viktigt manus i lägenheten och trotsar giftångorna för att få tag i det. Men hon hittar inget annat än godispapper, vilket leder Jerry till loppornas upphovsman; Newman. Jag älskar verkligen Wayne Knights gestaltning av grannen tillika Jerrys ärkefiende Newman. Han spelar rollen med en märklig blandning av sans och hysteri vilket resulterar i många överdramatiska utbrott. Newman framställs genom hela serien som ondskan själv och han är onekligen ärligt skadeglad. Hur det kommer sig att han och Jerry är sådana fiender framkommer aldrig riktigt. Antagligen är det för skojs skull...
Stjärnorna faller i natten nu...
Fullmånen, december 2008.
Tidig morgon. Svart himmel. Kyla.
Stjärnor spridda över det mörka. Fullmåne genom dis.
En svag, kall vind. Diset drar undan.
Himlen får en mörkblå ton. Långt borta vid horisonten flammar dagen upp.
Ur mitt fotoarkiv XI...
Tuolluvaaragruvans gamla dagbrott, december 2008.
Klicka på bilden för att öppna en större version i eget fönster.
Kortare hår, nästan hela hemtentan klar och ett stort kliv fram med uppsats-PM:et. Nu förtjänar jag att vila huvudet för idag. Och några koppar kaffe till. Fast det sistnämnda drar jag alltid i mig oavsett om jag förtjänat det eller inte...
Himlen i min famn...
Översnöade vrak, december 2008.
Jag kom till en insikt under morgonpromenaden. Även om jag på grund av tidsbrist inte vill tänka på julen riktigt ännu, så finns det en sak förutom Lucia som jag inte vill missa innan det är dags. Julmusiken. Så nu har jag börjat fila på en liten lista på Spotify som jag kanske delar med mig av sen. Som vanligt är jag kräsen så det blir inte vilken ICA-julmusik som helst...
Nej. Dags att dra i sig kaffet. Först på dagordningen är att ta sig ner till stan och bli klippt, sen skriva färdigt hemtentan och fortsätta fila på mitt uppsats-PM. Jag börjar sakna snön. Men den behöver inte komma hit. Det finns nog en del av den varan som väntar på mig i min gamla hemstad.
Människohjälparen...
Scene
En sån dag, en sån dag. Jag orkar inte mycket mer än bjuda på ännu en bra filmscen, denna gång från "Le Fabuleux Destin d'Amelie Poulain" som är en av mina absoluta favoritfilmer. Jag har intressant nog märkt att det är svårt att plocka ut enskilda scener ur icke-amerikanska filmer, åtminstone i många fall. Antagligen har det att göra med berättarformen. "Amelie" är inget undantag. Det är svårt att lyfta ut en scen. Men jag har valt den där hon efter att ha sett i vilken positiv riktning hon kan påverka andra människors liv ger den blinde mannen en guidad tur längs en gata. Hjärtevärmande och tänkvärt. Hela filmen är såklart fantastiskt kreativ, välskriven och välregisserad och inte minst välspelad. Och soundtracket är en modern klassiker! Se den - såklart.
Rotfyllning...
Denna dag börjar med en rotfyllning för min del. Hoppas jag i alla fall. Tiden har ändrats flera gånger i höst av olika anledningar. Förra gången ringde dom en halvtimme innan. Jag tror jag kommer tappa tålamodet om dom försöker ändra igen. Nu ska det bli gjort. Men jag tror inte på att det verkligen blir av heller denna gång förrän tidigast när dom bedövar mig. Folk vill ju vanligtvis inte gå till tandläkaren. Jag däremot längtar. Bättre att fixa det som behöver fixas än att dra ut på det i evighet. Så tandläkaren är jag inte speciellt rädd för. Men räkningen är en annan historia...
