Stackars Scott har det inte lätt. Han är inte bra på basket och hans drömmars flicka Pamela kunde inte vara mer ointresserad hur mycket han än försöker ragga på henne. Dessutom genomgår Scott någon sorts förändring med hårväxt, morranden och röda ögon som kommer och går. Det visar sig att Scott, liksom sin pappa, är en varulv men att han kan kontrollera förbannelsen. Istället för den annalkande katastrof Scott förväntar sig blir varulven omåttligt populär på skolan och ger honom ett förnyat självförtroende.
 
Rod Daniel heter regissören bakom "Teen Wolf" och istället för en charmig 80-talskomedi har han fått till en riktigt ointressant och oengagerande film. Den följer samma mall som alla andra "fyndiga" ungdomsfilmer från Hollywood från 80-talet och framåt men "Teen Wolf" är så instöpt i nämnda mall att den helt saknar driv eller toppar och dalar. Den puttrar på och Daniel tycks inte bry sig nämnvärt huruvida åskådaren orkar hänga med i de förutsägbara vändningarna eller inte. Dessutom innehåller den precis som andra filmer från detta årtioende en hel del av de fascinerande "komiska" och udda inslag och situationer som, ifall de var roliga när filmen kom, är helt obegripliga idag. Michael J Fox och övriga ensemblen ska föreställa tonåringar men samtliga ser mer medelålders ut än vad som brukligt är i genren. 
 
 
Jag hade hoppats att "Teen Wolf" skulle vara en underhållande bagatell med mycket 80-talscharm och kanske till och med lite stämning men tyvärr infriades inte de förväntningarna överhuvudtaget. Hela spektaklet känns oengagerat och oinspirerat. Tydligen blev filmen tillräckligt framgångsrik för en uppföljare men den hoppar jag med gott samvete över...

Teen Wolf (1985)

Komedi 2 kommentarer
 
Stackars Scott har det inte lätt. Han är inte bra på basket och hans drömmars flicka Pamela kunde inte vara mer ointresserad hur mycket han än försöker ragga på henne. Dessutom genomgår Scott någon sorts förändring med hårväxt, morranden och röda ögon som kommer och går. Det visar sig att Scott, liksom sin pappa, är en varulv men att han kan kontrollera förbannelsen. Istället för den annalkande katastrof Scott förväntar sig blir varulven omåttligt populär på skolan och ger honom ett förnyat självförtroende.
 
Rod Daniel heter regissören bakom "Teen Wolf" och istället för en charmig 80-talskomedi har han fått till en riktigt ointressant och oengagerande film. Den följer samma mall som alla andra "fyndiga" ungdomsfilmer från Hollywood från 80-talet och framåt men "Teen Wolf" är så instöpt i nämnda mall att den helt saknar driv eller toppar och dalar. Den puttrar på och Daniel tycks inte bry sig nämnvärt huruvida åskådaren orkar hänga med i de förutsägbara vändningarna eller inte. Dessutom innehåller den precis som andra filmer från detta årtioende en hel del av de fascinerande "komiska" och udda inslag och situationer som, ifall de var roliga när filmen kom, är helt obegripliga idag. Michael J Fox och övriga ensemblen ska föreställa tonåringar men samtliga ser mer medelålders ut än vad som brukligt är i genren. 
 
 
Jag hade hoppats att "Teen Wolf" skulle vara en underhållande bagatell med mycket 80-talscharm och kanske till och med lite stämning men tyvärr infriades inte de förväntningarna överhuvudtaget. Hela spektaklet känns oengagerat och oinspirerat. Tydligen blev filmen tillräckligt framgångsrik för en uppföljare men den hoppar jag med gott samvete över...
 
I olika episoder får vi följa Tabitha, Shelby och Lisa. Märkliga och hotfulla saker drabbar dem och det beror inte på slumpen. När de var barn kände de nämligen en pojke som inte var som alla andra. Han var så udda att han blev tvångsomhändertagen och inspärrad på psyket. Men nu är han tillbaka eftersom han tydligen har något otalt med de tre tjejerna. Kommer de överleva hans sadistiska lekar?
 
Jag har sett extremt lite skräckfilm på senaste tiden (om en inte räknar med "The Legend of Tarzan" som jag såg på 4D-bio i Bangkok i somras) och kanske är det därför som jag tycker John Simpsons "Amusement" fungerar som intelligensbefriad underhållning för stunden. I alla fall under filmens första halva. Glöm allt vad logik heter. Det är heller ingen idé att fokusera på plotholes. Filmen bygger nämligen enbart på just brist på logik och sammanhang. Den blir också komiskt underhållande just för att den kämpar så hårt för att vara obehaglig. Fotot är rätt snyggt och miljöerna i de två första avsnitten om Shelby och Tabitha är väl valda. Marco Beltramis musik däremot är ingen höjdare. Som sagt, "Amusement" fungerar som underhållning en seg söndagseftermiddag - men ställ inga alls krav på filmen ifall du väljer att se den...

Amusement (2008)

Skräckfilm Kommentera
 
I olika episoder får vi följa Tabitha, Shelby och Lisa. Märkliga och hotfulla saker drabbar dem och det beror inte på slumpen. När de var barn kände de nämligen en pojke som inte var som alla andra. Han var så udda att han blev tvångsomhändertagen och inspärrad på psyket. Men nu är han tillbaka eftersom han tydligen har något otalt med de tre tjejerna. Kommer de överleva hans sadistiska lekar?
 
Jag har sett extremt lite skräckfilm på senaste tiden (om en inte räknar med "The Legend of Tarzan" som jag såg på 4D-bio i Bangkok i somras) och kanske är det därför som jag tycker John Simpsons "Amusement" fungerar som intelligensbefriad underhållning för stunden. I alla fall under filmens första halva. Glöm allt vad logik heter. Det är heller ingen idé att fokusera på plotholes. Filmen bygger nämligen enbart på just brist på logik och sammanhang. Den blir också komiskt underhållande just för att den kämpar så hårt för att vara obehaglig. Fotot är rätt snyggt och miljöerna i de två första avsnitten om Shelby och Tabitha är väl valda. Marco Beltramis musik däremot är ingen höjdare. Som sagt, "Amusement" fungerar som underhållning en seg söndagseftermiddag - men ställ inga alls krav på filmen ifall du väljer att se den...
 
Samtidigt som oroligheter blossar upp i Kairo har ett team arkeologer under ledning av dr Holden och hans dotter Nora hittat en alldeles unik tre-sidig pyramid i den egyptiska öknen. Dokumentärfilmarna Sunni och Fitzi följer teamet men när läget blir alltför osäkert i landet har gänget inget annat val än att lämna platsen. I ett desperat försök att få med sig något från den nyligen öppnade pyramiden skickar de in en robot från NASA för att fotografera och ta prover, men roboten attackeras av några mystiska hundliknande djur och våra vänner tvingas ge sig in själva för att försöka få ut sin mekaniska medhjälpare. De kan snabbt konstatera att roboten är förstörd – men värre saker är i görningen. Snart är de instängda och det står klart för dem att de både måste undkomma pyramidens fällor samtidigt som något uråldrigt jagar dem...
 
Grégory Levasseur som skrivit en del skräckfilmer har regisserat denna katastrof. Det går inte att sammanfatta ”The Pyramid” på något annat vis. Berättelsen är både pliktskyldig och oinspirerad. Karaktärerna är medelmåttigt eller undermåligt gestaltade och varken dem eller skådespelarna är trovärdiga överhuvudtaget. CGI-effekterna som de tvingas kämpa med i de underjordiska gångarna är lika mediokra dem. Värst av allt är att Levasseur och gänget inte kunnat bestämma sig för om filmen ska utgöras av found footage eller ej. Därför har de valt att blanda och det fungerar överhuvudtaget inte. Det blir helt omöjligt att hänga med i vilken typ av foto som representerar vad och det gör också att jag som åskådare har känslan av att det finns fler med i gänget än vad det egentligen gör. Nej, alltså, jag önskar att jag kunde säga att ”The Pyramid” kunde haft potential men inte ens det kan jag göra. Undvik.

The Pyramid (2014)

Found footage 3 kommentarer
 
Samtidigt som oroligheter blossar upp i Kairo har ett team arkeologer under ledning av dr Holden och hans dotter Nora hittat en alldeles unik tre-sidig pyramid i den egyptiska öknen. Dokumentärfilmarna Sunni och Fitzi följer teamet men när läget blir alltför osäkert i landet har gänget inget annat val än att lämna platsen. I ett desperat försök att få med sig något från den nyligen öppnade pyramiden skickar de in en robot från NASA för att fotografera och ta prover, men roboten attackeras av några mystiska hundliknande djur och våra vänner tvingas ge sig in själva för att försöka få ut sin mekaniska medhjälpare. De kan snabbt konstatera att roboten är förstörd – men värre saker är i görningen. Snart är de instängda och det står klart för dem att de både måste undkomma pyramidens fällor samtidigt som något uråldrigt jagar dem...
 
Grégory Levasseur som skrivit en del skräckfilmer har regisserat denna katastrof. Det går inte att sammanfatta ”The Pyramid” på något annat vis. Berättelsen är både pliktskyldig och oinspirerad. Karaktärerna är medelmåttigt eller undermåligt gestaltade och varken dem eller skådespelarna är trovärdiga överhuvudtaget. CGI-effekterna som de tvingas kämpa med i de underjordiska gångarna är lika mediokra dem. Värst av allt är att Levasseur och gänget inte kunnat bestämma sig för om filmen ska utgöras av found footage eller ej. Därför har de valt att blanda och det fungerar överhuvudtaget inte. Det blir helt omöjligt att hänga med i vilken typ av foto som representerar vad och det gör också att jag som åskådare har känslan av att det finns fler med i gänget än vad det egentligen gör. Nej, alltså, jag önskar att jag kunde säga att ”The Pyramid” kunde haft potential men inte ens det kan jag göra. Undvik.